”Högtidsstund för demokratin? Knappast.”

Supervalåret 2024 omfattar mer än halva världens befolkning. Paradoxalt nog är det ett ödesår för demokratin, där meningsmotståndare förföljs och valresultaten är riggade. 

I januari blev liberalen Tshering Tobgay 2024 års första valvinnare. Han såg ut som Dalai Lama, fast med trendigare glasögon. Tobgay sätter lycka före tillväxt och sådant går hem i Bhutan, ett litet svalbo på världens tak. 

Kanske var det ett förebud om bättre tider för demokratin. Beroende på hur man räknar hålls det val i 60, 76 eller 82 länder i år, i alla fall väldigt många. 

I bästa fall – chanser till förbättring. 

I värsta fall – fortsatt utförslöpa.

Under 2023 levde 5,7 miljarder människor, 71 procent av jordens befolkning, i länder med bristfällig demokrati eller ren diktatur. För 10 år sedan var den siffran 48 procent. 

”Ett nytt lågvattenmärke. Mer än en tredjedel av världens befolkning lever under auktoritärt styre” skriver ett av de institut som mäter utvecklingen. ”Yttrandefriheten har beskurits för 6,3 miljarder människor” uppger ett annat.

Siffran 71 procent kommer från Göteborgsbaserade V-Dem med över 4 000 forskarrapportörer runt om i världen. Ordet de använder är autokratisering. Tänk demokratisering, fast baklänges. Att staten börjar mixtra med pressfriheten, domstolarnas oberoende eller förföljer oppositionen. De flesta invånare får rösta, men valen är riggade. V-Dem visar att världens vanligaste regering är en som gärna ställer fram valurnor, men själv tar hem spelet.

Några axplock:

Samtidigt som liberalismen segrade i Bhutan blev premiärminister Sheikh Hasina i Bangladesh omvald för femte gången trots att hon arresterat tusentals politiska motståndare varav många har dött i fängelse. Några månader senare, den 5 augusti, avgår Hasina till följd av de aggressiva protester som härjat under sommaren och där över 450 personer uppges ha dödats.

I februari fick El Salvadors president Nayib Bukele förnyat väljarmandat för sin kamp mot kriminella gäng. Hans metod? Att spärra in två procent av landets befolkning efter tveksamma rättsprocesser.  I Sverige skulle det motsvara 200 000 personer.

Den 1 mars var det dags för parlamentsval i Iran där motståndet mot diktaturen numera leds av kvinnorna. Många minns 22-åriga Jina Mahsa Amini som ignorerade Irans slöjlagar 2022, greps av sedlighetspolisen och dog efter tre dagar i fängelse. Sedan dess har rasande iranska kvinnor kastat sin hijab och klippt håret i protest. Inför vårens val uppmanade oppositionen till valbojkott och valdeltagandet blev det lägsta sedan den islamistiska revolutionen 1979. Av 61 miljoner iranier med rösträtt var det bara 25 miljoner som faktiskt använde den. 

Ändå kallade de styrande ultrakonservativa sitt valresultat för ”episkt”.

– Valet var bara ett spel för galleriet. De som utmanar den iranska regimen riskerar sina liv, de är enormt modiga, kommenterar säkerhetsanalytikern Magnus Ranstorp. För att kandidera till en politisk post i Iran måste man stödja den islamistiska republiken, sådan är lagen. 

I Ryssland med 143 miljoner invånare hade Vladimir Putin ändrat lagen för att kunna omväljas som president i mars. Så omvald blev han, med 88 procent av rösterna,  mer än vid något val sedan Sovjetunionen föll.  

– Det finns inte något folkligt motstånd i Ryssland. Putin har kontroll över säkerhetsapparaten. Så är det i Iran också men där är protesterna mer utbredda och mer allvarliga för regimen. Trots det tror jag faktiskt att Putin faller före ledningen i Iran. Det iranska samhället är marinerat i religion, faller en ayatolla finns det en lång rad bakom honom redo att ta över, säger Magnus Ranstorp. 

