Bland tidigare års vinnare finns Mikael Niemi, Sara Stridsberg och Lina Wolff. Nu ska Vi:s litteraturpris snart tilldelas en ny fantastisk författare.

Vi:s litteraturpris delades för första gången ut 1947. Det går till nyetablerade författare, med minst två men max fem skönlitterära böcker bakom sig och som givit ut en bok under året.

Vem som får årets pris tillkännages den 27 april 2021.

Här är kandidaterna.

#1 Sven Olov Karlsson

Nomineras för:
Novellsamlingen Årsboken

Juryns motivering:
Med stilkänsla och stor berättarglädje skildrar Sven Olov Karlsson människor bortom allfarvägarna. Även de mest obändiga protagonister tecknas med förståelse, och årets månader ger de mångskiftande berättelserna sammanhang. Novellsamlingen Årsboken ger en bred rundmålning av ett Sverige där vardagen är full av överraskningar och inget är ovanligare än det vanliga.

Trollkarlar och skönlitterära författare har det gemensamt att de måste förmå oss att tro på något som inte finns. Och, enligt Sven Olov Karlsson: De måste också veta att variera sig. En sentens han själv tagit fasta på. Sedan debuten 2003 har han publicerat romaner, novellsamlingar och reportageböcker. Hans senaste verk, Årsboken, är en variation i sig – tolv noveller baserade på årets månader.

– Min första novellsamling, Västmanland, hade ett geografiskt tema. Jag tänkte då att det också vore roligt med ett kronologiskt tema. När jag sedan såg den klassiska lingonalmanackan – den är fin, alla känner igen den – så var projektet i gång.

Alltså, en novell per månad. Nedslag i olika delar av dagens svenska samhälle.

Här finns den äldre uteliggaren i en källare under dyra bostadsrätter, barnskötaren som fattar misstanke mot en man vid förskolan, webb-konsulten som agerar nättroll och så vidare.

I en intervju har Sven Olov Karlsson sagt att författarens uppgift är att sätta ljus på orättvisor. Men människorna i Årsbokens noveller reduceras för den skull aldrig till exempel. Deras snabbt och exakt tecknade livsöden dröjer sig tvärtom kvar och fortsätter att expandera bortom läsningen. Vissa, som titelnovellen, skulle lika gärna kunnat ha fortsatt i en roman. I den står småbrukaren Emmy mitt i en stekhet julimånad och förtvivlar inför svårigheterna att slå en avsides äng, för att djuren ska få foder.

– Jag ville skildra hur utsatt en vanlig lantbrukare är i dag. Det är en massa faktorer man inte kan påverka, som den internationella marknaden och klimatförändringarna. Men också socialt. Kärnfamiljen är skör – om ens partner dör riskerar man att bli väldigt ensam.

Sven Olov Karlsson har själv ärvt ett mindre lantbruk i Västmanland. Landskapet har blivit hans främsta litterära mylla, där han idkar växelbruk.

– När jag har skrivit en skönlitterär bok är det skönt med reportage. Men när det är klart är det skönt att få hitta på fritt, utan att behöva kolla varje citat och siffra.

#2 Hanna Nordenhök

Nomineras för:
Romanen Caesaria

Juryns motivering:
Hanna Nordenhöks roman Caesaria är en skräckinjagande skildring av ett barns brutala utsatthet, manligt maktmissbruk och gynekologins framväxt på 1800-talet. På en skimrande precis och allvarsam prosa för hon läsaren bestämt framåt genom den strängt behärskade men samtidigt djupt berörande berättelsen, om flickan Caesaria som växer upp på lantgodset Lilltuna, grymt avskuren från omvärlden.

Allt möjligt mänskligt omvälvande kan en dag ha reducerats till en fotnot i historien. Men det betyder ju inte att det där förblir. I en avhandling om 1800-talets gynekologi fastnade Hanna Nordenhök vid en fotnot om en flicka som hade förlösts med kejsarsnitt, en not som inspirerade till en roman.

– Flickans mamma var piga, ogift, och dog vid förlossningen. Flickan blev läkarens fosterbarn och fick CaesariaKejsarsnittet är uppkallat efter Caesar, som ska ha kommit till världen på det sättet. På engelska heter det följaktligen ”caesarean” och på franska ”césarienne”. som tredjenamn. Det var något så makabert över det.

I romanen om Caesaria placerar läkaren Eldh henne på herrgården Lilltuna. Där blir hon både hans experiment och studieobjekt – lyft från underklassens misär till borgerlig bildning, ombesörjd av hennes ”skapare”. Hon spelar taffel och agerar sekreterare åt Eldh, när han vill nedteckna sina senaste gynekologiska rön. En egen liten värld, utan kontakt med resten av samhället. Efter ett tag utökas läkarens mänskliga menageri med Mäster Valdemar, en ung och mentalt instabil charlatan som förgriper sig på herrgårdens kvinnliga tjänstefolk.

