Om din trognaste brevvän sedan 40 år är CSN, då är du nog humanist. ”Jag siktar på ett glas billig champagne den dag jag är skuldfri”, säger kulturbyråkraten Helen.

Ett av de första beslut som staten tog i coronakrisen var att Centrala studiestödsnämnden (CSN) ska fortsätta ge studielån till studenter, även om deras högskolor stänger. Lån som dessutom kan bli avskrivna.
Puh! sa studenterna som redan hade börjat mejlbomba CSN.

Innan epidemin bröt lös var den samlade studieskulden 232 miljarder kronor – statens största fordran. Det rör sig om 1,6 miljoner människor som har 141 000 kronor i studieskuld, i genomsnitt.

En hel del talar för att den samlade studieskulden kommer att växa de närmaste åren när en strandsatt ungdomsgeneration måste ha något att göra. Under 90-talskrisen var en snabb utbyggnad av universitetsplatserna en säkerhetsventil. Regeringen skapade 9 300 nya platser i ett av de första krispaketen.

Ändå är fordringarna för studielån ett av statens minsta problem. Man kan ju inte driva ett avancerat samhälle utan utbildade människor. Värre är det för låntagarna. Åtminstone vissa av dem.

För ganska många människor är studieskulden omöjlig att betala av oavsett hur mycket de gnor. Ändå är de på sitt sätt systemviktiga. Utan själslig infrastruktur är ett land kanske inte ett land utan mer, typ, en hedgefond?
Vi pratar om humanisterna.

– Jag har tagit studielån i ungefär tio år under tre olika CSN-lånesystem, berättar Helen, 53, som arbetar på en stor kulturmyndighet.

Vid 53 års ålder är hon fortfarande skyldig 178 286 kronor.

Helen är fast anställd sedan ett decennium med en månadslön på cirka 40 000 kronor, klart över genomsnittet. Nu betalar hon 1 500 kronor till CSN varje månad.

– På autogiro, så att jag ska slippa titta på eländet, säger hon och skrattar.

Helen är jämförelsevis lyckligt lottad. Tusentals människor i kulturbranschen lever i gig-ekonomin Ny tendens på arbetsmarknaden där fasta anställningar ersätts med tillfälliga jobb (gig)., utan chans till fast anställning.

En musiker har en månadslön på 25 000 kronor i genomsnitt, precis som en översättare. En konstnär tjänar 18 600 kronor vilket är 6 000 kronor mindre än lönen för en undersköterska. För exempelvis civilingenjörer är löneläget ett helt annat: 38 000 kronor i månaden i genomsnitt.

Åter till Helen, som gick teknisk linje på gymnasiet och hade kunnat bli ingenjör eller något annat tryggt. Men hon var konstnärlig och ville skulptera.

– Mina föräldrar tyckte att humaniora var ett osäkert utbildningsval. Det lyssnade jag inte på.

Det blev två år på förberedande konstskola. Därefter fem år på Konstfack, följda av en fil. kand. i konstvetenskap, idéhistoria och antikens kultur och samhällsliv.

På detta följde ett seriekopplat fyrverkeri av enstaka kurser som skulle stärka Helens chanser på kulturarbetsmarknaden.
En projektanställning på en institution krävde ofta betyg i specialämnen: kulturarvspedagogik, kulturmiljövård, kulturarvskunskap …

– För det mesta var jag egenföretagare med F-skattsedel och aldrig utan jobb särskilt länge. Däremot säsongsarbetslös mellan december och februari i väldigt många år, berättar Helen.

Och studieskulden?
– Ja … att ta studielån var ju helt självklart. Systemet som gällde fram till 1989 var väldigt förmånligt. Jag inbillade mig att det skulle vara lätt att betala tillbaka. När det visade sig vara fel så körde jag med skygglappsmetoden, eftersom jag ändå hade tagit så himla mycket lån.

Tio procent kommer inte att återbetalas, alltså 25 miljarder.


På CSN jobbar utredaren Carl-Johan Stolt. Han förklarar att det verkligen inte är något fel med såna som Helen. Tvärtom. Hon betalar ju sammanbitet men troget sin avgift. CSN:s problem är de ”dåliga betalarna” – de som har smitit från all sorts betalning i tre år.

– En stor del av dem bor utomlands, säger han, och CSN:s attityd är ”see you in court”.

– Vi jagar dem stenhårt för att upprätthålla legitimiteten för systemet. Enbart de dåliga betalarna i USA är skyldiga svenska staten 1,1 miljard kronor. Så vi har drivit inkassoprocesser i Kalifornien och Florida – och vunnit dem. Det har satt fart på andra. Återbetalningen bland CSN-låntagare i USA har ökat markant, säger Carl-Johan Stolt.

Men på statens konto är det ingen skillnad mellan humanister och drumlar i utlandet.

– Vår beräkning är att tio procent av de 232 miljarderna aldrig kommer att återbetalas. Alltså 25 miljarder kronor. För att folk struntar i att betala, eller för att de dör, eller för att de hinner fylla 68.

Siffran tio procent har varit ganska konstant genom åren.

Grundprinciperna för studiemedelssystemet har det aldrig varit politisk strid om i Sverige, enligt Carl-Johan Stolt.

– De skandinaviska systemen är unika. I de flesta länder prövas ansökan alltid mot familjens inkomst.

Helen, den luttrade humanisten, tycker att systemet fungerar om man har en fast anställning. Men alla år som projektarbetande egen företagare och regelbundet säsongsarbetslös var en prövning.

– CSN och påhugg, det går inte ihop. Byråkratin! Ibland bad jag om anstånd över jul. Fick det beviljat men blev ändå krävd på pengar typ 2 januari. Om det blev tre månaders arbetslöshet var det kört med CSN. Då fick man straffavgifter. Och så här måste vi ju ha haft det allihop, alla vi som varit frilansare i kultursektorn.

Men hon ångrar inget.

– Nej, jag tycker fortfarande att man ska kunna välja humanistiska utbildningar. Det måste inte betyda svältkost. Plötsligt kan det uppstå helt nya försörjningsmöjligheter som man inte tänkt på. Flera yngre fotografer jag känner har lyckats via Instagram.

Kanske blir hon ändå en av de humanister som lyckas bli studieskuldsfri före 68 års ålder. Typ, vid 63.

– Det blir skönt!