I sitt arbete riktar serietecknaren Sara Granér en satirisk udd mot kapitalismens kortsiktighet. Själv tycker hon att hon åker snålskjuts på sitt eget rykte.

Sara Granér utbildade sig till översättare innan hon bytte bana och blev serietecknare. Men ordnörderiet har hon aldrig släppt; drastiska ordlekar och absurdistiska talesättstolkningar har präglat hennes konstnärskap alltsedan debutalbumet Det är bara lite aids 2008.

Vart riktar du din udd?
– Jag trivs i tanken när det är en udd som går åt olika håll. Alltså, jag gillar när det kan vara pyttelitet och väldigt stort, riktas inåt och utåt. Perspektivskiftningar.

Som till exempel?
– Som i en serie jag gjorde i albumet Jag vill inte dö, jag vill bara inte leverera. Den handlar om arbetsmarknaden i ett prekariatsamhälle, fast det utspelar sig i en sunkig relation. Sånt kan jag tycka är ganska kul. Det blir ett inåt-­perspektiv, hur det känns i en kropp, blandat med hur systemet är på en övergripande nivå.

Men att hon alltid riktar sin pennudd uppåt, genom att ta udden av makthavares och politikers retoriska fuskbyggen, håller Sara Granér inte riktigt med om.

Har du någonsin riktat udden nedåt då, mot den lilla människan?
– Jo, det tycker jag. Folk vill gärna läsa in samhällskritik i allt jag gör: i bland är det som att jag åker snålskjuts på mitt eget rykte. För jag gör ju också annan skit som är på ett helt annat sätt – som nu då jag har gjort jättemånga grisar i lera.

Sara Granér menar att det finns ett slags påbud som innebär att den som tar plats med sin konst också förväntas rikta en
aggressiv udd mot någonting.

– Du ska säga något skitsmart om samhället, annars får du inte ta plats. Det tycker jag är fel. Och då kanske de säger att olje-
målningen jag gjort där det står ”Känna sig obehaglig till mos”, med en figur som står vid en korvkiosk, är kritisk mot kapitalismen, för att legitimera att jag får vara här. Fattar du vad jag menar?

Jo, fast du har väl själv skapat den bilden genom att göra just smart samhällskritisk konst? Du åker kanske snålskjuts, men sitter samtidigt vid ratten …
– Absolut, det är sant. Det jag värjer mig emot är påbudet om det uppbyggliga som en förutsättning för ens verksamhet. Det kan nog motivera mig att göra en bok om göteborgsvitsar. Watch me göra de här dumheterna liksom!

Göteborgsvitsar eller pappaskämt – minst sagt bespottade humor-genrer – ingår också i Sara Granérs på-gående Instagramprojekt #dagensord till vilket hon hittar på, och bildsätter, ett ord om dagen.

Om vi tar motsatsen då: vad är uddlöst?
– Kanske det som utger sig för att ha en udd men som inte har det? Som det här med alla människors lika värde. Det är menat att vara en väldigt stor och viktig tanke men används på ett sätt som gör att det inte betyder något. Tänk om en politiker i stället sa: ”Människan! Vad konstig den är. Jag fattar ingenting. Det är svårt. Jag tror att vi har tänkt fel men vi kör ändå.” Det kanske hade varit bättre. Men det är mer en rund form, utan udd.

Nu var politikerprat inte det första Sara Granér tänkte på när hon hörde ordet udd, utan udden i Värmland där hennes farmors gamla sommarstuga står, och där hon knådat sina lergrisar.

– Jag tycker väldigt mycket om uddar. Någonting som inte alls hänger ihop med fastlandet är en ö. Jag tycker om att vara ute i vattnet, men medan en ö är som en egen bubbla hänger en udde ändå ihop med något.