Korsordsmakarnas bästa tips

Vi gav korsordsmakarparet HC Nygårdh och Stina Berge en chans att kompensera för alla gånger de har retat gallfeber på oss, genom att ställa frågan: Hur löser vi era korsord bäst?

Allt börjar med promenad. Paret Stina Berge och HC Nygårdh snörar på sig sina bekvämaste skor och ger sig av från hemmet i Skeppsta, utanför Gnesta, för en längre runda. Alltid med samma uppdrag: att fantisera ihop bilderna till Tidningen Vi:s korsord, som de skapar tillsammans sedan många år.

Rörande vandringarnas resultat har de olika favoriter från åren som gått.

– En gång fick vi idén till en bild av en man som sitter på en vespa med ett får på pakethållaren. Fåret säger ”bä” och mannen säger ”håll käften”. Lösningen var: ”Får på moppe får på moppe”, säger Stina Berge.

Maken kontrar med en illustration av en allvarstyngd man som påstod att ”Höga tjänstemän ofta fattar dåliga beslut”.

– Svaret var: ”Knark har ofta den effekten”, säger HC Nygårdh.

Paret skrattar – och det gör de ofta. Tillsammans, med och åt varandra. Så har det varit sedan de träffades för ett tiotal år sedan, efter att HC Nygårdh i en radiointervju hade uttryckt behov av en vikarie, till en reporter som var Stina Berges kompis. Vännen ansåg att Stina Berge – med en bakgrund bland annat som låtskrivare och sångare i punkbandet Pink Champagne – skulle passa för rollen. Det gjorde hon också. Dessutom blev hon och HC Nygårdh kära på kuppen.

– Stina hade kynnet för detta och kunde vara punkigare och galnare än jag, säger HC Nygårdh. Jag minns en tidig Stina-nyckel som jag föll pladask för: ”Gängliga som en djungelhjälte.” Svaret var ”Fantomsmärta”. Sådant kommer bara en person på som saknar vissa spärrar i huvudet.

Det är nämligen så de betraktar sina spetskompetenser: för att vara en god korsordsmakare – eller vävare som det kallas – är det enligt paret en fördel att ha ”en viss associationsstörning”.

– Det är en fördel om man går igång på ett ord som ”förtroendeinjagande”, menar HC Nygårdh.

Alla gör inte det. Genom åren har de fått sina beskärda delar av ilska efter att ha komplicerat folks fritid. Stina Berge gick en gång in på forumet webbkryss.nu – där lösare utbyter erfarenheter kring utmanande kryss med varandra – men ryggade snabbt tillbaka.

– Det var mest skäll så jag har aldrig gått in där igen, säger hon.

HC Nygårdh är, efter drygt 30 års vävande, mer hårdhudad. Han berättar glatt om den gången en präst ringde in till en tidning och hävdade att korsordsmakaren ”stod i djävulens sold”.

– Jag var tvungen att ringa upp och fråga hur han menade, säger HC Nygårdh. Han svarade: ”Det är vagheten! Det är vagheten som är djävulens signum!” Jag fiskade vidare för att förstå, men ju mer jag frågade desto vagare blev prästen.

Vid ett annat tillfälle kom kritiken direkt från närmsta kretsen. En vän skulle inviga sin dotter i korsordslösande och fick en bunt Vi-tidningar. När vännen några dagar senare fyllde år skickade HC Nygårdh grattiskramar via Facebook. Vännen svarade direkt: ”Fuck you, din jävla korsordshippie!”

– Det hade nog inte gått så bra med lösandet, skrattar HC Nygårdh.

Tills hans försvar: han vet själv hur frustrerande hans korsord kan vara. Stina Berge påminner honom om när Göteborgs-Posten ville återpublicera några av hans gamla kryss.

– HC var så glad, för det var ju bra extrapengar. Problemet var att han behövde lösa dem själv först, eftersom det inte fanns facit. Och som han svor. Jag har aldrig sett HC vara så arg på sig själv.

Många korsordslösare kan säkert känna igen sig; allt står och stampar, nycklarna är obegripliga, korsordsmakaren dum i huvudet. Men det finns tricks för att göra det lättare, menar Stina Berge och HC Nygårdh. I grunden handlar det om att förstå hur allt vävs ihop.

– När vi gör korsord börjar vi med att skriva ut alla svar och sedan göra nycklarna. Lösaren jobbar från andra hållet och utgår från nycklarna för att hitta svaren. Att vända på steken är egentligen kärnan i allt, säger Stina Berge.

Och eftersom Nygårdh/Berge alltid, efter att bilderna är på plats, börjar med att placera ut alla enkla ord – till exempel korsordsklassiker som ”or”, ”ar” och ”ara” – är det också en god idé att lösaren fyller i dessa först.

– Många frågar: ”Varför håller ni på med de där småorden?” Jo, det är för att det ska finnas ingångar för lösaren, säger Stina Berge.

Ett annat knep är att därefter koncentrera sig på ett hörn, förslagsvis det längst ner till höger. Anledningen är basal: korsord produceras oftast i läsriktningen, från vänster till höger, och vävaren startar i toppen för att sedan arbeta sig gradvis nedåt.

– Nedre högra hörnet gör vi sist, och oftast är det lite lättare där eftersom vi är bekväma och inte har så mycket krut kvar när vi nått dit. Men se upp, för ibland kan vi på ren jävelskap lägga de värsta nötterna där nere, säger HC Nygårdh.

Bygger på att du har tillgång till Google.

Resten handlar om att försöka lära känna vävarnas hjärnor.

– Att lösa korsord är ju att hänga med den som har vävt för en stund. Ju mer du löser, desto bättre lär du känna personen bakom korsordet, säger Stina Berge.

Att googla är fullt tillåtet, menar de.

– Absolut, de stora, svåra korsorden av i dag bygger faktiskt på att du har tillgång till Google, säger HC Nygårdh.

Det är inte det enda som har förändrats under alla år som han har hållit på. Senare års datorgenererade kryss har tillkommit. Paret ser dock inte dessa som en faktisk konkurrent.

– Att göra svåra korsord som kräver vigare sinne enbart med hjälp av en dator tror jag är väldigt svårt. Men det är klart, de kan ju löpande sno alla våra nycklar och bli mer avancerade, säger Stina Berge.

– Ja men då får vi bara bli ännu galnare, menar HC Nygårdh. Många säger om våra korsord att ”det märks att ni har kul när ni gör dem”. Den reaktionen tror jag aldrig du får i ett datorgenererat kryss.

För roligt har de när de väver. Att HC Nygårdh har orkat ånga på år ut och år in förklarar han med att han ”hamnar i flow” under arbetet. Stina Berge, som började väva senare i livet, medger att hon får kämpa mer med att inte bli ”trött på den egna hjärnan”. Därför väver hon numera bara korsorden i Vi.

– Jag trodde att det skulle vara korsbefruktande med det låtskrivande som jag hade hållit på med, men att väva korsord är något helt annat. Du är mer en obducent som hackar sönder de där stackars orden. Poesin dör liksom, säger hon.

Därmed inte sagt att kärleken till språket har försvunnit. Paret berättar om ett sällskapsspel de är fullständigt galna i, som handlar om att vränga och vrida på ord.

– Vi spelar det hela tiden, säger HC Nygårdh. När vi berättade det för en kompis som är krögare tittade han på oss, skakade på huvudet och sa: ”Ni är inte kloka. Det är ju som om jag skulle gå hem efter jobbet och leka restaurang.”