”Mina barn kommer växa upp i en värld där nya murar byggs”

Martin Kragh är en av Sveriges främsta Rysslandskännare. I sin nya bok Det fallna imperiet tar han oss med in i Vladimir Putins tankevärld.

Den 5 december 1989 försöker en grupp demonstranter storma KGB:s kontor i östtyska Dresden. En 37-årig KGB-agent vid namn Vladimir Putin inser situationens allvar och ringer för att få stöd av de sovjetiska styrkor som finns i närheten. ”Vi kan inte göra något utan order från Moskva. Och Moskva är tyst”, säger militären i andra änden av telefonlinjen. Sovjetunionen knakar i fogarna, muren faller och Putin vänder tillbaka hem.

Nu – 33 år senare – invaderar samme Putin Ukraina i vad som av allt att döma är ett försök att återuppliva sin idé om ett stolt och stort Ryssland.

Martin Kragh, en av Sveriges främsta Rysslands-experter hjälper oss att förstå bakgrunden till den skrämmande situationen i Europa genom nya boken Det fallna imperiet – Ryssland och väst under Vladimir Putin.

Du har själv både ukrainskt och ryskt påbrå och har i princip ägnat hela ditt yrkesliv åt att försöka förstå Östeuropa. Hur har du påverkats på ett personligt plan av Rysslands invasion av Ukraina?

– När jag växte upp i Stockholm på 1980-talet hette det bara att jag hade släkt i Sovjetunionen och att vi var separerade av en järnridå. Först senare skulle distinktionen mellan Ryssland och Ukraina – och jag har ursprung i båda dessa länder – bli relevant. Den person som verkligen gjorde denna distinktion viktig är Vladimir Putin, ingen annan ledare har gjort mer för att stöta bort det ukrainska folket från Ryssland sedan Josef Stalin. Jag försöker kanalisera min sorg till något som förhoppningsvis kan vara mer konstruktivt – ilska eller vilja till handling. Vad det innebär för mig personligen är i sammanhanget sekundärt. Jag har besökt de forna sovjetrepublikerna i över 30 år. I nuläget vet jag inte när det ens är teoretiskt möjligt att återvända till Ryssland. Samtidigt förstörs Ukraina. Det som sker är en europeisk tragedi.

Kremlologin är tillbaka, plötsligt vill alla – förståeligt nog – förstå vad som rör sig i huvudet på Vladimir Putin. Vad är viktigast att förstå för att kunna begripa hur Putin tänker när han startar krig mot Ukraina?

– Att Putin aldrig har hemlighållit sina mål och ambitioner för Ukraina, vilket är att underminera och dominera landet. Enligt Putin innebar Sovjetunionens fall det historiska ’Storrysslands’ sammanbrott, en stat som han menar har växt fram sedan 1000-talet fram till våra dagar. I det här synsättet var Sovjetunionen inte så mycket en ny politisk skapelse som en fortsättning på den ryska stormakten, vars omfång och inflytande i världen kulminerade 1945. Därvid har det ukrainska folket, enligt Putins synsätt, utsatt Ryssland för en rad olika oförrätter som nu måste vedergällas. Det handlar om de så kallade färgrevolutionerna då Ukraina började vända sig mot väst, men också om att väst enligt hans synsätt inkräktat i Rysslands så kallade legitima intressesfär. Det ukrainska folket, har han insisterat, är vilselett. Det är därför han anklagar landet för att styras av en nazistisk junta, eftersom ukrainarna under andra omständigheter borde inse att de i själva verket vill tillhöra Ryssland. Han förefaller ha övertygat sig själv om att hans historieskrivning är korrekt och sålunda kan utgöra en funktionell grund för rysk utrikespolitik. Resultatet såg vi den 24 februari i år. Allt tyder på att Putin förväntade sig en snabb seger. Att ukrainarna tvärtom skulle utöva ett kraftfullt motstånd förefaller inte ha funnits i hans föreställningsvärld.

Det låter på många experter som att Putin har ett rätt stort stöd hos det ryska folket för det militära angreppet på Ukraina, även om tillförlitliga siffror är svåra att få tag på. Så med reservation för det sistnämnda: varför stöttar så många ryssar kriget?

– Vi får utgå ifrån att det finns en betydande grupp som stöder de ryska eliternas politik och som tror på de budskap som ryska statsmedier förmedlar. I denna världsbild bedriver den ukrainska regeringen ett folkmord, medan den ukrainska militären angriper sig själv för att kunna skylla på Ryssland. De som stöder Putin delar sålunda uppfattningen att detta inte är ett krig, utan en militär specialoperation som är rättfärdig och legitim. Vi vet inte exakt hur stor denna grupp är, och hur många det är som stöder Putin aktivt respektive passivt. Vad vi kan se är att de som öppet protesterar är en minoritet, och att de inte längre kan kallas oppositionella. De är dissidenter. Att protestera i dagens Ryssland är förenat med stora personliga risker, precis som en gång i Sovjetunionen.

Livet har bevisligen inte blivit bättre för ukrainarna sedan invasionen började. Knappast heller för ryssarna, som kommer drabbas allt hårdare av sanktioner och får hem allt fler av sina soldater i kistor. Vem menar Putin att han gör det här för?

– Putin har varit beredd att pantsätta det ryska folkets framtid för att restaurera en idé om den ryska stormakten. Det är precis denna problematik jag försöker beskriva i min bok Det fallna imperiet, vars slutpunkt nu blev 24 februari 2022. Det började som en politisk idé, som sedermera fick militära uttryck – i Georgien 2008, följt av Krim 2014 och kriget i östra Ukraina, och slutligen storskalig invasion. Putin vill gå till historien som ledaren som samlade det som brukar kallas de ryska jordarna, det vill säga de områden som historiskt befolkats av de tre östslaviska folkgrupperna ryssar, ukrainare och belaruser. Belarus kunde Putin integrera tack vare att landets ledare, Aleksandr Lukasjenko, är helt beroende av Moskva för sin politiska överlevnad. Ukraina å andra sidan skulle aldrig frivilligt följa med på den vägen. Resultatet blev Putins krig.

Ryssland saknar fria medier och censuren är hård. Ändå: är det verkligen möjligt att hålla 144 miljoner människor i en filterbubbla? Hur mycket vet ryssarna om vad som sker i världen, och nu i Ukraina?

– Det skiljer sig mycket åt beroende på demografi, socioekonomi och geografi. Långt ifrån alla ryska invånare har tillgång till internet och ryska myndigheter har stängt ned några av landets sista oberoende medier, som radiostationen Moskvas Eko och tevekanalen Regn (Dozjd), som förvisso enbart fanns på internet. Andra medier, som tidningen Novaja Gazeta, kan i praktiken inte skriva fritt om vad som sker eftersom straffen för att exempelvis kalla det som pågår för krig kan vara upp till 15 års fängelse. Auktoritära styren ger upphov till en särskild politisk kultur, som kan vara svår att förstå som utomstående. Människor är ofta kluvna, kanske förvirrade, men också rädda. Mot det måste man ställa att alla människor har ett personligt ansvar för sina egna handlingar, vilket inbegriper att hålla sig rimligt informerad om vad som sker i ens omvärld. Det ukrainska folket kommer sannolikt inte att kunna förlåta de ryssar som förblev tysta när ryska kanoner ödelade Mariupol, Charkiv och Kiev.

Vilka ryssar är det som gillar Putin?

– Han har traditionellt haft sin bas hos de ryssar som upplevde en förbättring i sina liv under 2000-talet, exempelvis människor inom statliga företag, inte minst försvarsindustrin, som fick ett nytt liv under upprustningen. Men även andra grupper, som pensionärer, invånare i mindre städer och bruksorter, och militärer. Men stödet har varit flytande över tid och starkt knutet till den ekonomiska utvecklingen.

Sovjetunionen föll 1991. Därefter följde en period av liberalisering och demokratisering i många forna Sovjetstater. När vände pendeln så att säga tillbaka i Moskva, finns det ett tydligt ögonblick för när den här mer repressiva politiken började föras från ryskt håll?

