Nu ställs det ikoniska 80-talet ut igen
Fotografen Bruno Ehrs och Tom Wolgers, modell och medlem i Lustans lakejer, möttes på en fest på Gärdet. De blev vänner direkt och kvällen blev startskottet för ett flera år långt samarbete. Målet var att skildra den moderna kosmopolitiska staden, där Ehrs fotograferade och Wolgers skapade ljud och musik.
Ehrs och Wolgers första projekt resulterade i Stockholmsutställningen 1982, som visades på Fotograficentrum 1982. Utställningen anses vara den första inom svensk fotografi som kombinerar två konstformer: foto och musik.
”Vi fick 500 kronor var i ersättning och gick genast och köpte mängder av Val de Loire till vernissagefesten för alla pengarna”, säger Bruno Ehrs.
”Man måste antingen vara väldigt ung eller väldigt korkad för att hitta på ett så kaxigt namn som Stockholmsutställningen 1982, med tanke på de stora och välkända Stockholmsutställningarna. Men vi var roade av att röra om i konstvärlden”, säger Bruno Ehrs.
Motiven för Stockholmsutställningen 1982 var ungdomar i de framväxande new romantic-kretsarna. De var stilmedvetna, hängde på krogen Bistro Boheme, läste inte sällan design på Beckmans och gillade Roxy Music. Samtliga porträtterades i stadsmiljö med rekvisita som pizzeriastolar och lyktstolpar.
På föregående bild syns Heinz Liljedahl, gitarrist i Ratata och Lustans Lakejer.
Utställningen innebar ett genombrott för Bruno Ehrs som fotograf – bland annat köpte Moderna museet flera bilder och han mottog Stora Fotografpriset – och blev startskottet för en rad konstprojekt för Tom Wolgers räkning.
Trots framgångarna blev Stockholmsutställningen 1982 hårt kritiserad, inte minst för motiven. Att porträttera eleganta övre medelklassungdomar bröt mot dåtidens ideal, där det dokumentära fotograferandet tenderade att vara mer samhällskritiskt. ”Bara det faktum att vi valde att rama in fotografierna ansågs som alldeles för borgerligt”, säger Bruno Ehrs.
Snart vände duon blickarna mot söndagsstaden Stockholm, mot de tomma gatorna när man flanerade till eller från något en tidig morgon. Tom Wolgers samplade in stadsljud som bruset i Strömmen, tunnelbanans inbromsning och trafiken på Essingeleden. Bruno Ehrs drog nytta av sitt tidigare uppdrag som arkitekturfotograf på Stockholms stadsmuseum. ”Det var därifrån jag fick känslan för arkitekturens former och lusten att skildra volymer, diagonaler och ljus”, säger han.
Av och till under tre år dokumenterade de den moderna staden. 1987 öppnade Stockholmssviten på Moderna museet. Tanken var att förmedla den bitterljuva känslan man kan förnimma i en tom stad. ”Lite Sakta vi gå genom stan eller Glad to be unhappy” säger Bruno Ehrs.
Dock är inte alla bilder folktomma. En av Bruno Ehrs favoriter är från Klarakvarteren, där en ensam man vänder sitt ansikte mot solen. Med sig har han två fulla systemkassar med starköl. Är han på väg till eller från något så där tidigt på morgonen?
Ett av utställningens mest kända fotografier är från invigningen av Johanneshovsbron 1984. Under en enda dag var bron enbart öppen för gångtrafikanter och trots regnvädret tog många tillfället i akt. ”Det myllrade av folk, så när Stockholmssvitens besökare kommenterade att fotografierna var folktomma brukade jag peka på den. Slår man ut antalet personer per bild i utställningen så blir det nog ett par hundra per foto”, säger Bruno Ehrs och skrattar.
Meningen var att Ehrs och Wolgers skulle inleda ett tredje Stockholmsprojekt som inbegrep en utomhuskonsert. Men det blev aldrig så. ”Jag bildade familj och vi gled ifrån varandra, även om vi sågs då och då. Men det gemensamma drivet blev aldrig detsamma.”, säger Bruno Ehrs.
Tom Wolgers avled 2020, 61 år gammal, och beskrevs då av Lustans Lakejer-kollegan Johan Kinde som ”en av de få kvarvarande excentrikerna”.
”Jag tyckte hemskt mycket om Tom. Han var oerhört poetisk och vi hade något inom oss som vi ville berätta om vemod, staden och modernitet”, säger Bruno Ehrs.
Utställningen på Fotografiska öppnar den 23 september.
Foto: Bruno Ehrs
Text: Terri Herrera