Peter siktar på att bli 123 år

Teknikjournalisten Peter Ottsjö har bestämt sig för att radikalt ändra sitt sätt att leva. Så här tänker han göra för att bli den äldsta människan någonsin.

”På nyårsafton 2020 kände jag en oro i kroppen. Jag visste att mitt nya liv skulle börja nästa dag. I ett år skulle jag lägga om mina vanor för att förbättra min hälsa. Läsa allt om långlevnadsforskning och skriva en bok om mitt mål att leva längre än någon hittills gjort. När jag gick och la mig på natten kände jag mig tveksam till att jag skulle klara en så stor livsförändring. Nu har det gått ett och ett halvt år och man får väl säga att det har gått bra.

Att jag siktar på att bli just 123 år beror på att den hittills äldsta personen blev 122 år och 164 dagar. Det var en fransyska som hette Jeanne Calment. Hon föddes 1875 när Bell tog fram sin prototyp för telefonen och dog 1997 när AI-systemet Deep blue slog Kasparov i schack. Så hon hann uppleva en hel del.

Hur jag ska bli 123 år? Ja, dels gör jag det gamla vanliga, tänker på kost, sömn och träning. Kost är det viktigaste enligt mig. Jag äter vegansk mat med undantag för fisk och skaldjur. Det finns de som förespråkar andra dieter men den här har jag valt. Det viktiga tycker jag är att tänka på tre saker med kosten. Vad man äter, när man äter och hur mycket man äter. Men det som är min mer radikala förändring är att jag verkligen undersöker min kropp. Jag testar och mäter det mesta.

Dels har jag kartlagt min arvsmassa och undersökt anlag för sjukdomar som exempelvis Alzheimers. Dels har jag gjort större hälsotester, bland annat glukosbelastning och ett test som mäter min benägenhet för hjärt- och kärlsjukdomar. Av alla mätinstrument har jag två favoritsaker. Den ena är en ring i rostfritt stål som jag har på långfingret. Den mäter bland annat sömnstadier, kroppstemperatur, syremättnad i blodet och hjärtfrekvens. Den här ringen – som kallas Oura-ring – har blivit poppis bland kändisar så den syns lite överallt nu förtiden. Den har sensorer på insidan och små lampor som lyser. Ibland när jag ligger i mörkret och läser för min dotter ser man att jag har ett upplyst grönt finger, det är lite kul. Den andra favoritsaken är en glukosmätare, alltså blodsockermätare. Den har en nål som man sticker in i överarmen och sen läser man av med telefonen. Jag tycker alla borde ha en sån. Det borde vara subventionerat av staten. Är det någonting som kan göra mycket för ens hälsa är det att ha koll på blodsockret.

Men mitt nya liv handlar inte bara om min egen hälsa utan också om att lära mig mer om långlevnad. Det är ett forskningsområde som fått mer och mer utrymme de senaste 30 åren.

Vetenskapen är idag ganska nära att hitta nycklarna till att få en medellivslängd på 100-110 år, kanske uppemot 120 år. Där är vi väldigt snart, det är jag övertygad om. Och förhoppningsvis är vi inte sjuka under så stor del av den tiden. En fascinerade upptäckt är nämligen att de flesta som hittills levt i ungefär 110 år, har haft en väldigt komprimerad sjukdomsbild. De lever med kroniska sjukdomar i bara 5-8 månader. De kan alltså leva 30 år längre än snittet men är inte sjuka mer än några månader i sitt liv. De som blir så gamla har i regel generna att tacka. Det forskarna försöker klura ut är hur man kan ge alla de som inte dragit den genetiska vinstlotten samma fördelar.

Sedan har vi den längre horisonten och den är spännande att tänka på för den innebär radikal förändring. För varje år som går ökar medellivslängden med ungefär två månader. Så har det varit sedan 1840. Nu har vi så avancerad teknik att jag tror vi kommer till en punkt där vi ökar medellivslängden med mer än ett år per år. Du förstår kanske vad det innebär; att du inte kommer hinna ikapp din egen död. Alltså att tiden kommer passera men din kropp åldras inte nämnvärt, tack vare de läkemedel som kommer att utvecklas.

Ganska många tycker att det låter förfärligt när jag pratar om den här långa horisonten, alltså att vi skulle leva betydligt längre än 120 år, kanske till och med lura döden. Även om de skulle få vara friska. Människor har helt enkelt svårt att föreställa sig att bli så gamla. Jag brukar fråga: ’Vill du dö imorgon?’ Alla har hittills svarat nej. ’Och om vi satt här och var 150 år, tror du att du skulle vilja dö imorgon då?’ Då börjar det sjunka in att man nog skulle välja att leva om man fick chansen.

Jag tycker inte alls det är skrämmande med odödlighet. Varför skulle jag inte vilja fortsätta leva? Jag har till och med funderingar på att inte begravas. Kanske kommer jag välja att kryobevaras. Alltså kylas långsamt så cellerna blir intakta, förvaras i ett cylinderformat rör med flytande kväve och vänta på att vetenskapen ska kunna återuppliva mig. Jag har inte bestämt mig än, men kanske slutar jag i ett sådant rör.”

Berättat för Kicki Möller

Fotnot: I höst kommer Peter Ottsjös bok Evigt ung – min och människans dröm om odödligheten på bokförlaget Volante.