Martin Hederos: ”Jag är en riktig border collie”

Sveriges flinkaste pianist – Martin Hederos – söker och hittar värme när han mediterar, står på scenen – och i en ambulans.

Martin Hederos pustarut efter en vår på resande fot. Tillsammans med Stefan Sundström och kontrabasisten Dan Berglund har han turnerat och tolkat Evert Taube. Vid det här laget känner de varandra väl, och ibland när de står på scenen uppstår den där totala harmonin, som känns i mellangärdet.

– Det är en slags värme, jag kan känna den rent fysiskt, till exempel när jag fylls av Dans flygande bastoner. Att kasta sig ut och improvisera är så naket. Att se varandra länge i ögonen och musiken bara stämmer… Då tar jag in allt runt omkring och livet är elektriskt. Ett riktigt Spindelmannen-tillstånd.

Redan under åren med The Soundtrack of Our Lives spelade Martin Hederos med Nino Ramsby, jazzkvartetten Tonbruket och Mattias Hellberg i coverduon Hederos & Hellberg. Sedan dess har det blivit ännu fler samarbeten och nybildade Hederosgruppen har bland annat Grammis-nominerats.

– Vi är jätteglada, vi går runt och är helt höga. Jag kan känna en sådan tacksamhet över musiken. Men också över att jag, trots att jag levt ett väldigt kringflackande liv, fortfarande har min familj omkring mig. Barnen börjar bli stora, men än så länge är vi fem personer här hemma. Jag är en riktig border collie som vill att alla runt omkring mig ska ha det bra.

Samma varma känsla som han ibland känner på scenen, kom till honom när han låg i en ambulans julen 2019 – på väg till Karolinska sjukhuset. De senaste åren har Martin Hederos behandlats för akut hjärtflimmer, gjort en ablation, en elektrisk behandling som ska sätta stopp för rytmrubbningar, och en operation.

– Lite paradoxalt möjligtvis, i ett sådant läge borde man kanske känna dödsskräck, men jag var så trygg. Att tas om hand av lugna, professionella människor som visste vad de gjorde.

Operationen gick bra, och sedan ingreppet har Martin Hederos inte haft några problem med hjärtat.

– Men i efterhand har jag känt skräck, och rannsakat mig själv. Förmaksflimmer är ärftligt, men i mitt fall har flimret säkert triggats av mitt leverne. Hade jag bott på landet och odlat tomater, som Stefan Sundström gör, hade jag antagligen inte fått flimret så tidigt i livet. Jag har ju rest och turnerat större delen av mitt liv, det har nog tärt på kroppen.

Jag hade konstant gåshud.

Efter operationen har Martin Hederos bland annat börjat meditera. Han har gått en meditationskurs hos vännen och musikerkollegan Nathan Larson.

– Egentligen har jag svårt för meditation, jag är en extremt rastlös människa. Det är naturligare för mig att gå ut och springa häcken av mig. Just därför behöver jag antagligen meditera. Om jag lyckas nå det där fokuset så sprider sig värmen i kroppen.

Nu har det gått tio år sedan The Soundtrack of Our Lives tackade för sig, men i sommar återförenas de.

– När vi repade första gången hade jag konstant gåshud. Vi har ju inte setts allihop tillsammans på så länge. På tio år tror jag att vi har fikat ihop en gång. Men när vi började spela var det som att komma hem till sitt vardagsrum efter en lång resa.

Ur Tidningen Vi #5 2023.