Ena dagen övertygad om att han är ett geni, nästa ångestriden efter en flopp. Varje gång Magnus Uggla har slagit i botten har han rest sig igen. Nu påbörjar Sveriges mest folkkära provokatör ännu ett nytt kapitel.

En dag för fyra år sedan fick Lars Wingefors i Karlstad ett mejl från Magnus Uggla. Precis som många andra 70-talister hade Wingefors växt upp med artistens musik; han var inget fan men uppskattade fortfarande Varning på stan och de tidiga skivorna. Nu undrade han: vad ville Magnus Uggla honom?

Wingefors hade vigt stora delar av sitt liv åt att samla. Med åren hade hans kollektioner av allt från serietidningar och aktiebrev till gamla Game & Watch-spel blivit så ansenliga att Värmlands museum nyligen ställt ut flera av föremålen.

I mejlet berättade Magnus Uggla att han sett ett inslag om utställningen på tv och fått en idé. Han förklarade: 1992, när hans dotter Agnes var två år, hade hon börjat samla på leksaker från McDonald’s Happy Meal-menyer. När dottern efter några år tröttnade tog han själv över samlandet. Utan barn att ta hänsyn till gick han in för arbetet med alla resurser som en egenföretagande popmiljonär med flexibla arbetstider kan uppbåda. Snart köpte Magnus Uggla mellan tolv och tjugo Happy Meals i månaden. Målet var en samling med tre exemplar av varje leksak, i mint condition. Det hände att han körde runt mellan olika restauranger för att få tag på rätt prylar.

Några år in i samlandet stötte Uggla på den svenska McDonald’s-chefen Paul Lederhausen i en hotellfoajé. I sin självbiografi Ständigt hungrig beskriver hamburgarmogulen hur artisten klev fram till honom, utbrast ”Mr McDonald?” och berättade om sin samling. ”Plötsligt betraktade jag honom med helt nya ögon”, skriver Lederhausen. ”Mina leksaker hade gett hans liv en större mening.” För att visa sin tacksamhet lät Lederhausen tillverka ett unikt vip-kort med vilket Uggla fick äta gratis på McDonald’s under resten av sitt liv.

Magnus Uggla