Mats Knutson: ”Jag blir ofta kallad idiot”

Deras analyser och avslöjanden kan avgöra valet i höst. I vår serie Vågmästarna berättar Sveriges mest inflytelserika politiska journalister om maktspelet bakom kulisserna. Mats Knutson, inrikesreporter och politisk kommentator på Sverige Television, glömmer aldrig Göran Perssons kupp.

”Inget annat område är så hårdbevakat som politiken. Du konkurrerar med många om ett relativt begränsat antal nyheter och det gör det svårt. De personliga kontakterna får stor betydelse, samtidigt som det är en balansgång eftersom du förstås inte får komma för nära dem i ditt eget nätverk av kontakter. För egen del har jag till exempel varit tydlig med att aldrig involvera politiker i mitt umgänge, och jag tackar alltid nej till middagsbjudningar med politiker för att det känns för privat.

Samtidigt; en professionell journalist och en professionell politiker vet var gränserna går. Med åren lär du dig förstå spelet som spelas.

Ta bara Göran Persson som hade en väl utvecklad förmåga att navigera i det här landskapet. Jag minns när jag en gång skulle intervjua honom på Harpsund, under hans tid som statsminister. Det var sensommar, vi satt på verandan med utsikt över sjön och medan teamet satte upp kameror hoppade en katt upp i knäet på Göran. Han berättade att det var en bortsprungen bondkatt som sökt sig till dem. ’Vi kallar den Maud Olofsson, för den är så besvärlig att ha att göra med’, sa Göran och log.

En bit in i intervjun hoppade katten på nytt upp bredvid honom, och eftersom det blev så uppenbart i bild var jag tvungen att kommentera det. Så jag bad honom berätta om katten. Självklart ställde jag frågan: ’Och vad kallar ni den?’ Då log Göran Persson mot mig och svarade: ’Vi kallar henne Christina Jutterström för att hon är så behaglig och följsam.’ Jutterström var vid den tiden chef för SVT och Göran visste mycket väl att vi inte skulle kunna använda den delen av intervjun när han sa så.

Han var slipad och använde ofta sin auktoritet för att ta kontroll över situationerna. Ibland med nålstick eller ren härskarteknik. Som vid partiledardebatten inför valet 2006, när vi hade bjudit in alla partiledare samt en viktig medarbetare per parti för att ge tv-tittarna en bredare bild. Fredrik Reinfeldt stod där med Anders Borg vid sin sida och Göran Persson stegade fram, tog i hand med Reinfeldt och vände sig sedan till Borg: ’Och du måste vara den där Arvid Borg som Moderaterna pratar så mycket om.’

Eftersom jag har jobbat med det här så länge nu finns det förstås gott om sådana historier från åren som gått, för det politiska spelet pågår hela tiden, i olika former. Det är inget nytt fenomen.

Politiken var likadan när jag en gång började bevaka den på heltid på Svenska Dagbladet 1987. Året därpå exploderade Ebbe Carlsson-affären och jag tror att den tiden formade mig och väckte intresset för politik. Det var en brytpunkt i svensk politik, med Palmemordet som fond och en tid då den socialdemokratiska staten var på väg ut. Man hade inte bara kontrollerat politiken utan också stora delar av förvaltningen så att man kunde ta in en frilansande detektiv som Ebbe Carlsson med partibok i fickan.

Allt är väldigt åsiktsdrivet i dag.

Den stora skillnaden nu är förstås tempot. På den tiden kunde det gå ett par, tre veckor när det var helt tyst från politiken. Idag går allt i rasande fart. Tekniken bidrar förstås, med ständiga uppdateringar och sändningar. Det parlamentariska läget är en annan anledning; det är kriser hela tiden och en ständig röra kring om en regering ska kunna sitta kvar eller falla.

Sedan är allt väldigt åsiktsdrivet i dag och det påverkar även oss journalister genom att vi utsätts för kritik eller till och med drev ibland. Och vi är ju avsevärt mer tillgängliga. Förr var en tittare tvungen att ringa telefonväxeln för att klaga, och hade de tur satt man just då vid sitt skrivbord. I dag dimper det ner många mejl med synpunkter. Jag försöker att svara på mycket, för det är viktigt att ta tittarna på allvar och bemöta deras åsikter. Men självklart finns det vissa dagar när jag hade mått bättre av att inte öppna mejlkorgen alls. Ofta blir jag kallad idiot, ibland att jag är för mycket höger, ibland för mycket vänster. Mest vänster förstås.

När jag blir igenkänd ute på stan är det däremot oftast mer positiva reaktioner. Men det är klart att det finns baksidor där också. Står du i grönsaksdisken på Willys eller ICA känner du inte alltid för att prata politik med en främmande människa.”