När David Bowie hyllade Carl Larsson och dissade Dylan

Nu öppnar Kulturhuset i Stockholm utställningen Bowie by Sukita – from London till Japan med över 100 bilder på rockikonen David Bowie, tagna av den japanska fotografen Masayoshi Sukita. En som träffade och plåtade Bowie innan han blev stor var svenske fotografen Rolf Adlercreutz.

”1970 bodde jag i London och arbetade för svenska tidningar, huvudsakligen Aftonbladet och Expressen, men en dag ringde bildchefen för Sydsvenskan/KvällsPosten i Malmö och undrade om jag kunde göra några jobb med ett par som skulle komma över, Bo Hansson från Sydsvenska Dagbladet och hans fru Bodil, Kvälls-Posten. Ett av uppdragen var att porträtterera en lovande artist vid namn David Bowie. Han hade haft en hit med Space Oddity, och givit ut en LP, men det stora genombrottet låg ett par år fram i tiden.

En kväll anlände vi till den mörklagda Tridentstudion i Londons Soho och hittade David Bowie och producenten Tony Visconti. Bosse presenterade sig som ”journalisten från Sverige” och David sa:

– Oh, Sweden, the land of Carl Larsson!

Hur det kom sig att denna brittiska rockmusiker kände till svenske akvarellmästaren Larsson blev aldrig klarlagt, men Bowie hade gått på konstskola, så det kanske är förklaringen.

Efter en stund tog Visconti med sig Bodil till puben The Salisbury och vi gjorde intervjun sittande på golvet eftersom kontorsdelen utanför inspelningsstudion inte hade några möbler. Bosse var rätt uppe i varv och sa flera gånger till David: ”Du kommer att bli jättestor! Du kommer att bli 70-talets Bob Dylan!”

David var inte så intresserad av jämförelsen:

– Dylan is a poor guitarist, his songs are boring and he has a bad voice. (Dylan är en kass gitarrist, hans låtar är tråkiga och han har en dålig röst.)

Efter intervjun gick vi alla tre till puben, vi också, och tog oss en pint. David och jag kom överens om att ses i Sverige till sommaren, då jag skulle vara hemma och han skulle komma på turné. Tyvärr blev turnén inställd men Bo Hansson fick julkort i flera år efteråt.

Att jag fick ta de här helt oarrangerade och ostajlade bilderna var ett resultat av vår vana i Sverige att alltid ha fotograf med ut på intervjuer. Så icke i England. Om det berodde på att fotograferna där hade lägre status på den tiden vet jag inte, men David och Tony var helt enkelt inte beredda på att jag skulle dyka upp.”