Hur hamnade Carl Bildt i Fantomen?

PG Gyllenhammar kör taxi i en Saab, Lili & Susie jobbar för FN, Robert Aschberg axlar rollen som stamhövding och statsminister Carl Bildt är … statsminister Carl Bildt. Fantomenäventyret Djungelsnö från 1992 liknar ingenting annat. Hur blev det så här?

Att bläddra i en Fantomen från förr kan vara tillfällig förströelse och ge möjlighet att ägna sig åt barndomsnostalgi. Det kan uppenbarligen också resultera i förvåning och eskalerande nyfikenhet. För där satt jag med albumet Djungelsnö från tidigt 1990-tal framför mig och häpnade.

På sidan 16: En kvinna som är porträttlik Birgitta Dahl i telefonsamtal med en man som utan tvekan föreställer Ingvar Carlsson. Strax därefter en illustration av en medarbetare i Djungelpatrullen som starkt påminner om miljökämpen Björn Gillberg. Och så fortsätter det:

Marit Paulsen är tydligen bosatt i det fiktiva landet Bengalis huvudstad Morristown, liksom Jonas Gardell och Rikard Wolff. Och vips blir det statsbesök ”från Nordeuropa”, varpå Carl Bildt dyker upp i presidentpalatset, vars trädgårdsmästare liknar Centerpartiets Olof Johansson.

När Fantomen senare förföljer några skurkar ur den crackliga som han avser spränga, stoppar han en taxi av bilmärket Saab på gatan.

”Stanna inte! Kör vidare”, utropar Fantomen.

”Uppfattat, boss!” svarar chauffören, Volvo-magnaten PG Gyllenhammar.

Det tunna albumet väger plötsligt tungt i mina händer. Vad är detta?

I början av 1990-talet var serietidningar fortfarande stekhett. Förlaget Semics draglok Fantomen hade en upplaga på över 100 000 bara i Sverige, och ute i Europa fanns olika tecknarteam som ideligen bidrog med nya äventyr.

Startpunkten var alltid densamma: för mer än 400 år sedan spolades en ensam överlevande i land på Bengalis kust och togs om hand av en vänligt sinnad stambefolkning, vilket ledde till att han svor en ed om att ägna livet åt ”att bekämpa sjöröveri, grymhet och orättvisor”. I djungeln skapade han Dödskallegrottan och i generationer fortsatte hans ättlingar att bekämpa ondska under epitetet ”Den vandrande vålnaden”.

Med en sådan flexibel grundstory är det förstås inte underligt att denna hjälte har dykt upp lite varstans i världshistorien genom åren. Än har Fantomen gjort insatser under franska revolutionen, än har han försökt avstyra komplotten då Gustav III mördades.

Men att han någonsin hade stött ihop med finansminister Anne Wibble … det visste i varje fall inte jag.

Hon ville göra kemiyrket mer populärt bland ungdomar

För att ta reda på varför det blev så här går jag till källan själv. I äventyret står lite om bakgrunden – som att albumet gavs ut 1992, att det är framtaget ”i samband med Kemikontorets 75-årsjubileum” och att ”eventuella likheter med ’viktiga’ personer i det svenska etablissemanget är helt avsiktliga”. Det förklarar delvis undertiteln ”Fantomen tar hjälp av Kemin” och varför just Carl Bildt porträtteras som statsminister, samt att det säkert är meningen att de två militärerna på sidan 33 verkligen ska likna Bert Karlsson och Ian Wachtmeister (vilket även citatet ”på med galoscherna nu, så drar vi” indikerar). Men så mycket klokare blir jag inte.

Och på Kemikontoret – som sedan 1992 har bytt namn ett flertal gånger och numera benämns IKEM – vet man inte ett dyft om något Fantomenäventyr utgivet i deras namn. Alla från den tiden har slutat, lyder svaret, även om ”en kollega tror sig ha hört något om detta någon gång…”. Så, vidare till utgivaren Semic som svarar att de bara ger ut Fantomen och att det istället är Egmont förlag som bör sitta på kunskapen.

Och mycket riktigt. Snart väller informationen in. Egmontredaktör Andreas Eriksson meddelar att han är väl införstådd med att Fantomen en gång har pratat med tidigare justitieministern Beatrice Ask. Han berättar också att inte mindre än 31 kända svenskar figurerar i albumet, vars manus skrevs av numera avlidne Claes Reimerthi efter originalidé från Kemikontoret själva. Och Jacob Habinc, projektledare på Egmonts Fantomenredaktion, avslöjar att äventyret gjordes som en unik produktion, enbart inköpt av organisationen och alltså aldrig såldes i butik. Han säger även att redaktören vid tillfället hette Ulf Granberg – och när jag kontaktar denne man, numera 79 år, skrattar han och utbrister:

– Djungelsnö ja! Av alla udda idéer som jag jobbade med under mina Fantomenår sticker den verkligen ut …

Det vill inte säga lite. Ulf Granberg började sin yrkesbana med Fantomen redan 1972 och höll sedan på hela vägen fram till 2012. Han berättar att Djungelsnö började med ett överraskande telefonsamtal från Cici Rüetschi, informationschef på Kemikontoret.

– Hon sa att hon ville göra kemiyrket mer populärt bland ungdomar och tänkte att Fantomen kunde ge dem lite hjälp på traven.

Efter ett lunchmöte bestämde de sig för att trycka på start, och strax därpå återkom Cici Rüetschi med ett synopsis där Fantomen tar hjälp av kemin för att ställa världen till rätta. Vid det laget presenterade hon ytterligare ett önskemål: att låta kända svenska ansikten dyka upp i albumet.

– Det var en kul idé och jag satte en av våra bästa tecknare på det, italienaren Romano Felmang. Jag minns att han fick slita hårt för att få till de där kändisarna, säger Ulf Granberg.  

