Regissören Josef Fares har stickat sedan han var liten, det ger vila och löser problem.
Nu är han redo att skaffa en egen garnkorg.

”Mamma stickar jämt. Och jag började redan när jag var liten. Jag får flow, vill fortsätta och fortsätta. Jag gör halsdukar och pannband, jag kan bara sticka vanliga [räta] maskor. Varje gång ett pannband är färdigt känner jag mig sorgsen …
Jag har aldrig blivit riktigt bra på att sticka, det är mer meditativt och avslappnande för mig. Det får mig att försvinna bort. Samtidigt är det problemlösande, som att saker ordnar sig när tankarna får vila.

Nu bor jag nära naturen, på Ingarö, det är nice på samma sätt. Att sticka och att vara nära skogen.

När vi gjorde filmen Kopps hade en av karaktärerna mitt stickintresse. Det var Torkel Petersson som spelade honom, och vi gick på stickklubb inför inspelningen. Det var sjukt mysigt, det är ett så enkelt sätt att umgås. Att sticka är som att cykla, något man alltid har med sig om man en gång lärt sig.

Jag brukar oftast starta något nytt när mamma kommer på besök. Och om det blir fel, då får hon fixa. Jag tar garn och sånt av henne också, hon har ju alltid med sig sin stickning. Men nu tror jag att jag ska köpa en liten korg och fylla med egna saker. Ja, det ska jag. Välja eget garn! ”