Hem till gården – eller Stureplan?

Liberala? Konservativa? Eller bara praktiska? Centerpartier kommer i många skepnader. Här är femte delen i serien där vi sätter våra riksdagspartier i ett europeiskt perspektiv.

’’Jag är lite mer jordnära, jag kör på småländska”, ­svarade ­Centerledaren Annie Lööf när hon fick en fråga av TV4 om Emmanuel Macron inför ­franska presidentvalet. Han behärskar nämligen ­alexandrin, ett versmått med höjdpunkt på 1600-talet.

Det låter som en kontrast, men Annie Lööf är en glödande Macron-anhängare och om möjligt ännu mer liberal än han. När Centerpartiet började presentera sig som ett värderingsstyrt, liberalt idéparti var Macron fortfarande minister i en ­socialistisk regering.

Centerpartiet är märkligt. När statsvetare häromåret mätte ideologiska förflyttningar mellan GAL och TAN på den berömda skalanFotnot: StängGAL = Grön, Alternativ och Libertär. TAN = Traditionell, Auktoritär och Nationalistisk. hamnade det svenska Centerpartiet i topp. Inget annat parti i hela Europa har gjort en lika spektakulär resa i riktning mot GAL under de senaste åren.

Extra uppseendeväckande är det eftersom Centern – förr Bondeförbundet – under större delen av sin existens har räknats som ett intresseparti för bönder. Inte som ett idéparti. Alls. Fanns det någon ideologi så var det pragmatismen. Men det har de flesta glömt i dag, 16 år efter att Stureplanscentern startades för att ändra det hundraåriga partiets lantliga image.

I Norge går rörelsen åt andra hållet. ”Ingen uttalad ideologi”, säger Senterpartiets partiprogram. Andra menar att senterpartisterna i vart fall inte är liberaler, utan betydligt mera TAN än sitt svenska systerparti. Flaggan i topp, norska intressen och traditionella värderingar är vad som gäller. Men så är Norge också ett obekymrat nationalistiskt land (tänk syttende mai). Och partiledaren Trygve Slagsvold Vedum är kompis med Annie trots att olikheterna på sätt och vis kan verka stora. Senterpartiet vill exempelvis lämna EU:s inre marknad, ett av få samarbeten som icke-medlemslandet Norge har med den Europeiska Unionen. Annie Lööfs centerparti är i stället ett av Sveriges mest EU-entusiastiska.

Trivsamme Trygve har generöst uppträtt som fågelskrämma (!) i ett nöjes-tv-program och hela Senterpartiet är politiskt fördomsfritt. Man har regerat ihop med såväl högern som Arbeiderpartiet. De norska statsvetarna tror dock att Senterpartiet på sikt kan bli mer ­konservativt, fastän de just nu regerar i koalition med socialdemokrater. Varför? Jo, för att den dramatiska vattendelaren i Norge inte är invandring utan konflikten mellan stad och land. Och Senterpartiet är precis som högern team landsbygd. Stureplan är definitivt bortaplan för Trygve.

I Finland finns det två landsbygdspartier. Ett som faktiskt hette så – Finlands landsbygdsparti – och som sedan bytte namn till Sannfinländarna och blev kända som nationalister.

Det andra hette Agrarförbundet, men i dag kallas Centerpartiets närmaste finska motsvarighet helt enkelt för – Centern i Finland. Den tidigare partiledaren Juha Sipilä hade mycket hög cool-faktor och flygcertifikat. Som statsminister mellan 2015 och 2019 brukade han själv sitta vid spakarna i regeringsplanet på officiella resor. Bland annat hela vägen till Ulan Bator i Mongoliet inför ett toppmöte. It-miljonären Sipilä, eller rättare sagt hans regering, kraschade politiskt i valet 2019 efter ett försök att få ordning på den finska sjukvården genom att upprätta landsting. (Ingen svensk tycks ha varnat honom.) Brakförlusten landade på valresultatet 13,8 procent vilket säger något om hur stark den finska Centern ändå är – i Sverige var C-siffran bara 8,6 procent i valet 2018.

Mer långvarig som centerprofil var Urho Kekkonen, under 26 år Finlands president i mitten av 1900-talet.

Just nu heter den finska centerledaren Annika Saarikko och är kulturminister i Sanna Marins S-ledda regering. Och här hittar vi en annan intressant skillnad jämfört med Sverige. Ända fram till i april i år ville finska Centern att Finland skulle vara militärt alliansfritt. I tydlig kontrast till Annie Lööfs centerparti som har velat ha ett svenskt Nato-medlemskap länge. Hur svårt Nato-beslutet är för finska centerpartister blev snabbt uppenbart; Annika Saarikko hann knappt säga ”okej” innan en av partiets superveteraner beslöt sig för att utmana henne. Paavo Väyrynen, 75, var partiets ledare under hela 80-talet och har kandiderat till presidentposten inte mindre än fyra gånger.

– Vi måste värna om Finlands självständighet och vår ställning som militärt alliansfritt, neutralt land, säger han nu och ställer upp i partiledarvalet.

Den finska centerstämman ska hållas i juni – mitt i landets Nato-process.

Det är med andra ord svårt att DNA-testa centerpartier för att hitta släktskap. Den förenande länken i Norden är främst den historiska grunden. Här har bönder alltid haft en stark politisk ställning, medan bönder på kontinenten har knotat under gods och feodalherrar.

Men på vissa håll har bondepartier lyckats trotsa allt, och det bästa exemplet är Polen. Inte många vet att de polska bönderna var först – med att starta parti, med gröna fanor och med fyrklövern som symbol. Faktiskt också med politisk framgång – i Polen blev bondepartister premiärministrar redan på 1920-talet. I Sverige dröjde det till 1936 (tre månader) och 1976 (sex år med avbrott).

Under andra världskriget organiserade polska bondepartiet rentav egna bataljoner som slogs mot nazisterna. Och när ­Polen hamnade under Sovjetunionens välde var kommunismen särskilt svåruthärdlig för just bönderna.

Men rörelsen överlevde och ­nystartade som parti på 1990-talet. I dag heter ledaren Władysław Kosiniak-Kamysz, en dynamisk, disputerad läkare som blev ­minister vid 29 års ålder. Lägg namnet på minnet, för Bondepartiet (PSL) och Kosiniak-Kamysz står i dag längst fram i kampen mot Lag och rättvisa, det nationalkonservativa regeringspartiet som vänder EU ryggen, avsätter domare, underminerar medier och öppet nonchalerar rättsstatens principer. Samtidigt har Bondepartiet förlorat väljare till just Lag och rättvisa, som till och med kampanjar mot dem från predikstolarna i det djupt katolska landet. Det hindrar inte Bondepartiet från att stenhårt protestera mot Polens nya abortförbud.

Nästa val i Polen sker 2023. Man behöver inte vara centerpartist för att hålla en tumme för oppositionen där borta.