Så blev Göteborg Sveriges litteraturhuvudstad

Nu står det klart: Göteborg är Sveriges nya litteraturhuvudstad. Och det är inte bara tack vare Unesco:s utnämning, bokmässan eller Augustprisade Samlade verk.

Hon dricker kaffe. Jag tar en lemonad. Olivia Bergdahl, född och uppvuxen i Masthugget, kommer till vår träff på den göteborgska restaurangkedjan Le Pain Francais direkt från ett författarbesök på Schillerska gymnasiet. I mars utkommer hon med romanen Vård och omsorg, en skildring av en gravid kvinna i Göteborg som ”kastas in i det mörker som en cancerdiagnos är”.

Vilken betydelse har Göteborg för ditt skrivande?

– Man kommer inte ifrån sin första plats, precis som man inte kommer ifrån sin familj eller sin karaktär. Jag har vuxit upp här, jag bor här, jag har själv startat familj i Göteborg. När jag skriver kan jag ju bara använda mig av det som redan finns i mig, och utifrån det hitta på. Så det är klart att Göteborg som plats är viktig. Det syns inte när jag skriver, men i mitt inre pratar alla göteborgska. Det slinker väl igenom ibland, jag rimmar till exempel gärna träd på med.

I ett mäktigt sekelskifteshus runt hörnet, på ståtliga Aschebergsgatan, har förra årets Augustprisvinnare Lydia Sandgren sitt skrivarkontor. I samma hus har även akademiledamoten Horace Engdahl sin hemadress. Numera bor – förmodligen för första gången sedan Svenska Akademiens grundande år 1786 – minst lika många ledamöter här som i Stockholm: Jila Mossaed, Mats Malm, Bo Ralph, Sture Allén samt, några mil utanför staden, Ellen Mattson. Men spelar det någon roll för litteraturen?
Olivia Bergdahl tar en klunk av sitt kaffe och säger:

– Inte någon större roll. Akademien har relativt lite att göra med den litteratur som skrivs. Jag gläds över att Göteborg är en kreativ plats att vara på. Litteratur föder litteratur, samtal om text föder text, och där upplever jag att Göteborg är bättre än någonsin. Före pandemin kunde jag utan svårigheter tipsa om ett tiotal olika poesiuppläsningar under en enda månad! Lägg där till författarträffar, litteratursamtal, skrivarkurser … Det är resultatet av mångas arbete och det är en ynnest att vandra runt i.

Den mer nyinflyttade Horace Engdahl tycks dela hennes entusiasm. ”Det bedrivs året om ett hängivet litterärt bildnings-arbete i staden, kanske mer framgångsrikt än på något annat håll i Sverige”, sa han till SVT. ”Liksom i de världsstäder som är viktiga för litteraturens utveckling, räddar det själarna från provinsialism och kommersialism och höjer siktet.”

Att Göteborg är en levande litteratur-stad med många aktiva aktörer håller Martin Engberg, romanförfattare och eldsjäl i allt som rör litteratur i staden, med om. Dock menar han att detta inte är något direkt nytt.

– Det har alltid funnits litteratur här och Göteborg präglas av en stark DIY-kultur. Författare, poeter och arrangemang, tidskrifterna Ord & Bild och Glänta.

Vi har också Forum för poesi och prosa, Angereds bokmässa, Judiska salongen, Textival, Clandestino, för att nämna några. Och Göteborgs romanfestival och Skrifts litteratursamtal, som jag själv är med och arrangerar tillsammans med min författarkollega Mattias Hagberg.

Martin Engberg nämner även Sveriges mest prestigefyllda författarutbildning, Litterär gestaltning, som har sitt säte i Göteborg. Ett stort antal av författarna som debuterat de senaste två decennierna har vid någon punkt passerat Göteborg. I sammanhanget kan tilläggas att Litteraturbanken – landets viktigaste litteraturprojekt enligt Horace Engdahl – har byggts upp i staden.

En utmärkt samtalspartner om vad som skapar en vital litterär miljö som i förlängningen kanske leder till utmärkelser och attraktionskraft är Nils-Aage Larsson, redaktör på förlaget Daidalos. Jag ringer honom.

– Mötesplatser av olika slag har en avgörande betydelse: tidskrifterna, utbildningarna och uppläsningsscenerna. Det handlar om möjligheten att föra kvalitativa och kontinuerliga samtal, för litteraturen börjar och slutar med samtal. Göteborg har litterärt sett blivit en öppnare och brokigare stad under de senaste decennierna, det är i varje fall mitt intryck. Om utnämningen till en av Unescos litteraturstäder kan bidra till den utvecklingen eller bara blir en vacker ambition och en övermodig beteckning återstår att se.

Göteborgs litteraturhus ligger ett stenkast från Järntorget, där lyftkranar är i full färd med att skapa en ny skyline till Masthuggskajen. I vårt samtal lyfter verksamhetsledaren Sofia Gräsberg myllret av aktiviteter som skapar arbetstillfällen runt litteraturen. Vi kommer också in på utnämningen City of Literature, som litterära aktörer i staden arbetat aktivt för sedan 2017. Sofia betonar att det inte bara är en hedersbetygelse, utan framför allt ett åtagande. Göteborg blev invalt i nätverket baserat på sitt redan rika förenings- och litteraturliv och förbinder sig att ”placera kultur och kreativitet i hjärtat av sin utveckling”, med både lokala initiativ på gräsrotsnivå för att öka läs- och skrivkunnigheten och internationella samarbeten.

– Jag ser City of Literature-uppdraget som en kärleksförklaring till det skrivna ordet. Att Göteborg valdes ut i hård konkurrens vittnar om betydelsen av Göteborgs litteraturhus, både som plats och förening, alla småförlag och tid-skrifter. Det är mindre prestige här än på många andra ställen och vi samverkar trots begränsade resurser. Att Unesco ser vårt arbete är naturligtvis oerhört glädjande.

Jag tar spårvagnen till Majorna och Sjöbergens koloniområde. Sönderfallande ruckel med kanin- och papegojburar och fransiga GAIS-flaggor som kränger i den piskande vinden – den mest göteborgska plats jag känner till. Är min stad Sveriges nya litteraturmecka? Spelar det någon roll? Det enda jag vet är att samtalet och litteraturen lever här: bara kommande vecka kan man lyssna till Judith Schalansky, gå på seminarium om författarkritikerns roll på Göteborgs litteraturhus och slinka förbi en bokcirkel med tre nya argentinska romaner i fokus. Och kanske räcker det så, kanske räcker det alldeles ypperligt så.