Lasse Åberg: ”Favoritböckerna läser jag inte”

Hemma hos Lasse Åberg dräller det av litteratur. I paradbokhyllan står böckerna som behandlar ett ämne det inte går att skriva om.

Grafisk design, film, tv, konst, tecknade serier … man kan få för sig att Lasse Åberg är en mångsysslare med mycket starkt bildfokus. Han invänder mot båda beskrivningarna:

–Mångsysslare … mja, egentligen sysslar jag bara med en enda sak: idéer. Sedan kräver dessa uppslag kanaler och verktyg för att nå ut, men det får man ta efter hand. Behärskar jag inte de verktyg som behövs, får jag lära mig dem. Och det är sant att jag arbetat mycket med visuella uttryck, men jag ser mig i hög grad som en skrivande människa. Jag har ju ändå åstadkommit manus till sju långfilmer och ett otal tv-program, låttexter och en massa barnböcker. (Den senaste, Havet är din bästa kompis, kom för ett år sedan, en uppföljare är på gång.)

Vi går in i Lasses ateljé, en av många, spatiösa tillbyggnader till den sommarstuga som paret Åberg köpte 1965 och som varit deras hem och arbetsplats sedan dess. Här finns två bokhyllor –båda rymmer konstböcker. Den ena har ett innehåll av allmän karaktär, den andra härbärgerar Lasses idoler, de brittiska och amerikanska popkonstnärerna från 50- och 60-talet: Warhol, Hockney, Lichtenstein, Oldenburg…

–Fast de här böckerna läser jag inte. Någon har sagt ”att skriva om konst är som att dansa om arkitektur”, och jag håller med. Jag använder bildmaterialet i dem som inspiration.

Övrig litteratur ligger utspridd i det åbergska hemmet.

–Jag har ingen riktig linje i läsandet. Inga särskilda författare som jag följer, ingen genre som jag är fast i. Jag försöker hålla mig orienterad i den aktuella utgivningen, helt enkelt.

Ljudböcker, läsplattor etcetera göre sig icke besvär.

–Jag är väldigt analog av mig. Gillar känslan av papper.

Uppväxten i Hofors och Solna präglades mer av musik än litteratur.

–Vi hade ett fåtal böcker hemma, och jag läste förstås allihop. Jag tror att jag plöjde Victor Hugos Samhällets olycksbarn åtminstone tre gånger när jag var liten. Otäck? Nej, jag tyckte den var bra.

När bokslukaråldern infann sig utökades repertoaren med Billböckerna, Tvillingdetektiverna och sedermera mer hårdkokta saker som Manhattanserien. Åberg kan fortfarande citera långa stycken ur dessa verk, vars lite ålderdomliga litterära stil han uppskattar.

Varje dag tar han en promenad till sitt eget museum, som ligger en bit från bostaden och som rymmer konst, rekvisita från Stig Helmer-filmerna och en samling Disney-föremål som är en av de förnämsta i världen. På vägen stannar han och plockar skräp.

–Det är 3,5 kilometer fram och tillbaka. Och så blir det några knäböj för skräpet. Lagom vardagsmotion för en sådan som jag. Sonhustrun har döpt det till ”plockenader”.

Ur Vi Läser #5 2023.