Min syster och jag ska träffa vår döda mamma
Lyssna på artikeln
Benny Rosenqvist är Sveriges mest kända medium. Men är han en bluff? Vi:s mycket skeptiske chefredaktör testar att få kontakt med sin döda mamma.
Min syster och jag är på väg att träffa vår mamma. Det mest naturliga av möten för två syskon, om det inte vore för att mamma dog 1983.
Det som skedde i augusti för snart 41 år sedan är vi överens om. Månader av cytostatika, strålning och smärtor var över. För mig är mamma saknad, men död. För min syster Lotta lever mamma, i högsta grad. De pratar regelbundet. Mamma kommer till henne i drömmarna, i köket eller på seanser. Var och en blir salig på sin tro, men att säga att jag är skeptisk är en underdrift. Det är därför Lotta nu vill att vi ska träffa mamma tillsammans.
Jag har här i Vi berättat en gång tidigare om min syster. Om rastlösheten som brinner i henne, och om hennes 57 flyttar. I reportaget ”Min syster längtar hem” åkte vi runt till alla adresser, nästan uteslutande i Sundsvall, och försökte lägga någon slags pussel, hitta biten som saknades. Vad var det egentligen hon letade efter? Många verkade kunna relatera till hennes oro eftersom reaktionerna på reportaget blev många och vi bjöds in till tv-soffor för att prata.
Att vi människor är som vi är och blir som vi blir är en komplicerad snårskog av faktorer – arv och miljö, gener och slump – men utan ursåret, vår mammas bortgång innan min syster och jag ens blivit myndiga, hade mycket sannolikt blivit annorlunda.
Vi har bokat en privatseans med ett av Sveriges mer berömda medier. Det är tidig lördagskväll när vi ringer på en porttelefon på Södermalm i Stockholm och Benny Rosenqvist leder oss in i köket i en liten lägenhet på bottenvåningen.
Han upptäckte sin mediala gåva efter att ha blivit påkörd av en bil i Helsingborg. När Lasse Hallström för några år sedan skulle göra en film om konstnären Hilma af Klint, som målade med inspiration från andevärlden, kontaktade regissören Benny som i sin tur kontaktade Hilma (död sedan 1944) och hon gav klartecken, både till filmens handling och rollbesättning.
Som journalist är det en utmaning att faktagranska kontakter med andra sidan, men annat är lättare att stämma av mot verkligheten. I en krönika i tidningen Nära skrev Benny Rosenqvist hösten 2022 att kriget i Ukraina snart skulle ta slut (”Det känns väldigt nära. Kanske runt årsslutet, eller i början på 2023.”). Men låt oss inte fastna i detaljer. I andevärlden existerar väl inte tid?
Vi har slagit oss ner vid köksbordet och berättat att vi är syskon. Benny sluter ögonen, startsträckan är kort, seansen är igång.
Benny hör många röster och snart dyker mamma upp. Han säger först att mamma fick något fel på huvudet, kanske demens (hon hade tumörer i äggstockarna) och att hela förloppet gick extremt hastigt (ett år).
Benny öppnar ögonen och tittar på mig.
– Du är mer stängd än din syster, konstaterar han. Lotta har en medial förmåga, hon drömmer om er mamma. Men du läser av människor, ditt huvud går i hög fart hela tiden, du ska analysera allt i minsta detalj, ifrågasätta ord. Du är pedant. Du sabbar för dig själv. Din sort finns inte längre.
Jag tar det som en komplimang.
Så sluter han ögonen igen och återfår kontakten med andra sidan.
– Det finns en sådan glädje, positivitet, livsengagemang. Er mamma var inte så jättelång (171 centimeter). En smart kvinna, mycket intelligent, vetgirig, älskade ord, tyckte om att studera (hon läste till läkare) och nu förbereder hon sig på att återfödas, säger Benny och fortsätter:
– Lotta, hon säger att du inte har haft det så lätt. Mycket oro och ångest. Men du är stark. Och det är din mamma glad över. Är det några förändringar på gång i ditt hem, frågar han plötsligt.
– Jag har flyttat ganska nyss, svarar hon.
Och så säger Benny några saker om min systers senaste relation som, enligt Lotta, är mitt i prick.
– Har ni några frågor, undrar han.
Jag berättar att min syster har flyttat med viss regelbundenhet, och jag undrar om han ser en ändhållplats för detta; hittar hon hem?
– Först kommer du att flytta till en lägenhet, men efter det når du sista adressen, ett hus nära naturen, där det är tyst och lugnt. Då är du framme, svarar han.
– Innebär det att jag snart ska dö, frågar min syster.
– Nej, du har många år kvar, du kommer att bli en gammal tant.
– Jag har konstant dödsångest, säger Lotta.
– Det är onödigt för du kommer att hinna med allt. Dödsångest har du för att du älskar livet så mycket, säger Benny Rosenqvist.
Våra 30 minuter är över och min syster har blandade känslor när vi kommer ut på gatan i den ljumma vårkvällen.
– Han var ute och cyklade en del i början, men sedan var det mycket som stämde. Att jag ska bo nära naturen och bara har två flyttar kvar … Det finns hopp. Kände du att mamma var där, undrar Lotta.
– Nej, faktiskt inte. Men hon hör säkert av sig om det är något viktigt. Jag ska försöka vara lite mer öppen.
Jag swishar 1 500 kronor till Benny’s Heaven & Head.
Ur Vi nr 5, 2024
Läs mer: