Hon undervisar i Taylor Swift

På universitetet i belgiska Gent kan man läsa en masterkurs som bygger på den amerikanska artisten Taylor Swifts låtskatt. Elly McCausland, docent i engelsk litteratur, leder kursen och är själv ”Swiftie”, men säger att det inte är ett krav.

Hur kom du på idén?

– Sedan några år tillbaka har jag tänkt på att många av Taylor Swifts låttexter refererar till litterära verk. När hon släppte albumen Folkmore och Evermore år 2020 fick jag idén och de albumen är också mest förknippade med engelsk litteratur bland kritiker och lyssnare.

Vilka litterära verk gömmer sig i hennes låtar?

– Oj, det finns så mycket. I Cardigan skildras en döende relaion och hon sjunger om ”när Peter förlorar Wendy”, som en referens till Peter Pan. I låten ”This is why we can’t have nice things” finns referenser till The Great Gatsby.

Vad läser ni under kursen?

– Charlotte Brontës roman Villette, Shakespeares pjäs Stormen och Sylvia Plaths dikt Daddy för att nämna några.

Är det en kurs enbart för Swift-fans?

– Jag är medveten om att alla i klassrummet inte är ”swifties” (Taylor Swift-fans). Vissa tror att jag bara har skapat något slags fan club, vilket inte stämmer alls. Det handlar inte om idoldyrkan. De flesta av studenterna pratar faktiskt mer om litteraturen än om Swifts låtar, vilket jag tycker är intressant. Det tyder förhoppningsvis på att studenterna är mer intresserade av litteraturen. Det här är bara en annan lins genom vilken vi kan upptäcka den.

Bob Dylan tilldelades Nobelpriset i litteratur. Skulle du önska att Taylor Swift också fick det?

– Det är svårt att säga. Jag älskar Taylor Swift men jag älskar också författare som skriver långa romaner. Jag är intresserad av utrymmet där de två möts, men jag känner att Taylor Swift har vunnit så många priser redan så det är nog bättre att överlåta Nobelpriset till någon annan. ”Swiftien” i mig vill säga ja, men litteraturkritikern i mig säger att det finns mer värdiga kandidater.

Ur Vi Läser nr 6, 2023

Läs mer:

Johan Norberg: ”Avskedsturné eller rent bedrägeri?”

Dygnet som förändrade musikhistorien