Bokutdrag: Anna Lindh skulle just börja ett nytt liv

I Eva Franchells nya Anna Lindh-biografi En människa kan mördas men inte idéer får vi följa vägen fram till utrikesministerposten och det fruktansvärda slutet som skakade Sverige. I det här kapitlet – En krigares död – avslöjas bland annat att det fanns en ny man i Anna Lindhs liv.

Anna Lindh avlider nästa morgon, klockan 05.29 den 11 september 2003. I ett par timmar är det helt tyst. Ingen kommenterar Annas tillstånd förrän familjen hunnit prata med barnen. De måste få informationen först av alla. Det är deras mamma som är borta.

Någon gång efter nio kan Göran Persson hålla en kort presskonferens där han bekräftar att Sveriges utrikesminister har avlidit.

Han börjar trevande.

– Våra tankar går närmast till Annas familj, maken Bo, barnen och andra närstående. Vi är många som känner med dem. Det känns overkligt. Det är svårt att riktigt förstå.

Göran Persson har gråt i rösten när han avslutar presskonferensen.

– Socialdemokratin har mist en av sina skickligaste politiker. Regeringen har mist ett erfaret statsråd och en god arbetskamrat. Sverige har mist en av landets viktigaste företrädare, vårt ansikte ut mot världen.

Mordet på Anna Lindh drabbar en hel befolkning. Blomsterhögarna växer utanför NK, Arvfurstens palats och Rosenbad. Dagen efter hennes död samlas 50 000 människor på Sergels torg i Stockholm och Eva Dahlgren sjunger ”Ängeln i rummet”, den sång som från och med nu kommer att förknippas med Annas död.

Folk står tätt, tätt tillsammans och när Göran Persson talar är det tyst på torget.

– Anna Lindh är död, men allt hade varit så mycket tyngre om vi inte kunnat dela smärtan med varandra.

De många tusen människorna står helt stilla och många gråter när Eva Dahlgren avslutar med en sång som egentligen passar mycket bättre på Anna:

Ung och stolt

Jag är en krigare

Med en tro på mej

Går livet vidare

Minnesstunderna kommer att avlösa varandra. I riksdagen, i ministerrådet och till den stora minnesstunden i Stockholms stadshus kommer många av de utländska dignitärerna. Chris Patten håller tal, precis som Giorgos Papandreou, Göran Persson så klart, Nalin som numera heter Pekgul i efternamn, SSU-ordföranden Ardalan Shekarabi och så Margot Wallström.

Ingen sjunger med när orkestern spelar SSU:s gamla kampsång ”Till seger” och när musiken tystnat vänder sig Margot till David, tretton år, och Filip nio, som finklädda sitter längst fram med familjen.

– Ni lånade ut er kloka, vackra mamma till världen och vi är så tacksamma för det. Som politiker hann Anna uppleva och uträtta oerhört mycket, men vet ni vad hon var mest stolt över? Jo: er!

Den 20 september begravs Anna Lindh i Ersta kyrka på Södermalm i Stockholm och när hösten kommer får hon sin sista viloplats under den stora linden på Katarina kyrkogård. Först och främst var hon barnens mamma, den sorgen överskuggar allt. Att pojkarna nu ska växa upp hos en pappa med svåra missbruksproblem gör det hela än värre, men det kommer att bli Annas syster Sara och hennes man Martin som tar hand om barnen och ger dem den trygghet de behöver.

Den 24 september grips den tjugofyraårige Mijailo Mijailović för mordet på Anna Lindh. En DNA-analys knyter honom till både mordvapnet och en keps som hittas längs mördarens flyktväg.

Mijailović är född i Sverige, men har delvis vuxit upp hos sina farföräldrar i Serbien. När de jugoslaviska krigen bröt ut skickades han tillbaka till föräldrarna i Sverige. Det blev några väldigt stökiga år som slutade med att den då artonårige Mijailo Mijailović knivhögg sin alkoholiserade far och dömdes för misshandel. Efter den domen har Mijailović haft tät kontakt med psykiatrin.

Trots övertygande bevisning dröjer det ytterligare fyra månader innan han erkänner mordet på Sveriges utrikesminister. Hans förklaring är då att han hatar politiker.

