Partiet som aldrig slutar förvåna

Feministiskt initiativ (FI) har valt en ny partiledare från storstan, trots att man satsar på landsbygden. Möt partiet som skrämde slag på etablissemanget 2005 men som nu stretar på i medieskugga.

Teysir Subhi blir den elfte individen med titeln partiledare. FI har ofta haft två samtidigt, ibland har en av dem hetat Gudrun Schyman, men inte sedan 2019.

– På just den punkten uppvisar FI likheter med EU-kritiska brittiska UKIP, där dragloket Nigel Farage har gått in och stöttat i olika perioder, säger statsvetaren Sofie Blombäck.

Hon kan allt om småpartier i Europa. Vi ska återkomma till henne.

För det här är historien om partiet som en gång i tiden skrämde skiten ur etablissemanget. En tid då kvinnorna i Kommunal strejkade med stort stöd av allmänheten och somliga trodde att FI skulle sänka patriarkatet på knockout. Hur stora kunde de bli, fem procent, tio procent? Tjugo procent?

Det blev ingen boxhandske.

Det bidde en tumme.

Men 16 år senare stretar de vidare ändå.

– Det här gör man inte för någon karriär, säger nyvalda och 33-åriga Teysir Subhi som fortsätter jobba heltid på en skola i östra Göteborg. Partiledarkollegan Farida al-Abani har ett day job som generalsekreterare för Svenska sällskapet för nykterhet och folkuppfostran.

Mars månads partiledarval skedde i tung medieskugga. Långt från 2005, då Feministiskt initiativ bildades och sedan härjades av tumultartade personstrider.

Nästa mediatopp kom supervalåret 2014. Då fick FI in en ledamot i Europaparlamentet (Soraya Post) och hela 3,12 procent i riksdagsvalet. Men fyra år senare blev det bara 0,46 procent, FI:s sämsta valresultat någonsin på nationell nivå. Nästan halva väljarkåren från 2014 valde Vänsterpartiet i stället.

I dagens FI har antirasismen minst lika stor plats som feminismen. Och i partiprogrammet har kulturpolitik 102 förslagspunkter och djurrättsfrågorna 34 punkter, medan rättsväsendet inklusive allt (polis, domstolar, kriminalvård och brottsofferskydd) klaras av med blott 24, bara fem fler än politikområdet urfolk.

Det är … annorlunda.

– Jag har en bakgrund som aktivist på det lokala planet, berättar Teysir Subhi. Hon har varit medlem i FI sedan 2018 och valdes in i Göteborgs kommunfullmäktige samma år.

– Dessförinnan drev jag mycket barn- och ungdomsfrågor. Öppna idrottsplatser och basketplaner för att bryta segregationen. Flyktingar. Jag var också med och gjorde ett skolupprop, för läromedlen behöver inventeras. Där finns både sexism och rasism.

Sedan säger hon:

– Vägen till riksdagen går via kommunerna och regionerna.

Där kom det. Strategibytet.

Hela Sverige ska leva, svarar hon och låter som en gammaldags centerpartist.

Riksdagsvalet är fortfarande en ”fundamental arena” enligt FI:s framtidskommission, vars rapport släpptes i januari. Men mer fokus föreslås läggas just på kommuner och regioner, där FI har fått igenom mer stöd till kvinnojourer, bättre utbildning kring diskriminering och kollektivavtal mot sexuella trakasserier.

– FI:s policyframgångar har funnits på den lokala nivån. Det är möjligt att Feministiskt initiativ kan ha lättare än både SD och Miljöpartiet att vara effektiva där. Klimatet, kärnkraften och migrationen är ju inte lokala frågor, säger statsvetaren Sofie Blombäck.

Men FI tar lokalvurmandet till en ny, oväntad nivå.

Man ”ifrågasätter staden som norm” enligt partiprogrammet. FI vill ha en levande landsbygd, reformera det kommunala utjämningssystemet och ha offentlig service överallt. CSN-lån ska avskrivas för alla som bosätter sig på landet.

Jag frågar Teysir Subhi om miljövänligheten i detta. Effektiva energi- och transportsystem är väl lättare att uppnå där folk bor tätt? Eller?

– Hela Sverige ska leva, svarar hon och låter som en gammaldags centerpartist. Man kan inte anklaga henne för att stryka sina väljare medhårs, eftersom de är överrepresenterade bland högutbildade unga i storstäderna. Men i förra valet ramlade FI ändå ur kommunpolitiken i såväl Malmö som Umeå.

Istället tonar en intressant ny vänsterhorisont fram på landsbygden. Under Nooshi Dadgostar vill även Vänsterpartiet växa där, särskilt i bruksorter.

– Det är inte ett problem att vi ligger nära Vänsterpartiet. Det behövs en starkare vänster, säger Teysir Subhi.

– Ju mer lik andra partier man blir, desto svårare blir det, kommenterar statsvetare Blombäck.

2005 sa Feministiskt initiativ i stället att rörelsen inte handlade om höger eller vänster, men få trodde dem. Väljarna har alltid placerat Feministiskt initiativ mellan V och MP på vänster-högerskalan.

I frågan om flyktingar uppfattades Miljöpartiet däremot som mer generöst än FI av väljarna, åtminstone i valet 2018. Men då har väljarna inte läst partiprogrammen. FI vill ge allmän amnesti till papperslösa, förbjuda utvisningar, avkriminalisera ”humanitär” flyktingsmuggling, ha permanent uppehållstillstånd som huvudregel, ge ekonomiskt bistånd även till dem som fått avslag på asylansökan och låta EU på sikt öppna gränserna. Sammantagna innebär förslagen att alla som kommer in i landet kan stanna.

Klarar Sverige det?

– Frågan är fel ställd. Asyl är en mänsklig rättighet. Det spelar ingen roll om det kommer 50 människor eller 500 000, svarar Teysir Subhi.

Ingen väljarflirt det heller.

Kanske är detta det märkligaste med Feministiskt initiativ, den till synes kemiska frånvaron av väljarfrieri.

– De är motsatsen till populister. Sådana partier brukar identifiera en korrupt elit och ett homogent folk. FI beskriver tvärtom befolkningen som heterogen, säger Sofie Blombäck.

Inte brukar de kalla andra politiker för ”elit” heller.

På många sätt är det annars ett typiskt uppstickarparti.

– 2014 var FI mycket duktiga på sociala medier. Så är det ofta i nya partier med nätverksmodell. 2018 var de inte lika starka, och det är också typiskt eftersom partier som drivs ideellt har svårt att orka. En uthållig organisation är viktigt, särskilt i det svenska systemet. Och i lokalval är det lättare att få röster än i riksdagsval, säger Sofie Blombäck.

Partier som drivs ideellt har svårt att orka.

Men på en punkt skiljer FI ut sig.

– En erfaren partiledare brukar bättra på valresultaten. Där är FI ett av undantagen i europeisk jämförelse. Man har inte lyckats trots att man har haft en erfaren partiledare som Gudrun Schyman.

Å andra sidan – det var faktiskt ganska nära 2014.

– De stjälptes av fyraprocentsspärren. Hade gränsen varit tre procent hade de ju kommit in i riksdagen. Och då fått alla fördelar som kommer med det, som partistöd och automatisk plats i tv:s partiledardebatter, säger Sofie Blombäck.

Och drömposten för Teysir Subhi?

– Enkelt. Skolminister.