”Jag vet inte varför jag blir arg istället för ledsen”

Trots att han bara är 27 år är William Spetz bekant för många som bloggare, skådespelare och som rekordung programledare i Melodifestivalen. Nu är han aktuell med tv-serien Tore som han både skrivit och spelar huvudrollen i.

Hur skulle du beskriva dig själv?

– En person som försöker göra så gott han kan… och som tycker om träd. Vad munkigt sagt av mig. Jag tror inte vi är gjorda för att se oss själva utifrån. Det blir någon kortslutning.

Vilket vägval i livet har format dig mest?

– Att våga satsa på det jag brinner för fast att det är läskigt. Att inte ha någon plan B utan flytta till Stockholm direkt efter studenten och riskera att misslyckas.

Vad skulle du ha gjort om du inte vore underhållare och skådespelare?

– Jag hade någon gammal barndomsdröm om att bli ambulanssjukvårdare, men jag tror jag är för sladdrig för det. Jag tror jag hade passat på ett äldreboende. Jag skulle vilja jobba med äldre. Eller på ett hunddagis. Jag söker mig till äldre och hundar oavsett om de söker sig till mig, jag hade hamnat mitt emellan äldreomsorgen och djurbranschen.

Vad uppskattar du mest hos en vän?

– Lojalitet i den form att inte ifrågasätta. Förmågan att se det goda i den andra och lojalitet på det sättet att hålla den andra i handen även om man kanske inte förstår eller är likadan själv. Den kompromisslösa partiskheten, att vara partisk på ett helt orimligt sätt för att man är vänner.

Vilken person har betytt mest för dig?

– Min mormor. Hon var som en tredje förälder för mig från att jag föddes, hon bar mig under hela min uppväxt och när hon blev sjuk så fick jag bära henne.

Vilket karaktärsdrag hos dig själv är du mest trött på?

– Gud vilken bra fråga, vilket ska jag välja? Mest trött är jag på min ångest, om det nu kan räknas som ett karaktärsdrag. Det kanske är mer av ett tillstånd. Men den där orimliga kraften som kan välta en fullständigt. Jag är otroligt trött på den när den kommer.

Vad gör du helst en ledig dag?

– Sover, äter pad thai och kollar på Desperate Housewives. 90 procent av mitt liv går ut på det när jag inte jobbar.

Vad är din bild av lycka?

– Att må så pass bra att man kan vara i nuet, när det som har varit och framtiden trillar av. Det är lycka för mig.

Vad betraktar du som din största olycka?

– När någon man älskar tas ifrån en. Och den maktlösheten, det sjuka faktumet att man ska acceptera att man aldrig mer ska ses.

Vad skulle du göra om du vann 20 miljoner kronor?

– Åh, Gud. Jag hade gett bort en del av det till välgörenhet så att jag inte skulle ha dåligt samvete över det. Sedan skulle jag ta resten och köpa en stuga med skog runt om. Och åtta labradorer. Som en jättekonstig eremit. Jag vill ha en flock hundar. Det enda som gör mig lyckligare än tanken på att ha en hund, är att ha flera. När jag var liten blev jag avundsjuk på Caesar Milan (hundtränare känd från tv-serien Mannen som talar med hundar) som gick i naturen med sin flock. Hade jag haft det skulle inget kunna komma åt mig.

Vilken är din största kulturupplevelse?

– Arv på Dramaten, som jag sett två gånger och kommer att se igen. Den är sju timmar lång, så man går dit på förmiddagen och är kvar tills kvällen. Det är teater som allra bäst och då finns inget bättre. Elementen påminner om en tv-serie, den handlar om kompisgäng och arvet efter aidsepidemin. Det finns ett queertema, men det är den mest allmänmänskliga berättelsen jag någonsin sett.

Vad ångrar du mest?

– Ibland har jag låtit min rädsla avgöra mina beslut. Ibland har jag hållit tillbaka, agerat på min rädsla och det ångrar jag. När jag trott att jag skyddat mig själv men egentligen bara varit feg.

Bästa klimattips?

– Gud du frågar fel person! Mitt bästa klimattips är att cykla, panta och vara för lat för att köpa nya kläder.

När gråter du?

– När jag ser Felicity Huffman gråta på fotbollsplanen i säsong ett, avsnitt åtta av Desperate Housewives.

Vad skrattar du åt?

– Jag skrattar åt min kompis Sanna Sundqvist som spelar Linn i Tore. Mycket av Tore och Linns relation är baserat på min och Sannas relation. Jag skrattar när hon skämtar alldeles för grovt när ingen annan hör, när hon släpper fram djävulen i sig.

Vilken är din viktigaste drivkraft?

– Lusten.

Vad skulle du vilja hälsa statsministern?

– Hejhej, hoppas allt går bra! Du måste vara jättestressad så kom ihåg att det bara är tillfälligt och att dödshot oftast inte blir besannade och att du har världens bästa skydd. Glöm inte ta hand om dina relationer för de finns där när du inte längre har den här rollen. ”Makt är alltid tillfällig”, sa Mattias Andersson i sitt sommarprat och det stämmer.

Vad hatar du allra mest?

– Det finns ett klipp på en liten tjej som dyker upp i mitt flöde ibland, hennes moster sitter och kammar henne och så ser flickan sig själv i mobilen och trots att hon kan knappt prata så säger hon ”I’m so ugly”. Då tar mostern tag i henne och säger ”Vad säger du! Så kan du inte säga!” Sen tittar de på varandra och då förstår flickan vad hennes moster säger och börjar gråta. Vad är det som gör att den tjejen som knappt har lärt sig prata ändå kan säga ”I’m so ugly?”. Jag vet inte vem jag riktar hatet mot. Jag vet inte varför jag blir arg istället för ledsen, men det hatar jag.

Vilken talang skulle du helst vilja ha?

– Donny Hathaways sångröst.

Hur kan du tänka dig att dö?

– Jag kan enbart tänka mig att dö när jag är väldigt, väldigt gammal efter en snäll ålderdom. Somna in i min djupaste sömn i min sköna säng, omgiven av åtta labradorer. Allt annat är oacceptabelt och otänkbart.

Vad är ditt motto?

– Min favoritskådis Viola Davis har sagt att det enda hon inte vill gå till graven med är att tänka ”fan också, jag var inte modig”. Det är okej att misslyckas, det är okej att vara dålig, men jag vill inte dö och inse att jag inte var modig.

Vad önskar du dig mest av allt just nu?

– Att mina föräldrar tycker om serien Tore och att min syrra tycker om den, men också skäms lite. För det är ganska mycket skam i serien, jag vill att man ska ha kul och kanske kastas in i mörker och sorg men jag vill också att man ska skämmas lite för Tore. Och skämmas för att man på något plan kanske känner igen sig. Jag och min syster är väldigt lika så om hon skäms så är det som att jag har lyckats.