Marcus Berggren: ”Skulle fan aldrig läsa om en bok”

Humorprofilen Marcus Berggren är uppvuxen på Ett ufo gör entré. Men nu väntar boken som alla killar ”bara måste ta sig igenom”.

Egentligen var planen att den väggfasta hyllan skulle löpa över alla vardagsrummets väggar. Men hantverkaren, en vän till Marcus Berggren, var tvungen att åka hem någonstans efter halva översta hyllplanet på vägg nummer två.

–Nu har jag inte träffat honom på två år.

Hemmet delar Marcus Berggren med sin fru och deras dotter, men boksamlingen är till ”99,9 procent” hans egen. Det som ännu inte ryms i hyllan får plats på kontoret, på landstället, i förrådet och i slumpartade travar lite varstans i tvårummaren med kök.

–Jag tycker det är gött att läsa olika böcker vid olika tillfällen på dagen, på olika ställen. Man har någon bok i vardagsrummet, någon i sovrummet, någon på jobbet.

Intill sängen ligger just nu den bok ”som alla killar måste ta sig igenom”: Infinite Jest av David Foster Wallace.

–Jag är på sidan tio, men den verkar lovande.

Komikern och författaren från Kungälv vänder sig emot tanken på att alla påbörjade böcker måste avslutas.

–De har en sida på sig. Om det inte funkar då, så får det vara. Alla kan ju det tricket: börja starkt, lägg det bästa du har först. Så om första sidan inte är så bra, då har jag svårt att tänka mig att någon annan sida kommer vara så jävla mycket bättre.

Under högstadiet läste han om Jonas Gardells Ett ufo gör entré ”tusen miljoner gånger”.

–Nu skulle jag nog fan aldrig läsa om en bok, påstår Marcus Berggren, men det visar sig inte riktigt stämma. Han läser i själva verket David Bermans diktsamling Actual Air flera gånger om året.

Den före detta sångaren i det obskyra indiebandet Silver Jews, numera avliden, är Marcus Berggrens stora idol.

–Inga förlag ville ge ut boken, så den gavs ut av hans skivbolag. Den* got to me* på något sätt. Det var anledningen till att min diktsamling ens blev gjord.

”Det enda jag älskar mer än snus och teakmöbler är låneböckers falnande glans”, skrev Marcus Berggren i Göteborgs-Posten i fjol. Men det har inte varit en kärlek han tidigare visat särskilt öppet.

–Jag är från långt utanför Göteborg, det var ingenting man skröt med. Det fanns ingen att dela det intresset med. Jag kunde väl dela det lite med min mamma, men inte med folk i ens egen ålder.

I tidiga tonåren tog hans mamma med honom på poeten Daniel Boyacioglus turné med diktsamlingen I stället för hiphop.

–Han hade bara den boken och en stol. Så läste han ur den i en timme och det var det bästa jag hade sett på scen.

Boyacioglus debut firar tjugo år i år, Marcus Berggren har fortfarande kvar sitt signerade ex. Han har blivit tillfrågad att läsa på jubileumskvällen.

–Jag tackade ja, tänkte att det skulle vara på biblioteket på Hisingen, typ. Så såg jag nu att det är på Dramatens stora scen. Jag håller på och försöker öva på den här dikten jag ska läsa. Svår dikt med. Men det känns skitfett.

Cirkeln sluts.

–Cirklar sluts ju nästan aldrig.

Men ibland gör de det.

Ur Vi Läser #6.