– Det var så mycket som rördes upp för mig med alla de här metoo-vittnesmålen. Det var som om ett annat språk blev tillgängligt, i och med att det blev kollektivt. Jag tänkte väldigt mycket på kvinnokroppen och dess gränser. Vad är frigörelse? Jag tycker att Caesaria på något sätt slutligen blir fri, men fri genom att bli härskarinna över sitt eget fängelse.

Caesaria utspelar sig liksom den föregående romanen Asparna på 1800-talet.

– Det är en väldigt intressant tid. Det är då den sociala ingenjörskonsten tar form. Det är en modernitet till formen, men samtidigt så trevande och barbariskt. Det finns samtidigt något så barnsligt och lustigt över det. På ett förvridet sätt kan jag ömma för de här mansbarnen som experimenterar med kropparna. Den här ålderdomliga svenskan. Det är något burleskt och groteskt över det, som jag är intresserad av.

Hanna Nordenhök har det gångna decenniet skrivit fyra uppmärksammade romaner, men debuterade 2007 som poet, med diktsamlingen Hiatus.

– Mina diktböcker var väldigt viktiga för att nå fram till prosan. Men jag tycker aldrig att jag hittade min röst som poet, så som jag har gjort i prosan.

#3 Wera von Essen

Nomineras för:
Romanen Våld och nära samtal

Juryns motivering:
Wera von Essens roman Våld och nära samtal kräver läsare med öppet sinne och starka nerver. Sadomasochismen är inte diskret, inte heller kopplingen mellan erotiskt lidande och kristen passion. Allt handlar om den totala underkastelsen, skildrad på tät, rytmisk prosa, med subtil humor. Den som törs ta fyrans buss med von Essen får en givande resa.

Wera von Essens Våld och nära samtal inleds med något så prosaiskt som stombuss 4 i Stockholm – ett färdmedel associerat med trängsel, tomma blickar och ryckig körning. Den står som en blåmålad kontrast mot den sinnliga och andliga färd som gestaltas i boken; längs linjen från Östermalm till Södermalm, via Norrmalm och Kungsholmen, finns en hållplats för var och en av berättarens sadomasochistiska ”lovers”, även hennes terapeut och shaman har var sin.

Och likt en bussträcka består varje kapitel av en enda lång mening, med kommatecken som rytmiska anhalter och den avslutande punkten som ändhållplats.

Varför detta starka inslag av vardaglighet i en annars så vackert lyrisk värld? Wera von Essen menar att livet i vår samtid innebär en underkastelse, som vi kanske inte ens tänker på. En mängd normer att förhålla sig till, alltifrån att arbeta en stor del av vår vakna tid till att färdas i en buss som tar en lång omväg för att komma till vårt mål.

– Vad är frihet, när man är underkastad dessa samtidspremisser? Var någonstans är man fri? Vad händer om man försöker bära fram en tro?

Bokens huvudperson strävar emellertid bortom underkastelse. Hon sträcker sig efter de ögonblick där egot helt förlorar sitt grepp: I det sexualiserade våldets smärta, i mötet med katolicismens gud.

Liksom i debuten En debutants dagbok (2018) har huvudpersonen i Våld och nära samtalyttre likheter med författaren. Det gör att många läsare sätter likhetstecken med vad som händer i böckerna och Wera von Essens eget liv.

– Det är jättejobbigt. Vi befinner oss i en förskjutning av hur vi kommer överens om vad verklighet är och vad jaget i så fall är. Det är klart att litteraturen lägger sig nära de gränserna och då behövs det också nya läsarter. Den här typen av prosa kräver en läsart som tänker kring fiktionaliseringsprocessen. Även om man använder sig av sitt jag så är det otroligt mycket som är överdrivet. Det här är frågor som upptar mig och som man också ser i exempelvis hiphopen.

Och hon tillägger:

– Jag tror ju på offer. Och då får det här vara mitt.

Vi:s litteraturpris

Går till en författare som utkommit under året och som är ”på väg”, som har debuterat men gett ut max fem skönlitterära böcker för vuxna.
De senaste åren har priset gått till Anna Fock, Andrea Lundgren och Anna Jörgensdotter.

  • Bland 2000-talets pristagare finns bland andra Susanna Alakoski, Lina Wolff, Sara Stridsberg, Jonas Hassen Khemiri och längre tillbaka återfinns namn som Torgny Lindgren, Kristina Lugn och Kerstin Ekman.

Årets jury

Peter Fröberg Idling (författare, Vi:s litteraturredaktör samt juryns ordförande) Torbjörn Elensky (författare, kulturskribent)
Augustin Erba (författare, journalist) Lina Kalmteg (författare, kulturskribent)
Ulrika Knutson (författare, kulturskribent) Unn Edberg (chefredaktör Vi)