Johanna Frändén: ”Jag är inte i ångerbranschen”

Prisbelönta journalisten Johanna Frändén strävar efter att vara kapten på sin egen skuta, men brottas med prestationsångest och fåfänga.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– Lustdriven, plikttrogen, principfast och lite yvig ibland.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Vet inte om jag har något riktigt sliding doors-ögonblick – hur ska man förresten veta det? – men ibland inbillar jag mig att livet hade blivit något helt annat om jag hade sökt musiklinjen på gymnasiet. Men jag fegade ur och gick samhällsvetenskaplig istället.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore journalist?

– Någonting språkrelaterat tror jag. Eller så hade jag blivit sociolog, hur de nu försörjer sig.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Lojalitet, humor och integritet.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Omöjligt att säga, men antar någon när och kär.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Ibland kan jag lägga mig i och insistera lite väl hårt på olika saker i andras liv. Det är nog mest jobbigt för mina vänner.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Träffar en vän, läser en bok, går på en utställning, dricker något alkoholhaltigt.

Vad är din bild av lycka?

– Att vara på väg någonstans. Det där lilla pirret.

Vad betraktar du som din största olycka?

– Jag har varit extremt förskonad från större olyckor. Nästan så jag undrar om jag är född under en lycklig stjärna. Men relativt då: Att jag har lite svårt att nöja mig med vad jag har.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Jag tror helt ärligt att mitt liv skulle fortsätta exakt som tidigare. Jag har inga lyxiga drömmar som är så dyra att jag inte har råd med dem som läget är och saknar helt exklusiva vanor. Kanske skulle jag investera i något projekt som siktar på att hålla nere koldioxidutsläppen i atmosfären.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Har hemskt svårt för att rangordna sådant. Men om jag tar några spontant: Roman: Anna Karenina. Konsert: Prince på Way out West 2011. Konst: Guernica av Picasso på Reina Sofia-museet i Madrid. Blev helt drabbad när jag såg den ”live”. Tydligen finns det en hel rörelse kring just den effekten på åskådare.

Vad ångrar du mest?

– Jag säger som Ebbe Carlsson när hans privata Palme-spaning uppdagades och han konfronterades av journalister: Jag är inte i ångerbranschen.

Bästa klimattips?

– Sluta handla kläder, de du har är helt okej. Jag köper ytterst sällan något nytt och när man väl är ur den loopen undrar man hur alla andra kan hålla på.

När gråter du?

– När jag får för lite sömn.

Vad skrattar du åt?

– Fransk standup, hur osannolikt det än kan låta. Scenen har växt väldigt snabbt på kort tid och det finns många guldkorn.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Dött lopp mellan min prestationsångest och min fåfänga.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Vi har en liten klimatkris där ute.

Vad hatar du allra mest?

– Trångsynthet, pöbelmentalitet, ”hårda tag”.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Absolut gehör.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Gammal, klar i huvudet och omgiven av de viktigaste.

Vad är ditt motto?

– Att vara kapten på min egen skuta.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– För egen del: En hel natts sömn. Har en femveckorsbebis och minns inte hur det känns att vara utvilad.