När stater samarbetar kan de bli mer kraftfulla än summan av sina delar. På så vis vill EU vara en demokratisk hävstång. Tyvärr funkar multiplikatoreffekten lika bra åt motsatt håll. Brics-gruppen (Ryssland, Brasilien, Indien, Kina och Sydafrika) har gått från lös sammanslutning till ett block som på riktigt utmanar G7-ländernas och EU:s makt. Tillsammans rymmer de nästan hälften av jordens befolkning. 

– Utvidgningen av samarbetet leder inte bara till att den gruppen får mer makt i världen, deras inriktning blir också mycket mer odemokratisk, varnar professor Staffan I. Lindberg, chef för V-Dem.  

Supervalåret rullade vidare. Vinnare i det centralafrikanska landet Tchads presidentval i maj blev en viss Mahamat Déby som efterträdde sin nyss avlidne pappa. Klanens styre är inne på 34:e året. Under presidentvalets blodiga förspel dödades bland andra oppositionsledaren. Som var Mahamat Débys kusin. Många av de 2 900 valobservatörerna på plats avvisades och minst tio personer dödades under oroligheter efter valet. Högtidsstund för demokratin? Knappast. 

I juni tycktes det ändå ljusna när Indien med 1,4 miljarder invånare gick till val. ”Världens största demokrati” har gått åt fel håll i mer än tio år med den hindunationalistiske premiärministern Narendra Modi vid rodret. Årets valresultat blev en chock för Modi. Han fick sitta kvar, men förlorade sin majoritet i parlamentet. 

– Den stora frågan är hur det kommer utvecklas nu med en opposition som fått lite vind i seglen och hur partiet med Modi i spetsen reagerar på det – ökat förtryck eller inte? säger Staffan I. Lindberg. 

Man misströstar, för bara några veckor efter valet meddelade Modi att författarinnan och regimkritikern Arundhati Roy (kanske mest känd för den svenska publiken för den storsäljande romanen De små tingens gud) ska åtalas. 

Av världens 32 liberala demokratier finns 14 i EU, enligt V-Dem. Men 12 EU-länder får faktiskt anmärkning och ett land – Ungern – klassas inte längre som demokrati över huvud taget.  

Det var premiärminister Viktor Orbán som uppfann begreppet ”illiberal demokrati” som enligt honom själv är en ”östlig” form av demokrati med stark stat och svag opposition. Orbán är som bekant öppet ryssvänlig i sin tillfälliga roll som ordförande för EU:s ministerråd.   

V-Dem noterar viss försämring också i demokratins barnkammare Grekland. Korrupt skattemyndighet, inflikar ett annat institut, Freedom House. I det grekiska partisystemet finns till råga på allt ett nynazistiskt parti som heter Sparta efter antikens mest militariserade stadsstat. Det känns illavarslande. Det var hos Spartas ärkefiende Aten som demokratin uppstod 500 år före Kristus. Läge att stämma möte med en filosof. 

Charlotta Weigelt är professor och expert på Aristoteles, tänkaren som analyserade Atens unika statsskick. Vi möts på Medelhavsmuséet tre dagar efter EU-valet där högerradikala och högerextrema partier har ryckt fram. Antika byster betraktar oss från glasskåpen och i shoppen kan man köpa en turkos miniatyr av Aristoteles för 495 kronor. Hur var det med Aristoteles och demokratin? Den som redan hade 150 år på nacken när Aristoteles invandrade till Aten.   

– Demokratin uppstår när människor behöver hitta sätt att hjälpas åt och har lämnat klansamhället bakom sig, säger Charlotta Weigelt.

Aristoteles hade en konservativ syn på familjen. Men i demokratin ska alla medborgare vara jämbördiga.  

– Politik kräver jämlikhet eftersom man ska turas om att styra och bli styrd.  

Aristoteles, beskriver Charlotta Weigelt, var rädd för pöbelvälde. Och med det menade han att folket går samman ”i ett sorts ideologiskt rus utan nyanser”. 

– Det ska finnas lagar som balanserar folkviljan. Och folket ska diskutera med varandra. Använda sitt förnuft. 

Aristoteles och hans läromästare Platon efterlämnade åtskilliga skrifter, bevarade i två årtusenden, först som handskrivna kopior. Charlotta Weigelt pratar om båda filosoferna som om hon kände dem. 

– En av Platons mest träffande dialoger handlar om tyranner. Demokrati, menar Platon, kan urarta i tyranni när en man ur folket reser sig och säger ’Rösta på mig! Jag ska föra er talan inför de mäktiga och rika.’ Folket för tyrannen till makten och när han väl sitter där visar han sitt rätta ansikte, avrättar dem som fört honom till makten och startar krig för att dra bort uppmärksamheten från sig själv, säger Charlotta Weigelt. 

2500 år senare finns det fortfarande fog för oro. I USA var demokratin av högsta klass under 2023, enligt V-Dem. Men när forskarna tittar framåt, eller rättare sagt bakåt på Trumps fyra år vid makten, då blir bilden en annan. Då försvagades pressfriheten, domstolarnas oberoende och granskningen av den exekutiva makten. Skulle Trump vinna valet i höst kan det få konsekvenser även internationellt, med tanke på hans smak för autokrater, menar V-Dem.  

– Utvecklingen i USA är illavarslande, där politiseringen av Supreme Court och enskilda ledamöters agerande har sänkt allmänhetens förtroende för domstolen till rekordlåg nivå, säger Ulf Öberg, svensk domare i EU-domstolen. 

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö har undersökt auktoritära tendenser i partisystemen i 31 västliga demokratier under efterkrigstiden. 

Viktor Orbán och hans parti har nedmonterat demokratin i grunden

– De nationalkonservativa partiernas frammarsch är den starkaste trenden av alla de senaste trettio åren. Starkare än den gröna trenden. Det var det som syntes i EU-valet. Många av de här partierna har rötter i mellankrigstidens fascism. Det gäller Giorgia Melonis parti i Italien och Le Pens parti i Frankrike som härstammar från Vichyregimen som samarbetade med Nazityskland men också SD. Till sådana partier sökte sig folk som fortfarande tycker så. Det är den ena sidan av saken, det som är skadligt för demokratin.  

Men, säger Andreas Johansson Heinö, i dag är detta mycket bredare partier som lockar väljare som vill ha demokrati. 

– Och kanske blir de också mer demokratiska av att leva i det demokratiska systemet. De socialiseras in i det. Precis som skedde, tycker jag, på 1980-talet med de svenska kommunisterna. Man måste titta – är glaset helfullt eller halvfullt?

I V-Dems mätning för 2023 är Frankrike och Italien liberala demokratier, men med ett minustecken som indikerar att klassificeringen är osäker. Sverige däremot ligger fortfarande i högsta klass.  

Andreas Johansson Heinö känner större oro för länderna i Östeuropa. 

– Vi ser vad som har hänt i Ungern, där Viktor Orbán och hans parti har nedmonterat demokratin i grunden. Man har begränsat de fria medierna, begränsat domstolarnas oberoende, man har manipulerat med valkretsar, skapat en ojämn spelplan som gynnar det egna partiet. Man har uttalat sig hela tiden i en riktning mot auktoritära regimer och liknande tendenser finns i Slovakien, Slovenien, Rumänien och Bulgarien. Demokratin är nyare där. Kanske därför också skörare. 

Men inte ens stabila demokratier som Sverige är osårbara. 

– Om en riksdagsmajoritet skulle få för sig att avskaffa demokratin eller undergräva rättsstatens principer, så räcker det för en nytillträdd regering att efter en kort period vid makten förslå en grundlagsändring, utlysa nyval och sedan hålla en beslutande folkomröstning. Av det skälet görs nu en översyn som försvårar en grundlagsändring i vissa centrala konstitutionella frågor i Sverige, konstaterar domaren Ulf Öberg. 

Ur Tidningen Vi #7 2024.

Läs mer:

Elisabeth Åsbrink: Vi kan alla bli demokratiarbetare

Åsa Wikforss om fake news och vikten av sanning