Kvitt eller dubbelt! Så blev frågesporten svenskarnas favorithobby

I 80 år har vi svenskar älskat att tävla i allmänbildning. Intresset är intakt, men nu har frågesporten flyttat in i våra mobiler.

Vi leker med tanken: Du får uppdraget att utveckla ett spel för mobiltelefoner. Målgrupp är de unga.

Du blickar ut över ett medielandskap fyllt av faktaresistens, influencers och on demand, tänker några varv och återkommer efter en vecka med idén om ett spel som man kan spela endast en gång per dag, på bestämt klockslag och som kräver kunskap om ämnen i stil med Europas regentlängder.

Ja, du hade blivit utskrattad.

Det hade förmodligen även Martin Palm blivit, om uppdraget gått till honom. Men nu fanns det ingen extern beställare utan bara han och hans vänner i kommunikationsbranschen som tillsammans vände blicken framåt och såg tre trender: 1) Interaktivitet 2) Mobilt 3) Live.

Det skenbart otidsenliga resultatet av denna framtidsspaning blev frågesporten Primetime, som sedan den 16 mars 2018 sänds varje dag klockan 20. Cirka 60 000 personer brukar delta, 330 000 svenskar har laddat ner appen i sin mobil.

– Uppenbarligen finns det en vilja att i realtid samlas i ett forum där du kan pröva dina kunskaper och jämföra dem med andras. Som någon mejlade: ”Äntligen har jag hittat ett sätt att umgås med mina tonårsbarn!”, säger Martin Palm, Primetimes vd.

Komma ut som folkhjälte.

Det är 80 år sedan svenska folket för första gången fick chansen att förenas kring det generationsöverskridande nöjet att syna sin bildningsnivå i direktsändning.

Den 1 december 1938 startade radioprogrammet Vem vet vad? där Gösta Knutsson – som året efter skulle komma ut med den första boken om Pelle Svanslös – ledde en match mellan två lag från Stockholms respektive Göteborgs nation.

Programmet sändes från lärdomsstaden Uppsala.

Tävlingen må ha fallit i glömska. Desto mer inpräntat i det kollektiva minnet är alla de titlar, personligheter och ikoniska scener som underhållit publiken ända sedan frågesporten gjorde entré i radio och tv.

Kvitt eller dubbelt, Vi i femman,Kontrapunkt, Jeopardy … Nils Erik Bæhrendtz, Pekka Langer, Sten Broman …

Namnen är inte bara ett stycke mediehistoria utan också bärare av ett svunnet folkhem med dess samlande uttryck i form av allt från tv-kannor till ett kunskapsideal som lät den etablerade experten sitta sida vid sida med en autodidakt doldis.

– Det var en tid då du kunde kliva in i studion med din kunskap och komma ut som folkhjälte, säger Peter Nyrén, programbeställare på SVT.

Som Ulf ”Hajen” Hannerz, 14-åringen som tävlade i ämnet akvariefiskar och gav upphov till begreppet ”slamkrypare”. Termen är namnet på en fiskart, men allt sedan Hannerz kunskapsuppvisning också synonymt med en tvetydig fråga.

Flera inslag i de tidiga programmen blev standardsättande: Att placera de tävlande i burar. Att svara på tid.

Hösten 2018, i en tv-studio i Göteborg, kan det verka som om ingenting hänt. Två tävlingsburar bredvid varandra. Två manliga parhästar som programledare.

Det är här På spåret spelas in. Långköraren från 1987, som säsongsstartar den 30 november och vars tävlande på sedvanligt vis avslöjats etappvis under hösten för maximal förväntan.

I praktiken representerar programmet dock en genre som genom åren både ändrat skepnad och genomgått kriser, från den första katastrofen på 60-talet när det avslöjades att favoriten i ett amerikanskt frågeprogram fått särskild hjälp i form av lättare frågor.

– Skandalen var ett faktum och gjorde att hela genren fick dåligt rykte, långt utanför USA, säger Peter Nyrén.

Han har följt frågesportens upp- och nedgångar sedan han för många år sedan var anställd på TV4 och var med och lanserade Jeopardy, en från början amerikansk idé. Trots kompakt skepsis från fokusgruppen sjösattes formatet och blev ett av kanalens främsta varumärken i mer än 15 år.

