Nobelpristagaren Svante Pääbo – formad av Röde Orm

Genforskaren Svante Pääbo skrev läsdagbok redan som tolvåring och slukade böcker under hela uppväxten. Så vad hände efter det?

Svante pääbo svarar efter första signalen då jag ringer till hans arbetsrum i Leipzig. Det är där han, vid sidan om sitt arbete som professor i genetik och evolutionsbiologi, för närvarande går igenom den svenska översättningen av Neanderthal Man.

– Just nu funderar jag på om den ska heta De dödas gener på svenska. Och så en undertitel som har något med neandertalmänniskan att göra. Tycker du att det låter för läskigt?

Smått läskigt tyckte Svante Pääbo att det var då han fick frågan att visa upp sin bokhylla i Vi Läser.

– Jag blev lite rädd för jag tycker ­spontant inte att litteraturen spelar så stor roll i mitt liv. Men så hittade jag mina gamla anteckningsböcker, där jag har skrivit ned allt jag läst sedan tolv års ålder. Det verkar som om böckerna har haft större betydelse än vad jag trodde.

De första anteckningarna från 1967 vittnar om ett historiskt intresse som har kommit att bestå. Jan Fridegårds vikingaserie Trägudars land, Gryningsfolket och Offerrök slukade Pääbo i sin helhet.

– Strax efter det blev det Röde Orm av Frans G. Bengtsson. Det här läsandet återspeglar förstås mitt intresse för äldre tider. Ett intresse som väcktes på allvar när mamma tog med mig till Egypten som 14-åring. Efter det läste jag mycket litteratur med anknytning dit – Sinuhe, egyptiern och Torgny Säve-Söderberghs böcker, bland annat en som heter Egyptisk egenart. Det är knappast litteratur för ett barn egentligen.

20-25 böcker om året hann Pääbo med som tonåring. Numera räcker tiden inte till för läsande i samma utsträckning.

– I dag blir det mycket mindre. Jag läser i sängen efter jobb. Det är mest läsning för nöje och avkoppling och det blir mycket deckare, bland annat Henning Mankell och Liza Marklund. Men jag läser också för att hålla kontakten med Sverige och köper då sådant jag ser i skyltfönstret då jag är i sommarhuset i Kristian­stad. Jonas Gardells Torka aldrig tårar-serie och Zlatans bok till exempel.

Finns det någon bok som har förändrat dig?

– Jag vet inte, men jag ser i mina anteckningar att Vilhelm Mobergs Din stund på jorden och Arthur Schnitzlers Sterben dyker upp i samband med att min mamma dog. Det hjälpte mig att läsa om hur andra har bearbetat ­sådana känslor.

Läser du mycket vetenskaplig litteratur?

– Mycket av mitt jobb handlar om att läsa, rätta och korrigera mina medarbetares uppsatser. Efter det orkar jag inte läsa mer vetenskaplig litteratur. Jag har faktiskt heller inte så mycket tid att läsa. Ofta har jag hört talas om resultaten innan de dyker upp i litteraturen.