Ia Genberg nomineras till Vi:s litteraturpris

Sedan 1947 har Tidningen Vi:s litteraturpris delats ut. Genom åren har bland andra Astrid Lindgren, Sara Lidman, Mikael Niemi och Lina Wolff tilldelats priset. Nu står det klart vilka tre författare som nomineras för 2022 års pris. Här är kandidat 1.

Nomineras för Detaljerna

Motivering: ”Med humor och sakligt vemod visar Ia Genberg i Detaljerna hur vi alla består av andra. Romanen gestaltar och genomlyser fyra relationer som en gång rubbade existensen. Med exakt psykologiskt gehör skrivs det förflutna fram lika levande som livet självt.”

Det vore missvisande att beskriva Ia Genbergs vindlande och lätt melankoliska prosa som ”febrig”. Men kanske är det ändå vad den är. Åtminstone den nyligen Augustprisade romanen Detaljerna. Den tog sin början i den första covid-vågen 2020.

– Jag låg febertöcknig och tittade på dålig action med flygplatser och presidenter och kände mig kognitivt nedsatt. Vid ett tillfälle reste jag mig och gick bort till bokhyllan i ett försök att skärpa mig. Jag slog upp en random bok och i den fanns en dedikation på försättsbladet. Kanske gjorde febern mig lite särskilt genomsläpplig men jag översköljdes med ens av starka minnen från den tiden och personen, så som man kan minnas genom en doft. Utan att veta vad det skulle bli satte jag mig att skriva. Det blev en speciell ton, nostalgisk men inte sentimental.

Det är också den klangen som omisskännlig ljuder i romanen. En ton som inte var lika lätt att återfinna när febern väl hade släppt sitt grepp.

– Varje dag var jag tvungen att skriva igenom texten från början, tills jag fann tonen. Det var en väldigt långsam metod. När jag varje gång gick igenom texten passade jag på att ta bort onödiga ord, så ibland var den därför kortare när jag slutade för dagen än den hade varit när jag började.

Det blev också en till omfånget blygsam bok.

– Jag räknade sidor och när jag hade 150 tänkte jag att det var en bok och inte längre en broschyr.

Romanen består av fyra delar, som var och en ägnas en relation i berättarens förflutna. När det begav sig – på 90-talet – var de helt uppslukande. Som en av dem beskrivs: ”Vår relation var kort som en inandning men han blev ändå kvar, som om någonting i mig kröktes kring honom, ett nytt böjningsmönster för alla mina kommande verb.” Men sedan dess har tiden gått, banden har fransats upp och brutits.

Melankoliskt, och med en lågmäld humor, kontemplerar berättaren vilka de fyra personerna var och vem hon själv var då. Trots distansen – det är inte påträngande pågående presens, utan ett svalt återberättande av minnen av sådant som hände för decennier sedan – blir de fyra oerhört levande. Det är helt begripligt att boken var en försäljningssuccé, redan innan den hallstämplades med Augustpriset.

Ia Genberg hade inga särskilda förhoppningar när boken kom ut. De tre tidigare har mottagits väl, men utan vidare buller eller bång. Men Ia Genberg förhåller sig lika okomplicerat till framgångarna.

– Det är ju boken som är nominerad, inte jag. Jag släpper saker väldigt fort, så när jag var klar med boken släppte jag den. Jag är nöjd med den, vi har en egen relation, men nu lever den sitt eget liv, jag är bara en upphovsperson.

Läs intervjuer med de andra nominerade: