Kalle Lind är kritisk mot ”det var bättre förr-andet”

Är gammalt alltid bättre? Radiomakaren och författaren Kalle Lind har valt ordet nostalgi men är kluven inför begreppet.

Ur Tidningen Vi #2 2023.

Han inleder med en jämförelse.

– Dick Harrison skriver jättetjocka böcker om träldom men det är väl ingen som tror att han vill ha tillbaka träldomen?

Kalle Lind får ibland ordet nostalgiker kastat efter sig, med innebörden ”Här går du och längtar tillbaka!”

– Det låter ibland som en anklagelse. Jag vill hellre se mig som en historiker som undersöker vilken relevans personer som exempelvis Hasse och Tage, Cornelis Vreeswijk och Beppe Wolgers har i dag.

Han har skrivit böcker, gjort radioprogram och poddar om några av dem. Snedtänkt, som Kalle Lind lett sedan 2014, har gäster som enligt programförklaringen ”snöat in på udda kultur och märkliga fenomen” som dansband, tv-reklam och excentriska kulturpersonligheter.

De flesta samtalsämnena rör sig bakåt i tiden – en nostalgikers enda möjliga väg framåt, verkar det som.

– Dåtiden känns trygg för att vi bevisligen tagit oss igenom den. Nostalgi handlar om att man vill tillbaka till en tänkt tid, och där tror jag att det kan vara farligt att inte kunna separera den tanken från sanningen.

Nu förstår jag inte?

– Det finns exempelvis stora partier i dag som drömmer om en svunnen folkhemstid då ”alla” var överens, men det är ju inte en sann bild.

En nostalgiker går runt med känslan att något gått förlorat, ”att det sket sig någonstans på vägen fram till i dag”.

– En nostalgiker är motsatsen till äventyrare. Han drömmer sig inte bort utan hem, till någon sorts trygghet.

Om du skulle kunna gå tillbaka i tiden och då upptäcka att du blev besviken?

– Jag kan bara utgå från mig själv och konstatera att jag aldrig blir besviken. Det blir inte vi pessimister, bara positivt överraskade – ibland.

Kalle Lind fastnade för (han använder ordet ”drabbades av”) Hasse och Tage när han var fem år.

– Min styvfar kom hem med en LP där Hasse Alfredson är punkaren Trindeman Lindeman. Jag minns vad mor sa när hon såg skivans omslag … jag minns till och med hur hon lät och jag förstod utan att veta vem Lindeman var att vi snart skulle skratta tillsammans.

Varför blev det 60- och 70-talet och inte medeltiden som intresserar dig?

– Som allt går det tillbaka till barndomen. Min erfarenhet är att allas passion – det kan gälla konst, musik, forskning – går att söka i barndomen. Varför tycker jag så mycket om skånska? Jo, för att min mormor talade det. Hör jag skånska placeras jag direkt vid hennes köksbord – och där var det fint.

Han fortsätter:

– Jag var inte med på 60-talet och kan därför inte säga om det var bättre då, men det kluvna hos mig är väl att jag lite vill att det skulle vara det … 

Är nostalgi bra till något?

– Den förbinder oss i någon mån med det förflutna. Jag tror att det känns bra för de flesta att veta att vi inte är först på jorden, att vi inte är de första att begå misstag. Vemodigt tillbakablickande kan vara uppbyggligt, men det där självsäkra ”det var bättre förr-andet” ska vi vara kritiska mot. Det var inte bättre förr.

Och det vet du med säkerhet?

–Jag var bättre förr, innan ischiasen kom. Men ”det” var inte bättre förr. För varje positiv sak du lyfter fram så måste du också i rättvisans namn ta med det negativa. Ta serien Downton Abbey. Arkitekturen var ståtligare, konversationerna vassare och musiken tjusigare, men det var också fattigare, skitigare och mindre jämlikt.