James Bond – Med rätt att samla

I jakten efter sin försvunna far hittade Gunnar Schäfer en annan fadersgestalt – James Bonds skapare Ian Fleming. Sedan 20 år ligger därför världens enda renodlade agent 007-museum i Nybro.

Namnet är Bond, Nils Gunnar James Bond Schäfer. Sedan 2007 delar ägaren till 007-museet i Nybro namn med världens mest kända spion. Telefonnumret jag når honom på slutar på 007 och i hans hus – döpt till Goldeneye efter författaren Ian Flemings jamaicanska skrivarstuga – står kylen alltid på 7 grader. Detta är resultatet av ett 50 år långt intresse för James Bond.

Gunnar Schäfer erkänner själv att det är något extremt. På museet har han samlat allt som har med agenten att göra: Bilar, båtar, affischer, champagner, helikoptrar, klockor och annan rekvisita. De bästsäljande böckerna om Bond började skrivas på 50-talet av den före detta marinofficeren Ian Fleming. Ett knappt årtionde senare började de filmatiseras med Sean Connery i huvudrollen.

– 1965 såg jag Goldfinger på Bio Royal i Nybro. Jag fick gå med mina äldre syskon, det var starka intryck när man var åtta år. Sedan har fascinationen sakta fäst sig mer och mer.

För att förstå intendentens entusiasm för agenten, måste man förstå hans eget livsöde. När Goldfinger spelades i Nybro hade Gunnar Schäfers pappa varit borta nästan hela Gunnars liv.

– Min far försvann 1959 när jag var två år. Interpol letade efter honom, polisen också. Sedan dödförklarades han 1969. Livet gick vidare för mamma, hon hade ju fyra barn att ta hand om, men jag har aldrig slutat undra. Varje dag funderar jag över vad som hände och vart han tog vägen.

Spåren från fadern slutar i Köpenhamn. Gunnar Schäfer har kontaktat konsulat och Röda Korset och letar alltid efter nya trådar. Han vet ingenting om sin pappas släkt.

– Jag hittade en person som påminde om min far och hans liv. Pappa var med i flottan under andra världskriget, på tyska sidan. Fleming, som var jämngammal, hade en motsvarande roll i den brittiska flottan.

Ian Fleming och hans alter ego James Bond blev en slags fadersgestalt för Gunnar. Han fick en röd tråd i sitt liv, säger han.

– När jag åker runt i världen och kollar på inspelningsplatser känner jag att jag är en del av ett sammanhang. Jag har aldrig fått se pappas grav, men jag har varit vid Ian Flemings. Så det finns i alla fall en grav jag kan gå till.

Letandet efter platser och artefakter har gjort att det museum han startade 2002 växt sig allt större. Vid starten var det 60 kvadratmeter stort, i dag är det över 1 000.

– Från början hade jag alla svenska originalaffischer, de fick jag tag på genom SF. Sedan blev det lite kläder, lite props, lite bilar.

Museet har – bland annat – en BMW från Goldeneye, en Tuk-tuk från Octopussy och en båt från Mannen med den gyllene pistolen. Vissa saker – som den ett ton tunga gondol Gunnar köpte loss från Venedig – är av samma modell som användes i filmen. Andra fordon är inspelningsrekvisita som köpts från människor som jobbat med produktionerna.

Han letar på nätet, ett måste för den moderna samlaren. Arbetet har dock underlättats av Bond-seriens produktplaceringsstrategi: på museet finns väskor från Samsonite, kläder från Armani, mobiltelefoner från Ericsson. Och åtminstone en bikini, buren av Izabella Scorupco i Goldeneye 1995. Den inhandlade Gunnar Schäfer på en välgörenhetsauktion i Stockholm. Han vill inte avslöja vad den kostade, men säger att den var billigare än Ursula Andress bikini (som användes i Agent 007 med rätt att döda och klubbades för två och en halv miljoner 2020).

Hur har du haft råd att köpa in allt det här?

– Jag har jobbat med reservdelar till bilar och som tennistränare och så har jag en del fastigheter som jag hyr ut. Jag har investerat de pengar jag fått in. Sparar man i tre, fyra år så kan man köpa en bil. Sedan gör man samma sak igen. Mycket handlar om tålamod, det tar tid att skapa en sådan här samling. Men man måste också prioritera, som att laga mat hemma i stället för att gå ut och äta. Man får leva ett sunt liv.

Det är inte riktigt någon James Bond-tillvaro med andra ord. Går du aldrig till någon bar och dricker Martinis?

– Nej, Martinis blandar jag själv på museet. På krogen får man ofta något de hittat på själva, här hemma kan man göra dem enligt böckerna.

Det är just böckerna Gunnar Schäfer föredrar. De är mer koncisa och lämnar utrymme för fantasin. Filmerna går för fort. Den sämsta?

– Die Another Day är en rätt svag film, även om vi har svävaren som användes under inspelningen.

I skrivande stund har han dock lämnat Nybro för en mer Bond-aktig livsstil. Han befinner sig i Nya Zeeland där det varit världspremiär för en dokumentärfilm han är med i. Gemensamt för alla medverkande är att de har namnet James Bond. Arbetet har pågått i tio år och barnskådespelare har anlitats för att spela Gunnar som liten, i scener där hans pappas försvinnande filmatiseras.

Efter hemkomsten ska museet fira 20 år. Med all rätt till både Martinis och champagne.