Det är en isande kall oktober i Sverige 2003. Som ögonvittne går jag mest hemma eller tar rastlösa promenader i väntan på den rättsliga processen. Men det blir också en del samtal med andra som sörjer Anna. Det är så jag förstår att det funnits en annan man i Annas liv, en man som älskade henne och vars känslor var besvarade. De hade pratat med varandra, bekänt sina känslor, men aldrig inlett ett förhållande. Jag blir helt stum, men snart inser jag att den här mannen kunde ha blivit nyckeln till Annas framtid. Alla tecken, hennes beslutsamhet. Hon hade inte bara lämnat Bosse, hon hade någon som hon hoppades få dela sitt liv med. Jag blir helt lugn. Hon dog inte olycklig. Hon hade inte slutat som alkoholisthustru eller ensamstående mamma med en ofullbordad karriär. Hon var på väg att ordna upp sitt liv och jag bestämmer mig för att aldrig säga något om vad jag fått veta. Ett år senare, när Annas mamma ligger för döden, bryter jag det löftet. Jag åker upp till Dalarna för att berätta att Anna inte dog olycklig, men mycket mer än så säger jag inte. Mycket mer än så tänker jag aldrig avslöja. Det här var ju Annas hemlighet och ingen vet hur hennes liv kunde ha blivit.

När Anna Lindh är död säger alla att hon skulle ha blivit nästa partiledare och efter mordet stannar den politiska processen av. Socialdemokraterna förlorar sin styrfart. Göran Perssons plan var att avgå 2004, det var därför partiledarfrågan var uppe till diskussion. Anna Lindh skulle aldrig tänkt tanken om hon inte visste att Göran Persson var på väg bort.

Nu blev det inte så och Göran Persson konstaterar att efter Anna Lindhs död faller alla andra kandidater bort. Ingen annan duger. Göran är trött och har tappat lusten, men inser att han måste sitta kvar som statsminister över valet 2006.

Anna Lindh hade samma patos som han en gång hade, men hon var gladare, snabbare och mer energisk. De tyckte lika i mycket, men var oense i frågan om Mellanöstern. Om Anna Lindh tagit över hade Sverige sannolikt fått en mer balanserad syn på konflikten mellan Israel och Palestina.

Anna Lindh var för valfrihet i välfärden, men hon såg rätten att fritt välja vård, skola och omsorg som ett motmedel mot aggressiva marknadslösningar. Om människor kunde välja ett föräldrakooperativ eller ett personalägt vårdhem skulle efterfrågan på privata lösningar minska.

Om hon med sin viljekraft vunnit valet över Fredrik Reinfeldt 2006 hade riskkapitalisterna kanske varit färre i välfärden. Då hade fler skattekronor kunnat gå till pensioner i stället för ner i privata rikemansfickor.

Om Anna Lindh fått leva hade klimatomställningen gått fortare. Om hon fått leva hade hon hållit ihop sitt parti, hon var ung, född samma år som Stefan Löfven, så hon hade kunnat leda landet ett bra tag. Socialdemokraterna hade sluppit snabba partiledarbyten, Mona Sahlin, Håkan Juholt och den motvillige Stefan Löfven. Med Anna Lindh i livet hade vi inte behövt vänta ytterligare arton år på att Sverige skulle få sin första kvinnliga statsminister. Det hade blivit mer politik, fler reformer och mindre av internt partikäbbel.

Givetvis är det här spekulationer. Ingen ska tro att en människa kan förändra ett land. Men Anna Lindh var framsynt och bra på att läsa av sin tid. Hon hade den där intellektuella nyfikenheten som kännetecknar en god ledare.

Ingen vet hur det hade blivit om hon funnits kvar, men en sak är klar. Väldigt många svenskar har underskattat den politiska betydelsen av mordet på Anna Lindh.

Anna får minnesmärken över hela världen. I Bommersviks herrgård inreds ett särskilt Anna Lindh-rum och redan i entrén sitter Staffan Lindhs målning av en tonårig Anna som säljer tidningen Frihet.

Många hyllar Anna, men Bosse klarar inte hennes död. Han ger upp, dricker allt mer och två år efter sin hustrus död tvingas han lämna posten som landshövding i Sörmland. Den 11 februari 2010 påträffas han avliden i lägenheten på Södermalm. Han sitter död i soffan med en uppdukad måltid framför sig.

Bo Holmberg får sin sista vila i barndomens hembygd. Han begravs i Gudmundrå kyrka vid en av Ångermanälvens vikar. Anna Lindhs grav på Katarina kyrkogård är mer officiell. Där paraderar Södermalms socialdemokrater med svenska flaggan och partidistriktets röda fana på första maj och på Annas dödsdag. Den 11 september varje år lägger partiledaren också ner en krans på hennes grav.