Den stora återkomsten för frågesporten, efter att dokusåporna dominerat under en tid, var annars Vem vill bli miljonär? som började sändas i svensk tappning vid millennieskiftet. Det blev beviset på att genren fortfarande kunde fungera som lägerelds-tv. Att hela tio miljoner kronor låg i potten spelade sannolikt också roll.

Frågan är hur statusen på frågesport i tv ser ut i dag.

– Den är god, men inte superhet. Den stora utvecklingen inom frågesport sker kring mobilspel, konstaterar Peter Nyrén.

Orolig för framtiden är han inte, trots hot från reality-tv och nya fysiska programformat där muskelberg forcerar hinderbanor.

– Allmänbildningstraditionen är stark i Sverige. Vi vill gärna själva känna att vi är bildade, men vi vill också imponeras av andras kunskaper. Lockelsen i frågesport ligger i balansen mellan frågor som hela publiken kan svara på och frågor som bara de tävlande i studion kan.

För underhållning i all ära – är det något Peter Nyrén lärt sig genom åren är det hur seriöst svensken ser på frågesport.

– Om inte programmet känns trovärdigt och rättvist blir publiken väldigt upprörd.

”Yes!” Det var Jenny Svenssons reaktion när hon nyligen fick beskedet om att en av årets Nobelpristagare i fysik är en kvinna: Donna Strickland. Inte för att Jenny Svensson har någon närmare koll på Stricklands forskargärning utan för att hon är på ständig jakt efter kvinnor ur världshistorien.

Jenny Svensson är frågeredaktör, en av SVT:s tre fast anställda. Från början var hon nyhetsreporter, men halkade in på ett bananskal samma år som Kristian Luuk och Fredrik Lindström blev programledare för På spåret. Under de år som gått har hon skrivit frågor för Vem vet mest?, Vi i femman ochKulturfrågan Kontrapunkt.

Alla programmen spelas in i Göteborg. Staden har blivit något av ett nav för svensk frågesportskultur. Här finns också många av landets mest hängivna fans av fenomenet pubquiz – frågesport på krogen.

– Varje kväll spelas det quiz någonstans i stan, säger Jenny Svensson.

Varför det blivit så har hon inget bra svar på, mer än att Göteborgsregionen är känd för sin fyndiga klurighet.

Däremot vet hon vad som är en bra fråga.

– Det grundläggande kriteriet är att det bara får finnas ett svar. ”När startade andra världskriget?” är en värdelös formulering. Man kan både svara ”När Tyskland invaderade Polen” och ”Den 1 september 1939”. Det funkar inte.

Viktigt är också hur frågorna landar. Det bästa är när folk får värka fram svaret. Som när Jesper Rönndahl härom året satt i På spåret-buren och sa ”Jag kan inte-jag kan inte!”, för att sekunden senare skrika ”MARE KANDRE!!!”.

Jenny Svensson serverar några siffror från redaktionen. 123 000 frågor finns i databasen, sorterade enligt samma princip som ett vanligt sällskapsspel – geografi, historia, underhållning. På ett år producerar hon och hennes kollegor 5 000 frågor.

Fram till det att Vem vet mest? fick minskad sändningstid krävdes 14 000.
– Man skriver 20 frågor om dagen. Och så dubbelläser man och rättar kollegornas frågor.

Även svårighetsgraden är systematiserad, från ett till fyra. ”Vad heter huvudstaden i Spanien?” är en typisk nivå ett-fråga. Den kan 80 procent av de tävlande svara på. ”Vem fick årets Nobelpris i kemi?” är nivå fyra. Ju längre in man kommer i en programsäsong, desto svårare blir ofta frågorna.

– Alla de lätta frågorna är redan skrivna. Om en ny frågeskrivare kommer in och vill skriva om Zlatan, då blir det på specialnivå.

Frågesportens konst handlar till stor del om att blanda rätt, säger hon.

– Vi jämställer populärkultur med andra ämnen. Äldre tittare kan invända mot inslagen av kändisar och popmusik. Men den kunskapen är värd lika mycket, det finns massa sorts allmänbildning.

