Rykten är blåljusverksamhet

Under pandemin har ryktesspridningen varit extremt omfattande, inte minst på sociala medier. Myndigheterna har svårt att hinna parera allt som sägs och skrivs.

Coronapandemin är den största kris som drabbat världen sedan andra världskriget. Och i likhet med krigsåren har ryktesspridningen varit ymnig under pandemin – med skillnaden att vi i dag har sociala medier och andra sätt som gör att vem som helst kan publicera sig, när som helst. Ryktenas roll de senaste två åren har varit större än någonsin.

I ett tredelat forskningsprojekt från Mittuniversitetet har man tittat på hur ryktesspridning påverkar arbetet på myndigheter och i medier. Professor Lars Nord har lett arbetet med projektet.

Hur definierar ni ”rykte”?

– Det korta svaret är: ”obekräftad uppgift som sprids mellan människor”.

Varför uppstår de?

– Ur ett informationsvakuum. När en så stor och dramatisk händelse som en pandemi inträffar är allmänhetens behov av information enormt, men som vi ser i studien hinner myndigheter och medier inte alltid med – deras uppgifter ska ju faktakollas och valideras – varför fältet blir öppet för rykten.

Är rykten alltid falska?

– Inte alls. Det finns många exempel på rykten som varit sanna. Ett som brukar dras fram är Watergateskandalen i USA. Det var länge en obekräftad uppgift som sedan visade sig vara korrekt.

Har ryktesspridare alltid onda avsikter?

– Här skiljer vi på misinformation och desinformation. Misinformation är felaktiga uppgifter som sprids mot bättre vetande, utan någon baktanke; desinformation är falska utsagor vars syfte är att förvirra och skada.

Syftet med studien har varit att ”undersöka hur effektiv kriskommunikation kan utvecklas i samband med stora samhälleliga kriser” och man har studerat såväl den specifika ryktesspridningen under pandemin som arbetet med att hantera rykten rent generellt. I rapporten framkommer inga exempel på att några flagranta misstag begåtts, men forskarna konstaterar att ”den långsiktiga beredskapen /…/ kan förbättras”.

Enligt studien var ryktesspridningen i början av pandemin måttlig, men tog fart när det började talas om vaccin.

En kommunikatör säger i studien:

”Jag har tidigare sagt att kommunikationsverksamhet inte är någon blåljusverksamhet, men under den här pandemin har jag fått anledning att omvärdera det. Numera förväntas vi kunna svara direkt på alla frågor 24/7.”

Det är mycket svårt att bekämpa falska rykten när de väl har uppstått. Studien konstaterar att ”både dementier och tystnad riskerar /…/ skapa ökat intresse kring ryktena och kan ge upphov till negativa ryktesspiraler.”

– För att ta udden av ett falskt rykte måste man producera ”en ännu bättre historia”. Det värsta man kan göra är att säga ”Inga kommentarer”, säger Lars Nord.