Det var ett enkelt dna-test på en nätsajt. Amanda Lundeteg var nyfiken på sin etnicitet. Resultatet tog henne tillbaka till Sri Lanka, till platsen där hon lämnades på ett barnhem och till det liv hon kunde ha haft.

”Det var vinter och jag var höggravid med mitt första barn. Han låg därinne och sparkade och jag började fundera kring mitt ursprung. På barnhemmet i Sri Lanka hade det gått rykten om att min pappa var arab, men i adoptionspapperen står det inget om honom. Det händer också att folk säger att jag ser pakistansk, indisk eller somalisk ut så jag var nyfiken på min etnicitet och bestämde mig för att göra ett dna-test.

Dagen före julafton föddes min son Ellion och när jag försvann in i bebisbubblan tänkte jag inte mer på dna-testet. Resultatet dök upp i mars och det visade att jag var lankes. Så var det med det, tänkte jag. Men sedan såg jag att det fanns en notis uppe i högra hörnet på dna-sajten. När jag klickade där dök det upp bilder på människor som jag hade matchat med. På en av dem stod det att vårt dna gav ”en stark matchning”. Jag var helt oförberedd, jag visste inte ens att det kunde bli matchningar.