Malin Ekman: ”Studenterna visste inte vem Joe Biden var”

I ett rasande nyhetsflöde ska de hjälpa oss att skilja lögner och konspirationsteorier från fakta. Vi träffade fyra svenska USA-korrespondenter inför det amerikanska ödesvalet.

Här berättar USA-korrespondenten Malin Ekman från Handelsbankens ekonomikanal EFN om en upplevelse på en amerikansk högskola.

”För fyra och ett halvt år sedan besökte jag ett Community college under en reportageresa i Kalifornien. Studenterna var otroligt fina och glada och gjorde starkt intryck på mig. De kom inte från särskilt privilegierade bakgrunder. Några av dem visste inte vem Joe Biden var. Jag tänkte hur är det möjligt? Vi befinner oss i en skolmiljö med ungdomar och de visste inte att han var demokraternas presidentkandidat. Det kändes sorgligt. Jag påmindes om vilka olika förutsättningar amerikaner har. Det är mycket fokus på identitet, etnicitet och representation, men man pratar inte alls lika mycket om klass.

Jag var måttligt intresserad av politik när jag fick jobbet som korrespondent för Svenska Dagbladet. Men det är lätt att sugas in i politiken här. De amerikanska politikerna pratar så man förstår och den politiska världen är större. Det är fängslande.

Jag hade skrivit om samhälls- och mediefrågor tidigare och när jag fick jobbet skämdes jag nästan över det. Kan jag bli utrikeskorrespondent med den bakgrunden? Men det visade sig bli en tillgång. Det var så mycket som hände runt den tiden när jag kom 2019. Pandemin, inflationen, Black Lives Matter. Jag såg hur journalistiken sveptes med i aktivismen. Det blev naturligt för mig att inta en mer kritisk roll.

Journalister har blivit alltmer ideologiskt färgade. Ett vanligt argument man får höra är att Donald Trump är exceptionell och därför kräver exceptionell bevakning, men jag menar att standarden ska vara densamma för alla politiker. Det finns ett färdigt narrativ hos både svenska och amerikanska journalister där man utmålar Donald Trump som demokratins fiende och allting som sker införlivas i den bilden. Det gör att man blundar för andra saker, som tillkortakommanden hos den demokratiska sidan i allt från ekonomi till kriminalitet och yttrandefrihet. Ibland har mina granskningar av Demokraterna sammanfallit med Republikanernas kritik, men det betyder inte att jag är republikan. Jag gör bara mitt jobb.

I somras sa jag upp mig från Svenska Dagbladet. Jag trodde inte att det skulle bli så uppmärksammat, men jag ångrar mig inte. Tvärtom var det mitt livs bästa beslut – hittills – och jag känner mig mycket friare och gladare. 

Jag bor kvar i New York och fortsätter att bevaka politiken. När jag flyttade hit för andra gången, som 31-åring, slogs jag av att det aldrig är tyst. Jag tänkte, hur kan någon bo här? Nu älskar jag det. En vanlig dag går jag upp runt åtta-nio och tänker att jag ska meditera i 15 minuter och ta en springtur längs Hudsonfloden, men det slutar oftast med att jag fastnar i mejlen och svarar på sms. Om jag har en brådskande deadline jobbar jag hemifrån, annars går jag ofta till Soho House, en medlemsklubb. Jag beställer deras chopped salad till lunch, men nu har jag tröttnat lite på den. Ibland blir det en bagel på ett ställe i närheten, om jag inte kör keto. Då får man äta fett och protein, men inte kolhydrater. Jag är inte jättebra på att hålla det, men brukar försöka i två veckor. Det är jätteskönt när man kommer in i det, jag får mer energi. 

Mina dagar blir ofta långa. Jag kan sitta och skriva till ett-halv två på natten. Det är många som bevakar politiken och jag försöker tänka på vad jag kan tillföra som inte alla andra gör. 

Jag minns att jag gick i fällan för fyra år sedan och beskrev Joe Biden som en självuppoffrande landsfader, vilket inte alls visade sig stämma när han blev president. Nu är Kamala Harris hajpad, trots att hon var en historiskt impopulär vice-president. Hur länge smekmånadsfasen håller i sig kommer påverka hennes chanser att vinna. Det var nog smart att hon tog över så pass sent eftersom förväntningarna är lägre på politiskt program. För Donald Trump är utmaningen att bli mer statsmannamässig. I debatten i Philadelphia i september gick det riktigt dåligt. Han kommer ha svårt att nå mittenväljare. 

Min egen utmaning är att jag ska göra tv på valdagen. Det har jag inte så mycket erfarenhet av så det gäller att ha koll på tekniken och vara väl förberedd. Sedan är det bara att köra på.”

Ur Tidningen Vi nr 9, 2024

Läs mer:

Ginna Lindberg: ”Jag hör sirener, sätter mig i bilen och är med live”

Björn af Kleen: ”Det kan vara farligt att inte rösta på Trump”