”Jag var Magdalena Anderssons simtränare”

Under vår vinjett Ögonblicket berättar människor om en händelse eller ett möte som satt djupa spår. Här berättar statsminister Magdalena Anderssons tidigare simtränare Christer Johansson om en målmedveten tolvåring som kom till simhallen på kryckor.

”Jag var precis färdig med lumpen när jag blev tillfrågad om jag ville börja träna en grupp yngre simmare i Uppsala simsällskap. Gruppen bestod av ett dussin tjejer och en av de tjejerna var Magdalena. Hon var tolv år och yngst i gänget. Att hon skulle bli statsminister var så klart ingenting man kunde se eller tro då, men att hon var smart och målmedveten var uppenbart. Vid ett tillfälle skulle tjejerna simma tio 50-metersträckor med lite vila emellan. Efter ett antal längder sa jag att ’nu är det väl fyra kvar’. ’Mmm’, hörde jag att det mumlades. Men sedan kom ett ’Nej!’ från Magda. De hade fem kvar att simma. Inte fyra. Hon insåg redan då att minskar man på träningen, då blir man inte bäst. Man får inte fuska.

När Magda bestämde sig för något var det all in, det fanns ingenting som kunde stoppa henne. Parallellt höll hon på med gymnastik och under en träning landade hon olyckligt och bröt foten. Det var inte bra, särskilt inte om man simmar bröstsim, som var hennes bästa simsätt. Men Magda klarade inte av att stanna hemma. Hon kom nedhoppande till simhallen med gips och kryckor och stod på bassängkanten och drog i gummislangar för att stärka musklerna. Hon tränade med de andra tjejerna fast hon inte kunde vara i vattnet. Det visar på hennes ambitionsnivå.

Att hon var yngst var ingenting som märktes.

När gipset klipptes bort var foten fortfarande öm och läkaren menade att Magdalena inte fick anstränga den förrän det slutade göra ont. Men vad är ont och hur ont får det göra? Vi försökte hitta en träningsmodell som passade henne. Magdas pappa kände en naprapat och denne insåg att det höll på att bildas brosk och sa att hon måste börja röra på foten. Han visade mig hur jag skulle tejpa Magdas fot – sedan hoppade hon i bassängen och körde. Något år senare blev hon svensk ungdomsmästare.

Jag minns också när tjejerna fick reda på att det fanns en elitgrupp med äldre ungdomar som tränade på morgonen. Det ville tjejerna också göra. Jag funderade på hur vi skulle få ihop det. Vi hade ett föräldramöte och morgonträning blev det. Det som gjorde Magda till en bra simmare var hennes inställning, förståelsen för att det krävdes ett tufft jobb. Som detta med morgonträningen. ’Pappa, du ska upp och skjutsa mig, jag ska träna!’. Hon var inte gammal då, knappt 13 år, men ändå så målmedveten. Att hon var yngst i gruppen var ingenting som märktes i vattnet. Hon skulle bara förbi allihop. Kanske var hon lite mer försiktig på land. Men alla i gruppen brydde sig så mycket om varandra. Vi gjorde en hel del grejer tillsammans även utanför simhallen.

Något jag tror att Magda kommer att ha nytta av som statsminister är förmågan att se andra människor – lyssna, stötta och peppa men också ställa krav. När tjejerna simmade lagkapp, vilket jag tyckte var viktigt då det innebar att ta ansvar för hela laget och inte bara sig själv, var Magda så mån om laget. Hon förstod att alla måste hjälpas åt, att de behövde sporra varandra, vara sams och inte gnälla om någon inte simmade så snabbt som man hoppats på.

Första maj 2017, 37 år efter att vi splittrats och Magda simmat vidare i en annan grupp, träffades vi i Uppsala. Magdalena skulle hålla tal. Jag minns hennes glädje när hon förstod vem jag var. Då blev hon lilla Magda igen. Det är ett fint minne.

Då Magda valts till partiordförande för Socialdemokraterna skickade jag lyckönskningar via Facebook och ganska snabbt skrev hon tillbaka: ’Du var en viktig förebild – hur man kan leda ett lag med både hjärta och hjärna!’. Att hon fått inspiration från mig… Känslan går inte riktigt att beskriva. Jag känner mig stolt.”

Berättat för Lina Norman