Putte Wickman och Arne Domnérus var två av svensk jazzmusiks största profiler, och i år skulle de båda ha fyllt 100 år. Trots att de var jämngamla och rörde sig i samma kretsar hade de aldrig spelat tillsammans på skiva förrän 1996. Då träffade vi dem.

Ur Vi nr 36/1996.

Att käka lunch på lokal med de här båda herrarna och samtidigt intervjua dem innebär ideliga avbrott för alla som måste fram och hälsa.

En massa äldre människor vid borden intill blir uppenbart glada över att råka spisa i samma lokal. Vad vet de om jazzmusik? Jo, de tillhör förstås Puttes och Dompans egen generation, uppfödda med deras musik.