Ingen dömer dig på biblioteket

När var fjärde bibliotek läggs ner är det inte bara böckerna som försvinner. Det uppstår också ett tomrum för de människor som söker en plats där ingen bedömer eller dömer dem, skriver bokaktuella Dan Hallemar.

Vi:s granskning tidigare i år visade att var fjärde folkbibliotek har försvunnit de senaste 22 åren. Det är inte bara platser att låna böcker som försvinner.

Jag har i ett arbete med boken Folkbiblioteket (Arena) rest runt till 35 av Sveriges bibliotek och även om det fortfarande är böckerna som präglar dessa platser, så rymmer de också andra samtida utmaningar.

Trångboddhet, ensamhet, medborgerlig tillit, lokalt föreningsliv och social utsatthet är fyra av dem. Digital delaktighet, mångspråkighet, minoritetsspråkens status och böcker för unga, när skolan sviker, är några andra.

Bland de folkbibliotek jag besökt finns de uppenbart makalösa biblioteken i stadens centrum, och de envist ödmjuka, här finns det som är lokalt nära och det som är centralt representativt. Om det är ett ord – en gest – som kan beskriva resan och besöken så är det välkommen.

I sin bok Palaces for the people skriver sociologen Eric Klinenberg att många vuxna som använder biblioteket inte försöker lära sig saker och bli bättre på något rent intellektuellt, utan söker sig till en plats där ingen bedömer, eller dömer dem. Det är människor som är alltför vana vid att många andra platser i samhället utnyttjar dem, inte vill ha något med dem att göra, och inte förstår vilken roll de spelar i samhället. På biblioteken, skriver Klinenberg, ”känner de sig omhändertagna och anslutna”.

I centrala Jokkmokk, ett glest samhälle, är ett tvåvåningshus i trä den självklara samlingsplatsen. Flickan med ryggsäck glider in i väntan på att något ska börja på kulturskolan. Två pojkar, sju-åtta år, kommer genom dörrarna, tittar på mobiltelefonens klocka och konstaterar: ”Det är 46 minuter kvar”. Klockan är halv fyra, skolan har slutat och de väntar på bussen till Murjek.

Som många bibliotek bär detta också delvis skolornas behov. Högstadieskolan i Jokkmokk, Östra skolan, har inget bibliotek längre, så folkbiblioteket blir som ett skolbibliotek också. Man köper in de böcker som behövs med extra medel från Kulturrådet, men det är inte måsteläsningen som ska prägla den här platsen, det är fritidsläsningen, den som ska vara lustfylld.

En röd trappa går upp till Jokkmokksrummet.

De flesta böckerna här är på nordsamiska, det som talas av flest, 5 000-6 000 i Sverige. Det språk som samerna tog med sig hit efter tvångsförflyttningarna från Norge på 1920-talet, smärtsamt och fint beskrivet i Elin Anna Labbas Herrarna satte oss hit.

Det finns små språkpåsar för riktigt små barn med böcker på nordsamiska. De lånas ut, man märker till och med att barnen nu lär sig prata och läsa samiska språk, något deras föräldrar inte gjorde i samma utsträckning, som om man hoppade över en generation. Man ser bibliotekets arbete och samhällets förändring, ser pappor som lånar samiska böcker till sina barn.

I Kista i norra Stockholm byggdes ett nytt bibliotek 2014. Det fick 21 numrerade rum man kan stänga dörren till med plats för två eller fyra personer. En fredag eftermiddag är de upptagna allihop, det skulle behövas 20 till.

Trångboddhet är på 2020-talet lika vanligt som det var för 70 år sedan. En följd är att det krävs nya rum utanför hemmet för att till exempel kunna sköta sina studier. Efterfrågan på sådana rum ökar hela tiden.

Vid en stol i ett hörn mellan två hyllor på Högdalens bibliotek i södra Stockholm sitter några bilder ur Elin Lucassis seriealbum Karantändagboken. Bilderna visar just detta hörn och den man som satt här varje dag och läste. Bibliotekarierna har satt upp bilden med texten: ”En av våra käraste stammisar har tyvärr lämnat jordelivet”. De är många de där stammisarna, de man hälsar på och nickar till, men inte känner. Ingen visste att den nu döda stammisen var en hejare på bordtennis. Prästen som begravde honom berättade det.

Trångboddhet och ensamhet är bara två sidor av den stora staden som biblioteken kan påverka.

Det finns fler.

Biblioteket Garaget i Malmö ligger mitt emellan Sofielund och Seved. Stadsdelen Sofielund i Malmö har en lång historia som en stadens utkant, en plats just utanför stadsgränsen. Geografen Lennart Améen har kallat det en ”utomgränsbebyggelse”, en plats där man ”medvetet sökt sig omedelbart utanför stadsgränsen”.

Ett flertal områdesprogram från staden, liksom samarbeten mellan fastighetsägare, boende och föreningar, har under de senaste tio åren genomförts för att förändra denna delvis utsatta och fattiga stadsdel. Garaget invigdes 2008 och blev en av de första platserna i stadsdelen som aktivt ville hitta ett sätt att engagera de boende i området.

När Garaget skulle planeras som ett nytt områdesbibliotek i södra Malmö gjordes det genom att engagera de som fanns i stadsdelen – barn, byalag, boende. Hur skulle biblioteket kunna bli en resurs för de som bor i närområdet?

De boende svarade att de ville ha en lokal där man kunde vara kreativ på olika sätt, både genom eget skapande och att skapa tillsammans, men också att det skulle vara en lokal man kunde låna för arrangemang.

Att låna ut i ett bibliotek har här också fått betyda att låna ut lokalen. Man lämnar över nyckeln till de som ska arrangera något och hjälper till med marknadsföring. Egentligen är det lika mycket samarbete som utlån, något man gör tillsammans. Nu har man 200 arrangemang i huset varje år. Det ställer höga krav på tolerans i själva lokalen.

Många bibliotek har stängt, men många har också öppnat mer.

En av de största förändringarna i svensk offentlig stadshistoria är att biblioteken nu är öppna för låntagare utanför de ordinarie öppettiderna. Meröppet-reformen är en tillitsreform som bokstavligt talat lyser upp mörkret.

Plåten på fasaden till biblioteket Björkskatan i Luleå är vänligt gulbrun och röd. Det är en känsla som följer en in i biblioteket, lågmäld värme, björkar, hantverk och bord med dukar. När det är mer-öppet på senhöstkvällen, solen har gått ner över plåten och alla anställda gått hem, sitter en kvinna och läser i ljuset vid det runda bordet. Utanför fönstret mellan plåtfasaderna cyklar rastlösa ungdomar som just slutat skolan runt, runt.

Jag vill tro att hon där inne ser dem och att de där ute ser henne och att det betyder något för föreställningen om vad ett samhälle är och vad det kan vara om det vill.

Läs Vi:s biblioteksgranskning

Sedan 1998 har 435 bibliotek lagts ner i Sverige. I snitt har 1 800 böcker kastats, makulerats eller sålts – varje dag i två decennier. I våras granskade vi den svenska biblioteksdöden.