Sedan hon gjorde en anmälan mot Julian Assange om sexuella övergrepp har hon levt med hat och hot. Tidvis med personskydd, en period gömd utomlands. Hon har anklagats för att vara CIA-agent och för att motarbeta kvinnokampen och arbetet för mänskliga rättigheter. Hur har det gått för Anna Ardin?

I januari 2021 är Wikileaksgrundaren Julian Assanges fall en världsnyhet, än en gång. Brittisk domstol godkänner inte att han lämnas ut till USA. De hänvisar till hans psykiska ohälsa, han skulle inte klara en utlämning.

Anna Ardin vet vad det här innebär: Varenda gång Assange uppmärksammas riktas en ny våg av hat mot henne. På nätet, mest, men det händer också att okända män dyker upp utanför hennes dörr.

– I samband med att han inte lämnades ut skrev någon på twitter: ”Bra att det var avklarat, nu är det dags att ta upp diskussionen om Anna Ardin igen.” I betydelsen att den skyldiga inte straffats – och det är alltså jag.

Vi sitter vid Anna Ardins köksbord. Utanför ligger snön i tjocka tysta lager över bostadsområdet och gör pandemivardagen lättare att uthärda. Anna Ardin är tjänstledig för boksläppet, men förskola och skola hade visst planeringsdag. Nu är sjuåriga sonen i pulkabacken medan fyraåriga dottern lägger russin i snirkliga mönster på hallgolvet.

De vet inte att deras mamma har kontakt med polisens personskydd, igen.

– Mina föräldrar tycker inte att jag ska skriva den här boken. Men jag har fått lära mig att leva med det här konstanta drevet. Blockera folk på sociala medier, trycka undan och försöka leva mitt liv.