Tecknare Romano Felmang – som vid 83 års ålder fortfarande är aktiv Fantomenillustratör från sin italienska studio – minns uppdraget väl. Han har sparat alla originalteckningar från Djungelsnö och det händer att han ibland tänker tillbaka på arbetets utmaningar.

– Jag hade aldrig sett de här kändisarna, så istället fick jag en massa foton postade ner till mig för att jag skulle kunna avbilda dem. Det var inte helt lätt, särskilt inte de där popsystrarna …

Menar du Lili&Susie?

– Ja, så kanske de hette.

Duon hade den bästa tiden bakom sig 1992. Monsterhiten Oh Mama hade hunnit bli fem år gammal och systrarna började alltmer använda sina röster i djurrättsfrågor istället, vilket möjligen förklarar varför de i Fantomen axlar rollen som FN-medarbetare.

Mer oförklarligt är det varför Robert Aschberg har blivit stamhövding.

– Jag hade ingen aning om detta när albumet gavs ut, troligen för att jag redan hade växt ur Fantomen vid det laget och inte direkt tillhörde målgruppen. Men några år senare fick jag faktiskt höra talas om att jag hade varit med i Fantomen, från en bekant, säger Robert Aschberg.

Däremot har han inte tagit in vidden av sin roll i äventyret. Det är nämligen han som i Djungelsnö sätter ”Den vandrande vålnaden” på spåret genom att meddela att en del av stammens unga män varje år åker in till Morristown för att söka arbete, men sedan inte återvänder på grund av att de fastnar i drogberoende.

– Och det är först nu som jag noterar att min broder bredvid mig på bilden, i rollen som den andra hövdingen, är en ung och mager Siewert Öholm.

Med facit i hand är Robert Aschberg glad över att ha ingått i ett Fantomenäventyr.

– Ja för fan. Värre öden finns väl i livet.

Det var också vad initiativtagaren till projektet trodde. När jag når den numera pensionerade Cici Rüetschi berättar hon att äventyret skapades tillsammans med kollegan Jörgen Bäckström, och att duon kallt räknade med att de avporträtterade skulle känna sig mer hedrade än kränkta av att ha med Fantomen att göra. Att det ens blev ett album handlade i grund och botten om att de ville bryta ny mark i en mossig vardag.

– Kemikontoret skulle göra en årsredovisning och jag var så förfärligt trött på det där. En organisations årsredovisning kan du göra på en sida – hur mycket pengar har vi lagt ut, hur vi mycket har vi fått in, punkt slut. Så jag lanserade istället den här idén för min chef, Herbert Fritzsche. ”Håll årsredovisningen kort och lägg pengarna på Fantomen istället.” Och jag måste säga att han var en tapper person.

I varje fall till en början. När utgivningen närmade sig blev vd:n alltmer nervös.

– ”Det här kommer gå åt helvete”, sa han. Men jag, som var före detta journalist, lugnade honom: ”Jag vet vilka som sitter på redaktionerna, alla har läst Fantomen och varje vecka vill de avsluta tidningen med en knorr. Det här kommer perfekt.”

Samma fredag som albumet släpptes ringde Aftonbladet mycket riktigt upp vd:n. Resultatet: ett uppslag i tidningen under rubriken ”När Gyllenhammar kör Saab står Volvo stilla”.

– Dessutom var Herbert själv avbildad i albumet men tecknaren hade missat hans gråa hår och gjort honom blondare och avsevärt yngre. Så han var mycket nöjd, minns Cici Rüetschi.

Artiklar i fler tidningar följde, liksom ett inslag i Rapport.

– Jag klockade det till två minuter och 45 sekunder, oceaner av tid i den världen.

Historien som Cicci Rüetschi hade kokat ihop höll uppenbarligen hög kvalitet. För äventyret publicerades sedan i vanliga Fantomen i Sverige (nummer 13 1993). Därefter tog det också plats i Fantomentidningar utgivna såväl i Norge som i Australien.

– Det är jag faktiskt lite stolt över, säger Cici Rüetschi.

Om albumet de facto lockade några unga till kemiyrket vågar hon inte svara på. Cicci Rüetschi är inte ens säker på om det var en uttalad ambition.

– Egentligen tror jag mest att vi ville göra något som vi tyckte var kul själva. Men generellt på den tiden handlade mycket av diskussionerna om branschens dåliga rykte. Till exempel var BT Kemi-skandalen fortfarande aktuell i minnet. Mitt budskap till dem i branschen blev ofta: ”Sluta tyck synd om er själva och glöm industrin. Kemi är ju jättespännande i skolan, lyft fram det istället!”

I Djungelsnö är det den goda kemin som är den verkliga hjälten, ställd mot den onda kemin i form av några crackproducenter. För att rädda kokaplantorna efter en tumultartad Fantomeninsats sprutar ligan ut bekämpningsmedel som rinner ner i Moribarefloden, vilket snabbt ödelägger allt djurliv och förgiftar dricksvattnet i Morristown. Men sedan Fantomen har oskadliggjort skurkarna läks naturen igen via en unik ”vattenreningskemikalie”. Vid efterföljande tester konstaterar en forskare – oerhört lik Jerzy Einhorn – att ”den svenska kemikalien är fantastisk”.

Fantomen å sin sida tar plats på hästen Heros rygg och begrundar några lärorika och actionfyllda dagar, där han tittar ut över den renade floden. Han säger: ”Utvecklingen har gett människan allt större möjligheter att påverka och manipulera naturen, det är viktigt att dom kunskaperna används med ansvar och omsorg.”

Läs mer:

Därför är Andy Warhol missförstådd

”Det var ingen bok om Förintelsen när jag började”