Göteborgs stjärnor fångade bild
Tomas von Brömssen
”Tomas var given, jag har beundrat honom länge, sett alla hans revyer. Han har en fantastisk förmåga att med väldigt små medel, som skiftningar i ansikte eller kroppsspråk, uttrycka sig på scen. Han klär sig härligt nonchalant ledigt, vilket gör det lätt att ’läsa honom’. Inga nojor framför kameran. Tomas hade med sig sin klarinett och spelade i studion. Vad jag gjorde med honom? Jag ändrade bara lite på instrumentet, vred det en aning, inget mer. Fotograferingen gick säkert på tjugo minuter.”
Claes Malmberg
”Han var väldigt trevlig och avspänd. Jag tyckte att den här profilbilden var bäst. Jag har en massa foton när han är glad, man ser hans ansikte framifrån, kanske mer självklara bilder. Jag tog kanske 50 bilder, och tyckte att en eller två var jättebra. Detta var den som poppade upp efteråt. Den har egentligen inte så mycket information – mycket ligger i skugga – och då måste vi som betraktar fantisera kring bilden. Ibland kan det göra en bild ännu mer intressant.”
Viktoria Hallenius
”Jag har många gånger besökt Victorias ateljé i Långedrag, en fantastisk plats med Västerhavet bara några meter utanför fönstret. Jag ville till en början fotografera henne med en tavla i ena kanten av bilden, men det blev inte riktigt bra så i stället valde jag en hörna i hennes ateljé där hon provar sina penslar och jag tyckte det var roligt att få med den. Kameran på stativ och inget annat tillsatt ljus.”
Jan Eliasson
”Det har inte alltid varit helt lätt att få tag i vissa personer. I slutet av 2017 hade jag under en längre tid försökt nå Jan, men misslyckats. Då kom jag på att han har en bror som heter Roger Holtback och bad honom skicka ett mail till sin bror. En tid senare fick jag ett telefonsamtal: ’Det här är Jan Eliasson, jag ringer från FN-högkvarteret i New York, jag vill bara säga att jag gärna är med i ditt projekt.’ När vi sen möttes i min ateljé var han väldigt lättpratad och vänlig, enkel att fotografera. Ibland uppstår en kort paus i fotograferandet, kanske behöver jag ställa om en lampa eller liknande, men jag försöker hålla mig alert i just de ögonblicken eftersom det ofta händer något just då. I det här fallet lutade Jan huvudet mot handen, blicken ner mot golvet.”
Ivar Wiklander
”En fantastisk man och ett lika fantastiskt fototillfälle. Vi var egentligen färdiga när min assistent Viveca kom in i studion, Iwar och hon började tala med varandra – och något hände. Iwar blundade, tänkte och vände sig åt sidan – under tiondelar av en sekund fick jag precis bild jag ville ha! Det har hänt mig mer än en gång att bilden kommit till precis när jag just avslutat fotograferingen.”
Britt-Marie Mattsson
”Hon var ett måste i boken, en typisk göteborgsperson, respekterad, känd av många. Det blev en bra bild, i mina ögon. Hon är lite till åren och som fotograf kan man sätta ett ljus som trollar bort en massa rynkor, men varför? Jag tycker inte att rynkor är fula utan vittnar om erfarenhet – den ska man vara stolt över.”
Marianne Mörck
”Marianne är verkligen folkkär och mötet med henne var underbart, som hon snackar! Hon stormade in med en härlig energi, vissa människor ser ut att ständigt ha roligt fast vi alla vet att det inte är så. När man träffar Marianne känns det som att man kommer in i ett pågående samtal utan början eller slut. Så var det att möta henne. Hon är galen på ett underbart sätt, men hon är inte alldeles lätt att fotografera. Har en massa grimaser och miner för sig. Jag visste direkt att jag ville ha en tight närbild på henne, bakom hängde jag en gammal lastbilspresenning med underbar patina.”
Lars Gårdfeldt
”Jag har följt Lars länge, tycker att han intressant och modig, men jag kände honom inte alls. För mig var han en måste-person i boken och jag blev väldigt glad när han sa ja. Vi bestämde att vi skulle byta studion mot Carl Johans kyrka i Göteborg. Inför fotograferingen frågade jag om han ville vara sminkad, vilket han ville för att markera sina ståndpunkter. Innan vi skulle mötas undrade han om jag möjligen kunde hämta upp honom med bil för att det skulle vara jobbigt att åka kommunalt. Han hade mycket mer smink är jag trodde! Smink är lite lurigt för oss fotografer för det ger en enda hudton, i stället för de nyanserade toner som vi i vanliga fall har som osminkade. Det är svårt att ljussätta, men det var inget att göra åt.”
Ingvar Oldsberg
”Vi hade ibland ’gubbmöten’ i min studio, där vi samlades några gubbar för att äta gott och lyssna på ett föredrag. Jag visste att Ingvar bodde i närheten, ofta såg jag honom sitta på en uteservering som han hade som sitt ’kontor’, där planerade han program och hade möten. Jag frågade om han inte ville komma till ett gubbmöte och han tackade glatt ja. När han kom visade det sig att han suttit hela kvällen innan och gjort ett På spåret bara för oss. Det var så fint. Ingvar var en fantastisk människa. Öppen, positiv, tillgänglig. På slutet var han väldigt dålig. Jag är glad att jag fick dessa typiska ’Oldsbergsbilder’, som minnen av våra många möten.”
Ebbot Lundberg
”Ebbot är lättfotograferad, har ett spännande ansikte, utstrålning, lite intensiv blick. Jag hade tidigare fotograferat honom med ett band som han hade med några ungdomar. När det var Kulturnatta i Göteborg hade jag en fotoutställning och frågade om han inte kunde komma och spela några låtar. Sen hörde jag inget mer och tänkte att han inte ville. Klockan sju på kvällen, strax innan utställningen öppnade, ringde telefonen. Det var Ebbot som sa: ’Blir det nåt eller?’ Han kom med fyra musiker, det blev världens drag. Min studio ligger på gatuplan, alla som passerade kom in.”
Maria Fahl Vikander
”En god vän sa: ’Ska du fotografera Maria? Hon bor granne med mig.’ Jag nappade inte först, men googlade på henne och blev jätteglad. Vilken intressant och spännande människa. Vilken utstrålning, händerna, mimiken! Vi fann varandra direkt. Maria är mamma till skådespelaren Alicia Vikander. När jag skulle plåta Maria hade hon med sig några bröllopsbilder. Jag har väl plåtat minst 3 000 bröllopspar, de här var från mitten av 1980-talet och jag hade inget minne av händelsen över huvud taget. På bilderna såg Maria exakt ut som Alicia i dag. Det var märkligt att se. Sorgligt nog gick Maria bort en kort tid efter det efter vårt möte.”
Leif Johansson
”Första gången jag plåtade Leif var han egentligen kund på ateljén. Jag provade olika ljus och kontraster med några vänner – det var långt innan jag kommit på idén med att fotografera stans profiler. När vi höll på med det kom Leif in för ett annat uppdrag och jag frågade om jag inte kunde få göra en provplåtning med honom. Han svarade vänligt ja, hade gott om tid. Det var den första så kallade kända Göteborgsprofilen som jag fotograferade. En ren slump alltså.”
På vi.se hittar du även en intervju med Lennart Nilsson, där han berättar om projektet.
Foto: Lennart Nilsson
Text: Stina Jofs
Startbild: Aron Fjell