Nobelkommitténs väg till Annie Ernaux? Ostron & Chablis

När akademiledamoten Anders Olsson skriver Nobeldagbok blir det på oro, sorg och glädje. Vilka ”enastående namn” riskerar Svenska Akademien att missa? Och hur för man Nobels arv vidare i en tid av ökad nationalism och krig?

Ur Vi läser #6 2022.

1 mars
Ett lätt snöfall virvlar förbi utanför mitt takfönster i Vasastan. Det är som om årstiden inte kan bestämma sig. Samtidigt är jag någon annanstans, långt ner i en djup brunn av röster utan slut. Jag är mitt i den mest intensiva läsperioden under året och den får inte ­störas. Och här finns en hägrande lycka, för jag vet att jag kommer att göra upptäckter…

Jag tänker att jag nog bör säga några ord om mig själv, om min roll i Nobelkommittén och något om de viktiga förändringarna i kommitténs arbete under senare år.

Det var för tio år sedan jag började mitt arbete i Nobelkommittén, först som adjungerad, sedan som ordinarie och för tre år sedan, sommaren 2019, efterträdde jag Per Wästberg som ordförande.

Vi har aldrig haft så många författarskap att ta ­ställning till som i år. Det är ett led i den breddning och fördjupning av Nobelarbetet som pågått under ett par år nu. Men vad som har hänt i vårt arbete kännetecknas av både förnyelse och återgång till våra tidigare rutiner.

Under krisens år 2018 utvidgades ­Nobelkommittén under hårt tryck från Nobelstiftelsen med fem externa medlemmar. Den modellen skulle bestå under en tvåårsperiod och gav kommittén mer makt än tidigare att utse pristagaren. Kommittén skulle enligt denna modell gemensamt föreslå både 2018 och 2019 års pristagare, vilket också skedde. Men det innebar att Akademiens övriga ledamöter som enligt Nobels testamente också ska utse pristagaren blev åsidosatta i beslutsprocessen. Med tanke på bristen på rutin hos de nya kan man ändå förvånas över att arbetet gick så bra, och de diskussioner vi hade i kommittén var utomordentligt stimulerande. Kritikerna Rebecka Kärde och Mikaela Blomqvist samt förläggaren Henrik Petersen skulle fortsätta i kommittén 2020 och lämna viktiga spår i vår fortsatta verksamhet. All heder till de externa medlemmarna som också benhårt höll på den nödvändiga sekretessen.

Ändå var det naturligt att Akademien valde att gå tillbaka till en traditionell modell när krisen var över sommaren 2019. Det ökade möjligheterna att föra en kontinuerlig dialog med andra ledamöter i ­Nobelfrågor och stärkte också kontrollen över ­Nobelprocessen. Men viktigast var nog att det ­återigen blev Akademien som helhet som utsåg ­pristagaren utan externa aktörer. Denna återgång blev möjlig när den åderlåtna Akademien kunde fylla ­kommittén med egna ledamöter.

Under våren 2019 blev vi fulltaliga och hade valt in fyra nya ledamöter, samtliga kvinnor. Vi kunde därmed uppnå det vi hade önskat, att bilda en Nobelkommitté bestående av endast egna krafter, där två nykomlingar kunde ingå som ordinarie: författarna Ellen Mattson och Anne Swärd. I år tillträdde också författaren Steve Sem-Sandberg som ordinarie.

I år har listan på nomineringar blivit längre än ­vanligt, och vi har tagit intryck av nya områdesexperter från spanska, portugisiska, arabiska, persiska, slaviska, indiska och afrikanska språkområden. Akademien har alltid använt sig av experter som sakkunniga, men aldrig på detta systematiska sätt. Alfred Nobels vilja var att priset ska täcka in världslitteraturen i dess helhet, och nu gäller det att ännu starkare än tidigare betona den delen av uppdraget. Det behöver i dag knappast påpekas hur särskilt Nobelprisets tidiga historia under 1900-talets första decennier ­präglades av en påtaglig eurocentrism. Samtidigt innebär naturligtvis denna breddning ännu mer arbete i ­kommittén. Det bör påpekas att områdesexperterna inte nominerar själva, utan det är vi i kommittén som gör det med utgångspunkt i deras rapporter.

Detta arbete gör vi efter den 31 januari varje år, deadline för alla nomineringar som kommer in från jordens alla hörn. Det är i februari som den första, långa nomineringslistan läggs fast. En sak är dock lite märklig. I början av prisets historia fanns det ingen praxis i Nobelkommittén att göra egna nomineringar. För mig är det lite skrämmande att författare som exempelvis James Joyce, Virginia Woolf eller Joseph Conrad aldrig blev nominerade och därför inte kunde få priset! Hur kom det sig att hela den anglosaxiska världens forskare och kritiker som var berättigade att nominera sov under den tiden? Och varför reagerade inte vår Nobelkommitté? Man kan också fråga: vilka enastående namn kommer vi inte själva under vår tid att missa?

Det är bara att erkänna: detta är ett lika omöjligt som underbart pris! Det enda i sin art på denna jord.

