Leo Correia de Verdier letar efter musik i vardagsföremål. Hon hör rytmer i en diskmaskin och en rulltrappa – och spelar på en symaskin.

”Ljudet och rytmen från en symaskin är en bekant ljudvärld för mig sedan lång tid tillbaka. Som barn sydde jag ofta tillsammans med min mamma, och mina systrar sydde, vi var en syende familj.

Att lyssna efter musik i vardagsföremål har alltid intresserat mig, som exempelvis i rulltrappor, eller havsvågor. Jag lyssnar på diskmaskinen också, just den är ju väldigt rytmisk, men jag lägger märke till ljud i allmänhet. En gång under mina studier i komposition på Musikhögskolan i Stockholm skulle jag sy en dräkt till en fest och samtidigt göra en examination till en elektroakustisk konsert, som avslutning på en kurs på skolan. Jag tänkte slå två flugor i en smäll: skapa ett musikstycke för symaskin, och sy kläder på en och samma gång. Det var då jag förverkligade det här med att skapa musik med symaskin, men varken kursexaminationen eller dräkten blev färdiga. Jag slog alltså aldrig någon fluga, men det här med symaskin fortsatte.