Hej, Anders Jakobsen. Vilken färg har ångest?

– Den är inte svart i alla fall. Men någon mörk färg, kanske.

Färgstark. Det är så man brukar beskriva den som avviker från normen. Ända sedan tiden på Konstfack har Anders Jakobsens person och produktion stuckit ut. Hans verk befinner sig i gränslandet mellan slöjd, konst och design. Finishen är grov, långt ifrån den traditionella slöjdens finlir.

Formspråket kommer av personligheten. När Anders Jakobsen långt in i vuxen ålder diagnostiserades med både adhd och en lätt bipolaritet blev resan begriplig. Den som började med barndomens lådbilsbyggande och som av bara farten förvandlades till en yrkesbana i ständigt behov av att vara kreativ och igång. Självmedicinering, kallar han det.

– Det är viktigt för mig att ha flow. Jag vill känna utveckling hela tiden i mitt arbete. Formmässiga överväganden måste gå snabbt.

Färg är viktigt. Anders Jakobsen vill ha så mycket färg som möjligt. Inför ett nytt stickprojekt lägger han några nystan bredvid varandra. Väljer snabbt vilka som ska ingå.

– Det blir sällan bättre för att man tänker för länge. Däremot blir det bättre ju fler färger man vågar blanda. Tänk på en indisk sari eller en afrikansk mantel, säger han.

Anders Jakobsen har sina teorier om den nordiska färglösheten och de bleka svenska hemmen. Många blir nervösa av färg, tror han. Färglösheten är också ett resultat av en samhällsutveckling som gjort att bostaden har ett värde på en marknad.

Påverkas du själv av färg i omgivningen?
– Haha, då borde jag vara en galning sett till hur min lägenhet ser ut, med neonfärger och massor av mönster. En mäklare var här en gång. Han stod bara och stirrade.

Anders Jakobsens lägenhet är omvandlad till verkstad. Det är där han både bor och jobbar. Men han arbetar också gärna på stan. Vi ses på fiket på Södermalm i Stockholm där han sitter och stickar eller syr i stort sett varje förmiddag. Utanför står hans ombyggda cykel som just utrustats med ett 220-voltsbatteri och som gör att han kan ha symaskinen med sig och sy varhelst andan faller på.

– Jag försöker inte göra mig speciell på något sätt, det handlar enbart om att det är skönt att göra något. Omgivningen reagerar med nyfikenhet. En del tror att jag är nödlidande. Polisen blir intresserad.

Anders Jakobsen tar fram en melerad vit och knallrosa ring. För några år sedan gled han av en slump in på en kurs i samiskt bågbyggeri. Sedan dess har han utforskat genren, inte minst den asiatiska formen av pilbågar där man använder en ring på tummen för att dra strängen.

Traditionellt sett är de gjorda i horn. Men Anders Jakobsen gör dem i plast, han har hittat en nätbutik som säljer polyester i block. Han visar ett block han köpt, sammanpressade lager av grönt, blått, lila…

– Titta, visst är det vackert. Fullt av färg!