När hantverkarna blev forskare

Sågar såg man inte mycket av när den gamla timmerkyrkan i Södra Råda återuppbyggdes. Efter 20 år är arbetet nu klart, åtminstone exteriört.

2001 brändes den medeltida träkyrkan i Södra Råda, Västra Götaland, ned av en psykiskt sjuk person. Nästan omedelbart beslutades att kulturskatten skulle återuppbyggas. Men inte hur som helst.

– Idén var att arbetet skulle utföras med hjälp av de verktyg och tekniker som användes vid det ursprungliga bygget på 1300-talet. Eftersom vi inte har all kunskap om hur man gick till väga på den tiden blev det ett forskningsprojekt som handlade om medeltida byggnadskonst. Under resan har vi gjort många upptäckter om konstruktion och byggnadsprocess, säger Gunnar Almevik, som varit forskningsledare.

I över 20 år har arbetet pågått och hundratals hantverkare, studenter och lärlingar har varit inblandade.

Hur visste ni hur ni skulle bära er åt? Fanns det någon manual?

– Nej, men i början av 1900-talet var det tal om att flytta Södra Råda kyrka till Skansen, och då gjordes noggranna mätningar som vi haft nytta av. Det finns även ritningar och fotografier från det tillfället. Vi har studerat medeltida illustrationer på kyrkbyggen och så kan man titta på kyrkor från samma tid för att se hur de är konstruerade.

Men hur gjorde de, rent konkret?

– Om själva byggarbetet, med ställningar, bockar, ramper, vinschar och så vidare, visste vi inte mycket. Vi fick prova oss fram, helt enkelt. På det sättet blev hantverkarna forskare.

I likhet med sina kollegor från 1300-talet började man verkligen från början, med att knalla ut i skogen och se ut lämpliga tallar – ungefär 350 fullstora har gått åt – som sedan fälldes och tålmodigt omvandlades till väggtimmer. Nästan allt arbete utfördes med yxa.

– Vi ser på spåren i byggmaterialet i andra kyrkor från samma tid att sågar inte användes, de var inte särskilt bra vid tiden.

Ett annat tidsödande moment var taket:

– Att tillverka över 20 000 takspån tar ett par år, faktiskt.

Flera gånger under arbetet överraskades hantverkarna.

– Det finns skevheter i konstruktionen som man först antog berodde på sättningar eller förfall, men det visade sig att det var frågan om medvetna arkitektoniska gestaltningar för att skapa visuella effekter. Till exempel lutar gavlarna lite utåt, på så sätt fick man kyrkan att upplevas som högre. Och väggbanden lutar inåt mot koret, för att dra uppmärksamheten mot kyrkans centrala plats.

I pingsthelgen invigdes den nygamla kyrkan som nu är klar, åtminstone exteriört.

– Det är ett etappmål som uppnåtts. Nu återstår ”bara” inredning, väggmålningar och kyrkogård. Det finns mycket kvar att göra, säger Gunnar Almevik.