Johan Norberg: ”Utan kvinnor 70+ upphör kulturlivet”

Det här är ett helt realistiskt framtidsscenario: Kulturlivet i Sverige upphör om 25 år.
Den enda möjligheten att förhindra det är att läkarvetenskapen kommer på en dunderkur som garanterar alla kvinnor över 70 evigt liv. Annars är det kört. Det skriver Vi:s musikkrönikör Johan Norberg.

I storstäderna kommer stolarna i konserthusen att stå tomma och det blir inga fler musikaftnar, konstutställningar eller bokcirklar på landsbygden. Finito. Jag pratar inte bara om publikunderlaget, utan också om de som arrangerar, säljer fika, ställer i ordning lokaler, tar emot musiker, författare och konstnärer när de kommer resande.

Jag och hustrun gjorde en veckas musikturné på skånska landsbygden i april och det var äldre kvinnor som tog emot överallt. Såg till att vi hade någonstans att byta om, bjöd på hembakat och sålde biljetter i entrén.

”De yngre vill inte ställa upp och jobba med sådan här frivillig, oavlönad verksamhet”, sa de.

Det är tråkigt tycker jag, men förklarligt. Nya generationer vill ha saker på sitt sätt, så har det ju alltid varit.

Det som är förbryllande, och det jag undrar mest över är: Var håller männen hus? Det måste väl rimligtvis finnas en och annan 75-årig man även på landsbygden. Vad är det i generna som får kvinnor att blomma ut som kulturaktivister efter pensionen, och gubbarna inte?

Om det inte fylls på med yngre människor kan det naturligtvis på sikt bli ett problem – om inte den där dunderkuren dyker upp alltså – men för oss musiker är det toppen som det är. Det finns ingen bättre publik än äldre kvinnor.
De lyssnar noggrant, är välvilliga men inte lätt-imponerade och framför allt: De tränger sig inte in i logen och berättar oändliga anekdoter om när Svend Asmussen spelade i Folkets park och hade glömt fiolen, eller någon annan historia man vet slutet på redan innan den börjat.

De kvinnor som tar hand om arrangemangen bakom scenen ser till att man har det bra, men låter en vara ifred. De förstår också att en turnerande musiker behöver lite omtanke såsom en kaffetermos, några mackor och lite nybakat. Inte en hastigt överräckt plastpåse med grillad kyckling och en burk Ramlösa, utan vare sig bestick, glas eller servetter. (Män saknar ofta den grundläggande mat-empati som många äldre kvinnor har i överflöd.)

Så för kulturens skull: Må de leva för evigt.