När Lasse Bergs dotter dog i en olycka 2016, slutade den evige vagabonden att resa. I stället fann han trygghet
i sitt sovrum, där inga lejon kan bita honom.

”Jag har i hela mitt liv varit en läsande, skrivande, resande person. Men allt det tog tvärt slut med ett telefonsamtal för tre år sedan, när vi fick veta att vår dotter dött.

Efter det har sängen varit otroligt viktig. Vi människor är gjorda för lugn, för småprat under ett akaciaträd i Kalahariöknen. Allt man hör är lite fågelsång. Jag tror lugnet har mycket med tystnad att göra, och jag blev ganska förvånad när jag insåg att mitt akaciaträd är sängen.

Här ser jag horisonten, världen kommer väldigt nära. Jag kan sätta på tv:n och se CNN, jag har laptopen i knät, jag kan diskutera allt jag tycker är intressant med vem jag vill.

Jag har många kuddar bakom ryggen så att jag kan sitta upp, det får gärna vara obäddat. Där tycker jag och min hustru Ingrid olika, men eftersom jag tillbringar mest tid här så blir det oftast som jag vill.

Jag tycker om att ha en kopp kaffe med mig, och en dammsugare. Eller en kanelbulle. Det finns inget nattduksbord som räcker till för mig. Men här är jag trygg, här kommer inga lejon och biter ihjäl mig.

Det var också i sängen som mitt skrivande kom tillbaka. Jag skrev en bok på några veckor, det kom totalt oväntat. Men intresset för läsande har inte återvänt ännu. Eller lusten att resa. Då är det fint att i stället se horisonten från sängen.”