”Jag stoppade ett flygplan för att uppmärksamma klimathotet”

Under vår vinjett Ögonblicket berättar människor om ett tillfälle i livet då allt stått på spel, då de har förändrats för alltid eller tvingats till ett avgörande val. Här berättar Göran Boardy om hur han stoppade ett flygplan från att lyfta – vilket han senare dömdes i tingsrätten för.

”När dörrarna till flygplanet hade stängts visste vi att det var dags att skrida till verket. Vi hade övat på hur det skulle gå till, som vi alltid gör inför våra aktioner i klimatrörelsen Extinction Rebellion, XR. Jag och Henrik Garbergs, som satt några stolsrader bakom mig, hade förberett vad vi skulle säga när vi började live-streama med våra mobiltelefoner. Dagarna inför hade jag knappt några andra tankar i huvudet – jag gick igenom sekund för sekund vad som skulle hända och vad som kunde gå fel. Natten inför vaknade jag redan vid tretiden. Men när jag väl satt på flygbussen på väg ut till Landvetter var det som att all nervositet försvann och ersattes av beslutsamhet. Nu skulle det här göras, helt enkelt.

Mitt engagemang för miljön och klimatet väcktes redan på 1970-talet och har följt mig genom livet. Jag har varit engagerad politiskt och i olika organisationer, gett pengar till Greenpeace. Under en period, i början av 2000-talet, blev jag rent deprimerad över hur långsamt förändringen gick, jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det var andra saker som bidrog också, men det stora ångestmolnet var klimathotet. Det blev som ett svart hål av förtvivlan att se hur allt rullar på som vanligt, hur julhandeln ökar varje år och utsläppen växer.

Den stora vändningen kom när jag hörde talas om att rörelsen Extinction Rebellion hade bildats i England. Den är nu en global klimatrörelse vars syfte är att använda fredlig civil olydnad för att få till en förändring och undvika ekologisk kollaps och klimatkatastrof. När den kom till Sverige blev jag nyfiken och tog kontakt, lite trevande först, gick på några introduktionsmöten, och steg för steg blev jag mer involverad. Jag deltog i olika aktioner som vägblockader och ett internationellt tiodagarsuppror i Berlin. Vi arbetade intensivt mot Preemraffs utbyggnadsplaner i Lysekil, och sen kom pandemin.

Plötsligt kunde vi inte längre samla folk till massdemonstrationer på stan, och det var då idén att stoppa ett flygplan föddes. Regeringen hade precis pumpat in miljarder i SAS och vi var rätt förbannade över att man inte satsade pengarna på mer klimatvänliga ändamål. Så kom det sig alltså att jag en dag i slutet av juni 2020 befann mig ombord på ett SAS-flyg på Landvetter med destination Stockholm.

Då kom kabinpersonalen.

När det var dags reste jag och Henrik oss upp i mittgången och blev direkt tillsagda av kabinpersonalen att sätta oss ner. Vi stod kvar, förklarade att vi var fredliga och att vi hade ett viktigt budskap. Samtidigt som vi live-streamade allt på Facebook började jag läsa från en lapp:

’Vi protesterar mot att miljarder ges till fossilindustri och flyg när vi är mitt i en klimatkris. Lyssna på vetenskapen. Vi kräver att regeringen reagerar nu och fattar de nödvändiga besluten för att förhindra en klimatkatastrof’. Sedan fortsatte jag och Henrik att växelvis läsa upp våra meddelanden.

Jag hade fullt fokus på det jag höll på med och kunde inte riktigt ta in vad som hände runtom mig, men vid ett tillfälle reste sig en man från första raden och kom fram till mig och sa ’Nu får ni fan lägga ner’, och sen skrek han ’Lägg av!’ åt mig. Då kom kabinpersonalen fram och ledde bort honom. Personalen hade förstått att vi var helt fredliga och ville bara undvika bråk i väntan på att vakterna skulle komma och leda oss av planet.

Plötsligt stod en vakt bakom mig och sa lugnt ’Du kan börja gå ut nu’ och jag följde med honom. Då hade det gått ungefär sex minuter sedan vi påbörjade vår aktion. På väg ut hörde jag att passagerarna applåderade. Det var oklart om de applåderade åt oss eller vakten… Väl utanför planet kom polisen och berättade att vi var gripna, att vi inte fick prata med varandra eller använda våra telefoner. Efter rutinmässig avvisitering och ett kort förhör på polishuset släpptes vi och fick tillbaka våra telefoner. Utanför möttes vi av våra vänner från XR och jag fick samtal från vänner som undrade hur det var med mig.

Det var inte förrän då som adrenalinet började avta och jag kunde ta in vad jag hade varit med om. Det var en märklig blandning av känslor. Hela förmiddagen kändes overklig, men vi var också lyckliga över att det gått så bra som vi hade hoppats. Aktionen hade fått spridning i alla större medier och vi hade klarat av att genomföra den. Innan man försökt kan man ju aldrig riktigt vara säker på om man har det i sig, om man klarar av att göra en sån sak.

Nu i våras dömdes vi till dagsböter i tingsrätten för brott mot luftfartslagen, och det blev ett ganska bra avslut på hela aktionen. Vi hade jobbat länge på våra slutpläderingar och vår argumentation för att förmedla varför vi gjorde som vi gjorde. Vi har hela tiden nekat brott och hävdat nödrätt. Lagstiftningen definierar nöd som ’när fara hotar liv, hälsa, egendom eller något annat viktigt av rättsordningen skyddat intresse’, och vi menar att det i allra högsta grad föreligger en sådan fara om vi fortsätter flyga som vi gör nu.

I tingsrätten förklarade jag att ’meningen med mitt återstående liv består i att försöka åstadkomma samhälleliga förändringar för att hejda klimatkatastrofen’. Jag skulle absolut kunna tänka mig att göra något liknande igen, gärna i större skala. Jag var med i Oslo i slutet av augusti där vi tillsammans med XR i Norge protesterade i tio dagar. Det var över 100 svenskar som blev gripna och vi fick otroligt mycket uppmärksamhet i norska medier. Det förde upp den norska oljan på dagordningen inför valet. Återigen ett kvitto på att aktivism och fredlig, civil olydnad kan ha effekt.”

Berättat för Axel Kronholm

FOTNOT: Göran Boardy deltog även i den aktion som Extinction Rebellion genomförde den 31 oktober på flera platser i Sverige. Han var med och försenade ett plan som skulle lyfta från Halmstad. Planerna var hemliga och genomfördes strax efter Axel Kronholm intervjuade Göran Boardy.