– Det rör sig egentligen om en process över tid, från det första manipulerade presidentvalet 1996 – då Boris Jeltsin omvaldes tack vare oligarkernas stöd – till den stadigt mer auktoritära utvecklingen under Putin. Det första han gjorde var att underminera oligarkernas oberoende och inflytande, vilket också hängde ihop med nationaliseringen av medierna och kontrollen över parlamentet. Kreml stängde ned allt utrymme för oppositionen, och fängslade motståndare som Aleksej Navalnyj, efter att ha försökt mörda honom i augusti 2020. Vi har nu nått en punkt där Ryssland är en diktatur. Så i viss mån kan man säga att demokratin aldrig hann slå rot i Ryssland och när Putin väl kom till makten var det för sent. Det fanns inga balanserande krafter som kunde hindra honom från att ta över landets politiska institutioner och sätta dem under sin personliga kontroll.

Många hoppas nu på att Putin-eran ska ta slut på det ena eller andra sättet. Vi förstår att det är svårt att sia om när det sker, men finns det skäl att vara hoppfull för vad som kommer efter Putin, eller tror du i dagsläget att det skulle bli mer av samma politik med en annan ledare?

– Det finns ett annat Ryssland runt hörnet. En demokratisk vändning kan givetvis inte uteslutas. Men det ser på många sätt mörkare ut än det gjorde under Michail Gorbatjov och glasnosteran, då många ändå vågade tro på en förbättring. Vi genomlever nu en fas där utvecklingen blir mer oförutsägbar och farligare än på mycket länge. Putin verkar i sina tal förbereda den ryska befolkningen på en lång period av sanktioner och isolering.

Vad kan västvärlden göra för att få Putin att rulla tillbaka stridsvagnarna från Ukraina?

– Att stötta det ukrainska folket militärt, ekonomiskt och politiskt är nyckeln till landets försvar. Men det är klart att kriget står mellan Ryssland och Ukraina, och att västsamfundet inte direkt kommer intervenera. Ingen västledare vill riskera en direkt konfrontation med rysk militär, inte i dagsläget i alla fall. Saken är den att vi lever i krigets dimma, där många tidigare antaganden om vad som är möjligt eller omöjligt plötsligt omvärderas. Ingen trodde att Tyskland skulle vända över en helg, och nu rikta in sig på energioberoende från Ryssland, upprustning och vapenleveranser till Ukraina. Det är motsatsen till allt som hållits för sanning i tysk politik under mer än 30 års tid, om inte mer. Vad händer om Polen eller Turkiet, alarmerade av tanken på att Ryssland kontrollerar hela norra svartahavskusten, väljer att öka sitt stöd till Ukraina på ett sätt som Ryssland ser som en intervention av ett Natoland? Vad gör USA om ryska stridsflygplan angriper en konvoj med polsk materiel på ukrainskt territorium? Putin har klättrat högt upp i sitt träd och kommer fortsätta eskalera så långt han kan, samtidigt som vi hela tiden kommer att behöva hantera en ökad osäkerhet om gränser och trösklar för konflikt.

Vad kan ryssar göra?

– Oavsett vad som sker i Ukraina har Ryssland förlorat. Om Putin lyckas krossa Ukraina blir Ryssland för all överskådlig framtid en pariastat, isolerad och utsatt för hårda sanktioner. Om Putin misslyckas med sina mål i Ukraina, då riskerar Ryssland att destabiliseras internt, samtidigt som landet fortsätter att vara isolerat från omvärlden. Det ryska folket har aldrig tillfrågats om något av detta, men de kommer behöva betala ett högt pris för vad som nu sker.

Vad kan du och jag göra?

– Europa måste förstå att fred inte är ett naturtillstånd. Vi måste investera i vår säkerhet, vilket såklart har en militär komponent men också – minst lika viktiga – politiska, ekonomiska och multilaterala komponenter. För min generation var Berlinmurens fall det definierande ögonblicket, föreställningen om att världen är öppen och möjlig att utforska. Mina egna barn, och såklart alla yngre generationer idag, kommer antagligen att växa upp i en värld där nya murar byggs. Nya barriärer, nya hinder – politiska men också kulturella och mentala. För mig var Ryssland under många år ett andra hem, nu är det vad diplomater brukar kalla ’främmande makt’. Vi borde inte låta det ske, men de krafter som är i rörelse är mäktiga och långvariga. Långt efter att kriget är över kommer såren att finnas kvar. Det är inte lätt att vara optimist under sådana omständigheter. Vi har ett ansvar att följa utvecklingen och försöka påverka där det är möjligt, kanske i det lilla.