Johan har sett tusen romantiska filmer – tror inte på kärlek
Han har sett tusen romantiska filmer de senaste åren och recenserat alla. Men själv är Johan Hammar, 61, färdig med kärlek.
Lyssna på artikeln
Han har sett tusen romantiska filmer de senaste åren och recenserat alla. Men själv är Johan Hammar, 61, färdig med kärlek.
”Det kan bli tre, fyra romantiska filmer på en kväll. Jag har alltid uppskattat en bra feelgood-film, som Notting Hill och The Holiday. Under pandemin började jag titta mer och sedan har det bara fortsatt.
Jag använder alltid mina VR-glasögon med högtalare som hänger utanför öronen, det blir som att sitta i biomörkret. Enda nackdelen är att det är vaddering runt ögonen och när tårarna rinner blir det vått. Men som tur är går vadderingen att byta ut.
Tårarna är glädjetårar, jag blir rörd och glad av att titta på romantiska filmer. När det är krig i Ukraina, klimatkris, pandemi och annan skit är det skönt att väga upp med något verklighetsfrånvänt. Det är för att få den där feelgood-kicken som jag tittar.
Med tiden ville jag hålla reda på vilka filmer jag sett och startade ett Excelark som sedan växte till en databas. Det är kul att jämföra filmerna. Jag för till exempel in vad huvudrollerna har för yrken, vad de kör för bilmodell, vad de dricker och äter.
Det är nog en killgrej. Alltså, jag är ingen crazy hoarder, men någon slags samlarådra har jag. När jag väl hade sett sjuhundra kändes det rimligt att satsa på tusen.
Folk förstår inte vilka kopiösa mängder romantiska filmer som produceras, det bara sprutar ut. Jag tittar nästan bara på engelskspråkigt och förhållandevis nya filmer, från 2015 och framåt. Det finns kanske tio upplägg för handlingen. Det som alternerar är vilka skådespelare som är med och i vilken stad filmen utspelar sig.
Nu har det också blivit lite av en sport att hitta avvikelser i filmerna. Samma stadsbilder återanvänds i flera. En ofta använd sekvens är en vy med en snöskoter som kör över en småstadsgata. Jag blev också rätt förvånad när Hamngatan och varuhuset NK i Stockholm dök upp i en amerikansk stad. Och ska man tro de här filmerna är mobilnätet jättedåligt i USA, folk ska inte kunna nå varandra så att det kan bli ordentliga förvecklingar.
Jag sätter betyg på dem också, från ett till sex. Av tusen filmer är det 150 som fått högsta betyg. De bästa är gjorda med fingertoppskänsla, är välproducerade och handlingen innehåller något oväntat. En riktigt dålig film är motsatsen till det. Och ofta faller det på att de har för bråttom att få varandra, jag gillar när det byggs upp. Och även om jag vet att filmerna visar en förljugen bild får det inte vara för könsstereotypt. Det köper jag inte för jag har alltid haft starka kvinnor runt mig: Mina föräldrar skilde sig tidigt, jag växte upp med min mamma och min syster, sedan levde jag länge med fru och två döttrar.
Jag har också skrivit en rapport med glimten i ögat som tipsar om hur man kan hitta kärlek. Som kvinna ska du köra bilmodellen Mini. Det hjälper också om du har någon nära anhörig som dött. Och så ska du åka till en småstad där alla invånare samlas i en ceremoni för att tända granen. Där får du gärna halka och falla i armarna på en snygg karl. Julen är den bästa högtiden för kärlek, då går romantiken på anabola. Det gäller också att dricka mycket varm choklad med grädde, det är den tveklöst mest förekommande drycken i romantiska filmer.
Det mest romantiska jag själv varit med om var nog när en tjej det tagit slut med dök upp vid min dörr med rosor och choklad. Då höll det ett tag till. Om jag är romantisk själv? Nä … jag är skild sedan fem, sex år. Jag tänker att jag är färdig med kärlek. Men romantiska filmer ledsnar jag inte på.
När min dotter la upp en bild på min 288-sidiga pärm i en Facebookgrupp fick inlägget väldigt många kommentarer. Flera skrev ’en sådan pappa vill jag också ha’ och Göteborgsposten och P4 Uppland ringde för att få tips till Alla hjärtans dag. Folk verkar tycka det är befriande med en man som står för att han ser på romantiska komedier. Det har jag inga problem med. Det enda jag har svårt för är filmer som inte slutar lyckligt, då blir jag förbannad.”
Berättat för Lisa Boda.