Själv gillar hon frågor som kombinerar kunskaper, som ”Vilket var året då Brynäs IF grundades och då Titanic sjönk?” (Svar: 1912). Då kan både sportnördarna och historiefantasterna svara.

Många frågor har evig hållbarhet. Andra tillkommer på grund av att världen och Sverige förändras. I takt med att tv-publiken består av en allt större del människor med utländsk bakgrund blir det också svårare att använda klassisk svensk skolkunskap. Frågor om Evert Taube sorteras i en högre svårighetsgrad och ämnen som världsgeografi, världshistoria och popmusik får ta större plats.

Som Jenny Svensson säger: ”Alla vet vem Bob Marley är”.

Kontroversiella ämnen då, hur hanterar man dem? Jenny Svensson och hennes kollegor aktar sig för att lägga fula ord i munnen på den som ska svara.

– Om vi ska fråga om människokroppen låter vi inte de tävlande svara på detaljer om blommor och bin. Vi undviker också ämnen som rör våld och folkmord.

I fjolårets säsong av På spåret var Damaskus i Syrien ett av resmålen. Hur resonerade ni kring att använda en plats där ett av vår tids grymmaste krig utspelar sig?

– Det är ett bra exempel på hur vi kan använda frågor för att lyfta fram något annat och visa att människor trots allt har en vardag. Damaskus är nog inte den sista krigsdrabbade staden som kommer med. Regioner som Syrien, Grekland och Turkiet är vår kulturs vagga, och ska man ställa frågor om klassisk bildning hamnar man gärna där.

Frågesport är helt enkelt ett slags snabbgenomgång av vår gemensamma historia och kultur. Det är också därför det år efter år lockar publik. För att det är ett svar på frågan om vilka vi har varit och vilka vi är.

Återväxten är god, säger Jenny Svensson och berättar om inspelningarna av Smartare än en femteklassare, som också görs i Göteborg.

– Det sägs ofta att barn halkar efter kunskapsmässigt. Det gör de inte alls. De är stolta över sin kunskap och vill gärna visa den. Vi har massor av sökande till våra castings.

Martin Palm — vd:n på Primetime, han som inledde artikeln – har delmålet klart för sig. Innan jul hoppas de samla 100 000 personer som svarar på en fråga. Han har tillväxtkurvan på sin sida.

Han kan också luta sig mot föregångaren, mobilspelet Quizkampen. Storebrorsan – eller kanske snarare kusinen i sammanhanget, eftersom upplägget mellan de båda mobilapparna skiljer sig något åt. Quizkampen startades även det av ett gäng svenska grabbar och har enligt de nuvarande ägarna 80 miljoner spelare världen över.

Båda exemplen visar hur public service och dess folkbildningsideal varit plantskola för dagens mobilquizutvecklare. En av Quizkampens grundare jobbade tidigare på frågefabriken på SVT Göteborg. Och Martin Palm, ja, han är son till namnkunniga tv-producenten Gunilla Nilars och ”praoade som ung hos Arne Hegerfors”.

Från tv till app. Frågesportens livskraft hänger på dess förmåga att ta plats i den nya tekniken. Det i sig är dock inte nog. Det grundläggande skälet till frågesportens stadiga position är att den fungerar som motvikt, menar Martin Palm.

– Frågesport är motsatsen till allt glättigt och ytligt, sådant som ofta går ut på att man får uppmärksamhet om man är dålig eller gör bort sig. Kunskap är att förstå sammanhang, att kunna analysera världen. Man kan fråga sig vad frågor om det periodiska systemet har med det att göra, men baskunskap är i grund och botten ett krav för att förstå komplexa frågor.

Faktaresistensen då? Den som ständigt ökar och som hotar varje försök att mötas på saklig grund?

Faktum är att faktaresistensen bara ökar suget efter frågesport, menar Martin Palm.

– I en värld där så mycket ifrågasätts, relativiseras och underkänns kan det kännas skönt att det finns ett sammanhang där fakta inte är tolkningsbara eller åsiktsstyrda, utan där det bara finns ett korrekt svar.