Under vinjetten Vardagsmysterier reder vi ut små gåtor som vi inte ens visste att vi undrade över. Det här gången söker skribenten Joanna Górecka svaret på frågan varför ser den svenska flaggan ut som den gör?

1550-talet. Chokladen introducerades i Europa, holländska inkvisitionen härjade och Michelangelo tog sig an det muntra uppdraget att avbilda Petri upp-och-ner-korsfästelse på sin sista fresk.

Och den svenska flaggan såg dagens ljus. I en något annan skepnad än vi är vana vid, men ändå. Den första officiella beskrivningen av hur rikets flagga ska se ut, som står att finna i ett kungligt brev från den tiden, låter onekligen väldigt bekant: ”Gult udi korssvijs fördeelt påå blott”.

Men varför just gult kors på blått? Det finns förstås en legend. Låt oss börja med den innan vi bekantar oss med den något torftigare sanningen.

Flaggberättelsens huvudperson är det medeltida nationalhelgonet Erik den Helige (som förresten aldrig kanoniserades eftersom påven, enligt minst två källor, ska ha tyckt att han var en fylltratt).

Legenden säger att Erik, när han landsteg i Finland, under det som sägs ha varit det första svenska korståget år 1157, såg ett gult kors över den blå himlen. Han tolkade synen som ett tecken från Gud och gjorde det gula korset över det blåa fältet till sitt fälttecken.