Det brukar bli cirka 200 namn på den slutliga, långa listan. I år har det blivit 230, inklusive de nya namn som lagts till av Nobelkommittén.

31 mars
Vi har i kommittén läst kopiöst mycket under de gångna två månaderna, fört långa samtal och sikten börjar klarna. Jag känner nu att vårens Nobelarbete har nått en tydlig vändpunkt. I dag, den sista mars, har vi sammankomst, då den långa listan har reducerats till drygt 20 namn på två månader. Som ­ordförande i kommittén faller det på min lott att presentera denna ”halvlånga lista” för Akademien.

8 april
I går spikades den halvlånga listan under vår sammankomst i Akademien. Inga tillägg gjordes. Det var en generöst tilltagen lista på 23 namn detta år med en tydlig breddning av urvalet. Fler kvinnor och fler utomeuropéer än någonsin tidigare. Framför allt har våra diskussioner om behovet av ökad spridning vad gäller geografi, språk och kön spelat in. Nu riktar vi in oss på korta listan, vilket nog kommer att bli svårare än på länge! Vi har en mindre grupp av kandidater som ligger långt fram i vår bedömning och som vi måste läsa på djupet under månaden som kommer.

12 maj
Den korta förslagslistan om fem namn presenteras i dag för Akademien. Det är möjligt för övriga ledamöter att lägga till ett namn, och nu har vi en vecka på oss innan beslutet tas.

Vi hade i går en intensiv diskussion i Nobelkommittén, innan vi bestämde oss för vårt förslag till kortlistan, och in i det sista fanns det en oenighet om ett par kandidater. Men det är som det skall vara! Vi måste alla kunna kompromissa och i ett tufft läge kunna offra våra egna favoriter. Svårigheten är att vara tillräckligt förberedd och kunna ge goda argument i tid. Det skall inte finnas utrymme för några sura miner!

Denna gång var jag tvungen att gå tillbaka till ­arkivet och undersöka hur pläderingarna såg ut för en viss författare för några år sedan. Hur såg argumenten ut? Kanske kan de hjälpa oss framåt? Vi måste vårda minnet och kontinuiteten på ett annat sätt än de andra prisgivande Nobelinstitutionerna. Ett författarskap är ju inte överspelat bara för att en ny upptäckt har gjorts föregående år! Dessutom, när vi gör vår bedömning tar vi nästan alltid ställning till en författares hela produktion, som i normalfallet omfattar fyra–fem decenniers skrivande. Inte kunde vi glömma Tomas Tranströmers fenomenala debut 1954 med 17 dikter när han tilldelades priset 2011!

19 maj
Den korta listan spikas av Akademien på vårens sista sammankomst och inga tillägg görs. Jag tar som förra året på mig uppgiften att skriva en liten läslista inför sommaren, som ger ledamöterna lite vägledning om de verk av de fem kandidaterna som kommittén ­funnit särskilt angelägna.

3 juni
Efter att ha pratat med övriga medlemmar i ­kommittén och fått ett par viktiga tips har jag färdigställt den lilla läsguiden, som nu skickas ut i krypterad form till samtliga ledamöter. Nu kan sommarens läsning börja!

9–31 juli
Sitter några veckor på min brygga vid en sjö i Östergötland och sjunker in i min lektyr. Det är en fin tid av vila och fördjupning. Jag har nog redan mina favoriter klara, men ändå kan så mycket hända i denna fas. Vi ska ju läsa allt av de fem författarskapen, och plötsligt upptäcker man en pärla som tidigare varit osynlig. Jag vet också att vi i år som vanligt är oeniga i kommittén. Det gör att jag måste läsa om och söka styrkan i de författarskap som jag lagt åt sidan.

17–19 augusti
Deltar i en Nobelkonferens på Lidingö med inbjudna forskare från hela världen. Vårt ämne är ”det universella”, ett kontroversiellt ämne i dessa tider av svåra motsättningar mellan vitt skilda intressegrupper. Finns det ens universella värden, gemensamma för alla människor på detta klot? Själv talar jag om den universella räckvidden hos litteraturen och vad det innebär att läsa för Nobel. Alltså just det vi håller på med i Nobelkommittén! Alfred Nobel var själv utan tvivel en universalist, och vi måste hitta ett sätt att föra hans arv vidare i dag i tider av krig, ökad nationalism och flykt över gränser. Det är ett arv som är viktigare än någonsin att föra vidare.

30 augusti
Den sista augusti är deadline för våra Nobelutlåtanden. Alla ledamöter i kommittén skriver sitt eget utlåtande med en egen rangordning, det är en tradition som jag gillar och jag är övertygad om att den gör det lättare att fatta ett gott beslut. Men det har inte alltid varit så. Ingen visste mer än Kjell Espmark om litteraturprisets historia och han skriver att det var först 1970 som denna reform lades fast under Karl Ragnar Gierows ledning. Innan dess var det brukligt att kommittéordföranden skrev samman medlemmarnas värderingar till ett enda yttrande.

Jag lämnade i dag in mitt Nobelutlåtande till ­Bibliotekets personal. Det blir deras uppgift att ­kryptera samtliga fem utlåtanden och skicka ut dem till hela Akademien, så att alla ledamöter kan begrunda våra värderingar i god tid före vårt första möte för hösten den 15 september.

Jag har hållit på med detta yttrande under två månader nu, och det hör till det roligaste men också svåraste under processen. Jag har ju under större delen av mitt liv arbetat som kritiker, och därför är denna uppgift inte särskilt ­betungande för mig. Tvärtom, den roar mig mycket och tvingar mig att finna ord och omdömen om den yppersta ­litteratur som skrivs just nu. Men uppgiften är naturligtvis ­krävande, och det gäller att formulera sig på ett sätt som är vägledande för de andra ledamöterna i Akademien och som kan gynna beslutsprocessen. Jag vet alltså i detta ögonblick inte alls hur mina kommittékollegors bedömning ser ut! Här ska ingen lobbying förekomma. Det blir därför enormt spännande att se hur eniga vi är i kommittén efter sommarens fördjupande läsning. Finns det en möjlighet att hitta en gemensam linje i våra fem
pläderingar? Namnen på kortlistan är så olika och
vi har haft skilda meningar under våra diskussioner.

15 september
Första sammankomsten under hösten är också den första gemensamma diskussionen om Nobel 2022. Alla lägger kort fram sina synpunkter. Det artar sig till ett fascinerande drama! Utgången är mycket oviss, men ett par av de fem verkar vara ute ur leken.

19 september
Får veta att Kjell Espmark är död. Han var en gång i början av 70-talet min lärare och handledare när jag skrev min avhandling om Gunnar Ekelöf. Vi har haft en nära dialog på över fyra decennier, och det är märkligt hur jag på många sätt kommit att fortsätta hans gärning i Akademien. Han gjorde en enorm insats för oss och var i hela 17 år ordförande i Nobelkommittén! Jag vet att för min del blir det tre, högst sex år i kommittén. Så ser de nya reglerna ut, och jag tycker att det är en alldeles utmärkt förändring som vi genomfört. Bara vi förmår värna om kontinuiteten.

22 september
Dags för en första provomröstning. Jag som ordförande i kommittén måste förbereda mig för flera möjliga alternativ, eftersom jag ska skriva en längre presentation över pristagaren. Är själv inte på Bokmässan i år, vilket ger mig lite extra, behövlig tid för förberedelser. Men jag har hela tiden ett fantastiskt stöd av Nobelbibliotekets personal. De har gjort ett enastående jobb att skaffa fram nödvändig litteratur. Det ger trygghet.

29 september
Dags för beslut! Vi har i Akademien blivit bjudna på middag hos kardinalen Anders Arborelius på Söder efter sammankomsten. Det sker som en uppföljning av Akademiens besök hos påven i Rom förra hösten. Middagen gör att vi inte har möjlighet att ostört ­diskutera motiveringen på Freden vilket vi ofta har gjort tidigare efter vårt beslut. Därför ­bestämmer vi oss för ett förmöte i Nobelkommittén under ­eftermiddagen, där vi diskuterar tänkbara motiveringar för de två främsta kandidaterna. Inte det ­lättaste! Men vi kommer en bit på väg.

Under sammankomsten så mycket passion och ­engagemang! Beslutet tas och alla i Akademien avger sin röst. Nu vet jag vad jag måste göra över helgen: jag ska skriva färdigt en sedvanlig bibliografi över pristagaren samt min egen presentation vid tillkännagivandet.

3 oktober
Under förmiddagen lämnar jag in mina texter över pristagaren till Nobelbiblioteket på svenska och ­engelska. Ett stort arbete är avslutat.

På eftermiddagen har vi ett videomöte över krypterad kanal i kommittén för att fastställa motiveringen. Vi blir inte riktigt nöjda, men under natten får jag ett infall som visar sig lyckosamt. Natten är som så ofta min räddare!

4 oktober
Vi har ett nytt möte och vi enas om en motivering.
Nu kommer allt att gå bra!

5 oktober
In i det sista har jag kontakt med personalen i Nobelbiblioteket. Detaljer måste finslipas och översättningen måste stämma. Jag unnar mig några ostron och ett glas Chablis på kvarterskrogen innan jag går igenom det sista korret på kvällen.

6 oktober
Vi tar det sista, rent formella prisbeslutet. Den ­franska författaren Annie Ernaux får 2022 års Nobelpris i litteratur! Men vi lyckas inte få tag på henne före 13.00. Mats Malm tillkännager priset, jag presenterar Ernaux och Ellen Mattson i kommittén står vid min sida för att besvara frågor. Det är ett stort ögonblick och mottagandet är överväldigande. På kvällen är det Nobel Calling som arrangerar och videosänder ett samtal om pristagaren i Nobelmuséet. Allt känns så självklart och lugnt, när jag och Ellen samtalar om författarskapet med Carin Klaesson inför stor publik. Vi har landat.