Hur mytisk är den svenska flaggan?
Under vinjetten Vardagsmysterier reder vi ut små gåtor som vi inte ens visste att vi undrade över. Det här gången söker skribenten Joanna Górecka svaret på frågan varför ser den svenska flaggan ut som den gör?
Lyssna på artikeln
Under vinjetten Vardagsmysterier reder vi ut små gåtor som vi inte ens visste att vi undrade över. Det här gången söker skribenten Joanna Górecka svaret på frågan varför ser den svenska flaggan ut som den gör?
1550-talet. Chokladen introducerades i Europa, holländska inkvisitionen härjade och Michelangelo tog sig an det muntra uppdraget att avbilda Petri upp-och-ner-korsfästelse på sin sista fresk.
Och den svenska flaggan såg dagens ljus. I en något annan skepnad än vi är vana vid, men ändå. Den första officiella beskrivningen av hur rikets flagga ska se ut, som står att finna i ett kungligt brev från den tiden, låter onekligen väldigt bekant: ”Gult udi korssvijs fördeelt påå blott”.
Men varför just gult kors på blått? Det finns förstås en legend. Låt oss börja med den innan vi bekantar oss med den något torftigare sanningen.
Flaggberättelsens huvudperson är det medeltida nationalhelgonet Erik den Helige (som förresten aldrig kanoniserades eftersom påven, enligt minst två källor, ska ha tyckt att han var en fylltratt).
Legenden säger att Erik, när han landsteg i Finland, under det som sägs ha varit det första svenska korståget år 1157, såg ett gult kors över den blå himlen. Han tolkade synen som ett tecken från Gud och gjorde det gula korset över det blåa fältet till sitt fälttecken.
Legenden lider tyvärr av flera skavanker. Dels att det nämnda korståget i Finland troligen aldrig ägt rum. Och dels förstås det faktum att flaggan inte avbildades eller nämndes förrän på 1500-talet.
Över till den mindre fantasifulla förklaringen – en sävlig historisk klippa-klistra-process.
Ska den svenska flaggans tillkomst beskrivas i en enda mening så blir den kort och lite pinsam: Ta den danska flaggan och ändra lite, typ.
Riksarkivet låter hälsa att den svenska flaggan inspirerades av den danska Dannebrogen, världens äldsta flagga som fortfarande används. Till en början inspirerade Dannebrogen utformningen av korset i Kalmarunionens flagga – även känd som Nordens flagga, som har ett rött kors mot en gul bakgrund. Slutligen hamnade samma kors i det som blev den svenska flaggan, fast i en gul färg. Som solen över himlen.
Men det gula och blåa är väl ändå helgjutet svenskt? Färgerna har funnits i Sveriges riksvapen sedan 1300-talet och tidigare i Erikska ättens vapen, sedan 1200-talet.
Men en del heraldiker menar att den Erikska ätten skapade sitt vapen… genom att helt enkelt vända på färgerna i Danmarks vapen. Tre gula lejon på ett blått fält istället för tre blå lejon på ett gult fält. (Det handlar dock troligen inte så mycket om efterapning som att markera motstånd, enligt historikern Jesper Wasling)
Sin nuvarande form fick flaggan efter unionsupplösningen med Norge, då unionsflaggan, även kallad sillsalladen, slutade användas. Då kom också en ny flagglag, som skapade fasta regler för flaggans proportioner och färgnyanser. Så sin nuvarande skrud har alltså flaggan bara haft i blygsamma 115 år.
Och det är förstås färgkoderna NCS 0580-Y10R (gul) och NCS 4055-R95B (blå) som gäller.
Gult udi korssvijs fördeelt påå blott!
Status: Mysteriet tillfredsställande löst.