Ny forsking: Hitlers bordssamtal dålig historisk källa

Adolf Hitlers ”bordssamtal” har länge ansetts vara ovärderliga när det gäller att försöka förstå diktatorn. En ny bok gör upp med den föreställningen.

Adolf Hitlers personliga makt förändrade världen. Men han var likväl sfinxlikt undflyende, även i sin samtid. Inte ens Hitlers närmaste medarbetare visste riktigt var de hade honom. Den nazistiska staten byggde inte på samarbete utan på stenhård konkurrens; Hitlers metod var att söndra och härska.

Bristen på bra källmaterial är en viktig förklaring till att det ständigt kommer nya biografier om honom. Det finns ett fortsatt behov att försöka förstå gåtan Adolf Hitler, i en tid då hans politiska arv har gjort mäktig comeback. Sverige har världens procentuellt sett största parti med nazistiska rötter. Kanske är det därför en svensk historiker skakar om den internationella Hitlerforskningen med en ny studie, som välter stora delar av den etablerade kunskapen över ända.

I dagarna ger ett av världens mest prestigefyllda vetenskapliga förlag (Routledge) ut boken Hitler Redux: The Incredible History of Hitler’s So-Called Table Talks, skriven av Hitler-experten Mikael Nilsson.

– Jag har studerat de så kallade ”bordssamtalen” som sagts vara nedteckningar av vad Hitler öppet och ärligt sa i en privat krets under åren 1941–1944, säger han.

Samtalen har ansetts vara av oskattbart värde, eftersom de påståtts spegla Hitlers privata tankar. Samtliga Hitlerbiografier använder materialet. Men Mikael Nilssons forskning visar att bordssamtalen inte går att lita på. Han har jämfört olika manu-
skript (skrivna av fyra personer), studerat korrektursidor och olika versioner som utarbetats långt efteråt. Hans forskning visar att texten redigerats samt att delar tagits bort, lagts till och flyttats om.

– Egentligen är bordssamtalen tillrättalagda ord som användes i maktkampen i Tredje riket. Bakom redigeringen återfinns Martin Bormann, chef för partikansliet inom nazistpartiet. Han använde bordssamtalen för att konkurrera med andra politiker och potentater i den nazistiska staten, säger Mikael Nilsson.

Nilssons bok utgör hård kritik mot världens historiker, som inte använt källkritik när det gäller bordssamtalen.

– Det började med att den kände brittiske Hitlerforskaren Hugh Trevor-Roper gick i god för samtalens autencitet på 50-talet. Senare historiker såg ingen anledning att ifrågasätta hans omdöme.

Vad återstår nu av vår kunskap om Hitlers personlighet? År 1942 besökte Führern sin allierade, den finske överbefälhavaren Gustaf Mannerheim. Samtalet dem emellan spelades in i hemlighet och är den enda inspelning som avslöjar hur Hitler talade privat. I övrigt kanske världen får vänja sig vid att vi aldrig kommer människan Adolf Hitler nära.