Vi:s musikskribent Johan Norberg menar att det inte är de nuvarande melodierna eller texterna som är problemet. Det är tonarterna.

Min relation till den svenska psalmboken är, och har alltid varit, mycket ansträngd och det beror på tonarterna. Den som inte är sopran eller tenor kommer aldrig upp till höjdtonerna i Den blomstertid nu kommer eller någon av de andra klassikerna, och det gör att många i kyrkbänkarna ständigt påminns om sina usla sångröster.

Jag som är i röstläget bas, och i bästa fall baryton, har ingen chans att sjunga med. Det som skulle kunna vara en jubelkör av glädje blir oftast ett haveri av utglesnande toner i halvmummel – i synnerhet när det valts en modern psalm som ingen kan, och en energisk präst får ensam kämpa på i solosång.