Efter 20 år återvänder Nina Hemmingsson till Trondheim, staden där hon en gång födde ett barn. Men staden är obegriplig och hon själv framstår som ett slags spöke. Hon ser spår i gräset efter huset där hon en gång bodde och plötsligt brister allt.

Det började i Trondheim, när det fortfarande fanns förfallna hus där som man kunde hyra för några hundralappar. I fyra år gick jag på Trondheims Konstakademi och ungefär samtidigt som vi hade vår avgångsutställning födde jag ett barn. När jag några månader senare kom hem till Sverige var jag på en plats jag inte hade räknat med, ensamstående med ett spädbarn. Under de tjugo år som gått sedan dess har jag jobbat som serietecknare och konstnär, gift mig, fått ytterligare två barn och skilt mig. Så fort det går att säga.

Tidigare den här sommaren tog barnet jag fick under konstakademitiden studenten och en tid före det träffade jag mitt livs kärlek. Nu var det mesta liksom läkt. Ändå var det som att alla ensamma år inte gick ur kroppen.