Johan Norberg: Magisk musik mitt i misären

Jag tänker på hur människohjärnan portionerat ut stora jämbördiga mästerverk över väldigt lång tid. Vi vill gärna tro att det senaste är det allra bästa och mest avancerade, men man kan ju knappast säga ”De visste inte bättre på den tiden” om Egyptens pyramider eller Rembrandts målning Nattvakten.

Inför Mozarts tre sista symfonier är det svårt att förstå hur de ens är möjliga. Det känns lika sannolikt att han då, i sin samtid, skulle ha byggt ihop ett svep elektronmikroskop av pinnar, snören och en bit glas. Just därför upphör jag aldrig att fascineras av de detaljer som berättar hur livet såg ut för honom när han skapade den musik som fortfarande, 230 år senare, är oöverträffad.